EP83 – Den om Farming Simulator 2015, Sunset Overdrive, Interstellar, bluray-utgåvan av The Hobbit, Ouija, Annabelle och säsongsavslutningen av Doctor Who S08

Nordigt_ep83

I veckans episod blir det filmbonanza extravaganza!

Niklas har varit och sett Christopher Nolans science-fiction-rulle Interstellar och snackar även om extended edition-versionen och bluray-utgåvan av The Hobbit: The Desolation of Smaug. Tove bjuder på dubbelt upp med skräckfilm med den usla rysaren Ouija och den betydligt mer sevärda Annabelle.

I speldelen rapporterar Jonas om Blizzcon och Blizzards nya, utannonserade spel Overwatch. Tove berättar om det grälla och Microsoft-exklusiva Sunset Overdrive, medan Mats (återigen) får chansen att gräva ned sig i Farming Simulator 2015.

Slutligen spoilar vi sönder och samman Doctor Who säsong 8 och ger våra intryck av både finalen och säsongen i sin helhet.

Tack & förlåt!

Puss hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

EP82 – Den som spelades in live på Comic Con/Gamex 2014, feat. Kodjo Akolor

Foto: Teodor Jönsson

Vi var vår tradition trogen och spelade in [NÖRD:IGT] live inför publik under årets upplaga av Comic Con/Gamex. Vi fick finbesök av vår partner-in-nörd och fantasyexpert, Kodjo Akolor, som gav sina intryck från mässan (bland annat är det tydligen löjligt dyrt med nördiga barnkläder).

I övrigt var panelen äntligen helt fulltalig, och i tur och ordning fick alla berätta om sina höjdpunkter från mässan; Jonas fascinerades av RD-D2-bygge, Peter önskade sig ett comics-bås med seriekreatörer, Mats hyllade nyutgåvan av Linda och Valentin, Tove vurmade för indiehörnan (ingen var förvånad) och fick medhåll från Vanne – som gillade pusseläventyret The Pavilion – och Niklas – som uppskattade påhittigheten i sci-fi-bilspelet Velocity Stream.

Sedan gav vi ordet till lyssnarna, som fick ställa panelen mot väggen med frågor. Det gillade vi skarpt, tack för era spännande och roliga observationer och frågeställningar. Men framförallt vi vill ge ett stort tack till alla som kom och lyssnade!

Publiken at nördigtlive 011114

P.S. För fler bilder från inspelningen rekommenderar vi att man knappar in på #nordigtlive. D.S.

Tack och förlåt!

Puss hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

EP76 – Den med Sims 4, Hemlock Grove S1&2, The Maze Runner och Princeless

ep076
Tyvärr fick vår efterlängtade gäst Kodjo Akolor förhinder och kunde inte närvara i veckans podd. Vi sparar era kommentarer och hoppas att han snart har tid att komma tillbaka!

Lyckligtvis är episod 76 likväl fullmatad av samma vanliga idioti och nörderier. Tove och Mats har simmat väl och länge och ger sitt omdöme om en av höstens stora spelreleaser, The Sims 4. Tove vurmar också för det Jules Verne-inspirerade indiespelet 80 Days. Vanne och Peter har å sin sida sett både säsong ett och två av Hemlock Grove och försöker reda ut om tv-serien fortfarande är oklar.

Vidare har Tove sett nya dystopiska actionrullen The Maze Runner, medan Mats denna vecka står för comics-tipset Princeless.Vi betar också av lite lyssnarmejl – mycket serieorienterat om bland annat what if-scenarion, svenska serietidningar och maffiga dödsdueller.

Tack och förlåt!

Puss hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

EP71 – Den med Kodjo Akolor, Agents of S.H.I.E.L.D säsong 1, Silent Hunter Online, Monument Valley, och Westeros-Rapport #6

bildep71

Veckans episod av [NÖRD:IGT] gästas av ingen mindre än programledaren och radioprofilen Kodjo Akolor! Panelen, bestående av Kjellin, Bengtsson och Nylund, frågar ut Kodjo om alla hans nördiga intressen – och de är många. Kodjo berättar varför han tycker att Tolkien är tråkig, hur mycket han älskar koreansk film och vilka animeserier som är de bästa.

Efter intervjun med Kodjo är det show som vanligt. Vi benar i några nörduttryck som tas upp i ett underhållande lyssnarmejl.

I speldelen berättar sedan Tove om det konstnärliga och Escher-inspirerade mobilspelet Monument Valley och Mats får vurma för ännu ett udda simulatorspel – denna gång ubåtsspelet Silent Hunter Online.

TV-delen är fullsmockad den här veckan. Tove och Mats slår ett slag för sci-fi-thrillerserien Orphan Black och Peter berättar om den utannonserade och kommande Agent Carter-serien. Sedan djupdyker vi i och ger våra intryck av Agents of S.H.I.E.L.D, som precis har avslutat sin första säsong.

Avslutningsvis blir det också rapport från Westeros del sex, där vi spoilar och pratar om vad som hänt i senaste avsnittet av Game of Thrones, “The Laws of Gods and Men”.

Puss Hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

Inför EP71: Kodjo Akolor gästar [NÖRD:IGT]

kodjoakolor1-640x464

Ikväll gästas Nördigt av ingen mindre än programledaren, radioprataren och komikern Kodjo Akolor!

Kodjo är bland annat värd för “Morgonpasset i P3” sedan 2009 och har flertalet gånger också varit programledare för “Musikhjälpen” i samma kanal, liksom lett galan “P3 Guld”.

Kodjo har också gjort en hel del TV-produktioner, och är just nu aktuell med EU-programmet “Kodjos kval” i SVT 1.

Han turnérar också för fullt med sin ståuppshow “I-landsproblem”.

Kodjo är också en inbiten fantasynörd! Detta kommer vi att bena ordentligt i. Är det “Game of thrones” eller “Sagan om ringen” som gäller? Eller är det rent av Robert Jordans värld som är den allra mest intressanta?

Vi tycker det är kalasroligt att Kodjo gästar podden – det här är en nörd som vi har velat ha som gäst väldigt länge! Har du några frågor till Kodjo? Ställ dem i kommentarsfältet!

Inför EP67: Kan man berätta bra historier i spel?

2013_06_13_LaunchDayPost_960p

I episod 67 kommer vi att göra en lös återkoppling till förra veckans ämne om original vs adaption, men nu skruvar vi till diskussionen om berättande i spel istället!

Vi har vurmat länge och väl för berättelserna i bland annat The Walking Dead, Uncharted och Mass Effect. Men är dessa bra exempel på hur berättande ska fungera i spel?

Kan man berätta en bra historia utan att kompromissa med spelmekaniken? Måste det vara en motsättning mellan story och gameplay? Bör man ens försöka berätta historier i spel?

När blir historieberättande i spel bra? När blir det dåligt? Finns det exempel på intressanta berättelser i spel som inte är förutbestämda förlopp av spelskaparna? Och om det finns exempel på bra spelberättelser, varför har det inte resulterat i (särskilt många) bra filmatiseringar?

Diskutera! Vi vill veta vad ni tycker!

 

Inför episod 62: Malin Söderberg gästar

malinsHedlund är ute på äventyr och kan dessvärre inte medverka i morgondagens episod. Men frukta icke! Vanne Dupo fyller hans plats och dessutom får vi besök av den eminenta Malin Söderberg! Malin känner ni kanske igen som tidigare skribent på Svampriket.se. Där stod hon bland annat för många vassa och humoristiska krönikor och inte minst den vitsiga parodin av SVT:s inslag på Gamex 2011.

Numera arbetar hon inom svenska spelbranschen, men gästar Nördigt allra främst som Marvel-fantast, Dragon Age-konnässör, Sherlockian, Whovian och Hiddlestoner. Ställ era frågor till henne i kommentarsfältet!

BENGTSSON: Kronologisk spoilerfri Doctor Who-lista

BengtssonEleven-Doctors

Jag får ofta frågan “var ska man börja om man vill titta på Doctor Who?”. Det kan kännas helt överväldigande eftersom serien pågått i 50 år. Därför bör man förslagsvis börja på säsong 1 av New Who, rebooten av serien, (man brukar skilja på New Who och Classic Who) med Christopher Eccleston och Billie Piper i huvudrollerna.

Nya Who har dock flertalet webbepisoder och specialavsnitt som inte räknas till de ordinarie säsongerna. David Tennants sista avsnitt tillhör exempelvis inte någon säsong (listas inte ordentligt på imdb). Dessa avsnitt finns heller inte att streama på svenska Netflix.

Så för att man inte ska missa viktiga avsnitt utan att råka bli spoilad (vilket man garanterat blir om man går in på Wikipedia eller Google) har jag satt ihop en lista med den kronologiska tittarordningen (den finns på Wikipedia, men som sagt. Spoilers). Miniepisoderna som nämns nedan är inte nödvändiga att se, men en del ger svar på viktiga frågor och andra bidrar med väldigt underhållande extramaterial. Och vill man gräva ännu djupare i Doctor Who efter man sett serien, kan man förstås dels dyka ned i Classic, dels kolla upp Doctor Who Confidential – en bakom kulisserna-serie som pågick under New Who säsong 1-6 (de är svåra att hitta dock).

the_11th__10th__and_9th_doctor_by_elijahvd-d4sn5f3

Här följer den kronologiska, spoilerfria listan!

  • Säsong 1, avsnitt 1-13
  • Julavsnittet mellan S1-2, “The Christmas Invasion”
  • Säsong 2, avsnitt 1-13
  • Julavsnittet mellan S2-3, “The Runaway Bride”
  • Säsong 3, avsnitt 1-13
  • Julavsnittet mellan S3-4, “Voyage of the Damned”
  • Säsong 4, avsnitt 1-13

 David Tennants fem specialepisoder, post säsong 4, pre säsong 5

  • Julavsnittet “The Next Doctor”
  •  “Planet of the Dead”
  •  “Waters of Mars”
  •  “The End of Time Part 1”
  • “The End of Time Part 2”
  •  Säsong 5, avsnitt 1-13
  • Julavsnittet mellan S5-6, “A Christmas Carol”
  • Säsong 6, avsnitt 1-13
  • Julavsnittet mellan S6-7, “The Doctor, the Widow and the Wardrobe”
  • Säsong 7a, avsnitt 1-5
  • Julavsnittet i mitten av säsong 7, “The Snowmen”
  • Säsong 7b, avsnitt 6-13
  • 50-årsjublieumsavsnittet “The Day of the Doctor”
  • Julavsnittet mellan S7-8, “The Time of the Doctor” (sänds 25/12 2013)

Hoppas den här listan har varit till hjälp för några vilsna men villiga Who-tittare därute!
Trots att jag klagar väldigt mycket på seriens utveckling, är Doctor Who trots allt världens bästa tv-serie.

God jul och gott nytt år, Whovians och icke-Whovians!

//Bengtsson

ÅRETS NÖRDERI 2012: Bengtssons Lista

NOTY 2012 TBDet här är mina tv-favoriter från 2012. OBS! Innehåller mycket brittiskt.

Downton Abbey 3

  • Downton Abbey säsong 3

“Herrskap och tjänstefolk”-scenariet är alltid lockande. Men jag har aldrig sett konceptet gestaltat så här varmt, gemytligt och fängslande. Downton Abbey är egentligen en brittisk överklassåpa, men serien är så välskriven och skådespelarna så suveräna att jag glömmer bort det. Särskilt vasst blir det i Dame Maggie Smiths scener. Hon spelar den mycket syrliga och träffsäkra äldre grevinnan Grantham, mor till den nuvarande Lord Grantham. Det är kring hans familj och deras tjänstefolk på godset Downton Abbey som serien utspelar sig. Första säsongen utspelade sig 1912, när Titanic sjönk, och nu har tiden passerat in på 20-talet. Godsets överlevnad står på spel och frågan är om kusin Matthew Crawley någonsin ska kunna lyckas övertyga Lord Grantham om att modernisera driften av det. Minst lika intressant är tjänstefolkets liv och leverne, och ett antal nya intriger blossar upp när nya betjänter anställs.
Är man anglofil som jag (då har man förmodligen i och för sig redan sett Downton Abbey), gottar man ned sig extra mycket i detaljerna som formar detta sena sekelskiftesliv – hur personer agerar eller vilka normer som styrde. Har man inte koll på vad som ansågs passande då är det bara att följa butlern Carsons mycket indignerade min när reglerna bryts, eller gud förbjude – något så modernt som telefonen pluggas in!
Extra rolig trivia är att nästan allt filmas on location på Highclere Castle, som Downton-godset heter egentligen. Det kostar så mycket pengar att driva Highclere att paret som äger det inte hade kunnat bo kvar om Downton Abbey filmats någon annanstans (ytterligare en kul sak är att både Hugh Bonneville och Penelope Wilton också har dykt upp i Doctor Who).
Hur som helst, tredje säsongen bjuder på fler hjärtskärande intriger än tidigare med nya och gamla karaktärer. Det är fenomenalt bra och jättebrittiskt.

Sherlock 2 Specials

  • Sherlock säsong 2

Benedict Cumberbatch och Martin Freeman fortsätter att briljera som nutidens Sherlock Holmes och John Watson. Säsong två höjde spänningsnivån genom att föra John och Sherlock närmare varandra och samtidigt utmana deras vänskap med en dominatrix och en psykopat. Tv blir sällan såhär bra eller såhär smart. Mycket är det tack vare det intelligenta manuset. För att inte tala om den rysligt stämningsfulla musiken eller den eleganta grafiska inramningen. Jag kan inte ge Sherlock tillräckligt många superlativ.
Utan att avslöja något gav slutet av “The Reichenback Fall” 2012 års största huvudbry. Och svaret på frågan vi alla ställde oss kommer inte på ett bra tag – om vi har tur, tidigast i början på 2014.
Jag förstår varför detta fandom innehåller så knäppa fans (no offense, jag är en Cumberbitch). Under den plågsamma väntan (även mellan säsong ett och två) har internet exploderat med roliga/skumma/galna memes kring John och Sherlock, eller Johnlock som det oftast skrivs ihop. De vanliga är förstås queera läsningar av deras förhållande, liksom John som en igelkott och Sherlock som en utter (ja, sök snabbt på tumblr så märker ni). Det kommer ni som är sherlocked också syssla med när väntan på säsong 3 blir för plågsam. Jag lovar.

tyrion-lannister-1024

  • Game of Thrones säsong 2

Vad gör man för att fantasy ska tas på allvar? Man smutsar ned klyschorna och låter alla prata brittisk engelska. Det är förstås inte hela historien bakom tv-seriens succé. Men bokserien A Song of Ice and Fire, som Game of Thrones bygger på, vände upp och ned på fantasygenrens konventioner, och presenterade mer realistiska förutsättningar. Riddare i glimrande rustningar är lika godhjärtade som svinstiorna i Westeros är rena. Och råkar man ha (för ovanlighetens skull) goda intentioner (Eddard Stark, jag tittar på dig) kommer det förmodligen att gå åt pipsvängen. Begreppet “god” är nämligen oftast synonymt med “korkad” i Game of Thrones (återigen, Eddard, jag tittar på dig).
Säsong två då. Jag som slukade dessa böcker och minns dem nästan kusligt väl, har mina klara reservationer. Medan säsong ett höll sig förhållandevis nära boken har mycket ändrats i säsong två. Ur adaptionssynpunkt kan jag förstå det mesta. Vissa var riktigt coola ändringar och enbart till det bättre. Givetvis tänker jag på Tywin och Aryas många scener. De var välspelade och innehöll så mycket nerv att jag fick gåshud varenda gång de samtalade. Mycket, mycket bra.
Men vad jag verkligen inte gillade var hur lite Daenerys fick vara med och hur platt Jon Snows storyline blev. De blev bortskuffade och istället fick Robb Stark (eh, största puckot efter sin pappa?) plus tjej en massa bildtid. Tröttsamt! Nästan lika trist var allt omotiverat sex och nakna tjejer. Nog för att böckerna är till brädden fulla med krystade sexscener, det var ändå fler och värre i tv-serien. Jag tröstar mig med att Jon Snow och Daenerys får bli bad ass i säsong tre. Det går inte att undvika.
Nu klagar jag kanske en del i onödan. Ärligt talat är serien väldigt välspelad (Peter Dinklages Tyrion är ett exempel av många). Trots att jag inte tycker intrigen blev riktigt lika vass som i första säsongen är det fortfarande bra och spännande. “Blackwater Bay”, jag säger bara det.

true_blood_season_5_poster_contest_by_lyukp3-d4vjgox

  • True Blood säsong 5

Trots att True Blood lyckats spåra ur mer än lovligt mycket sedan seriens början 2008, är den i mitt tycke fortfarande väldigt underhållande. Efter fem års dedikerat tittande, har jag också fäst mig mycket vid seriens karaktärer. Det händer oproportionerligt mycket saker under kort tid i True Blood, en inre logik man måste acceptera för att kunna bli underhållen. Det är mycket blod, men framförallt mycket sex. Till skillnad från Game of Thrones används sex och naket mycket mer jämställt i True Blood. Men från att ha varit rent tantsnusk har sexet fått lämna plats för allt mer komplicerade intriger, fler karaktärer och mer övernaturligheter. Snart finns det ingen kvar som inte har åtminstone någon magisk förmåga/kan förvandla sig till djur/är vampyr/[insert annan övernaturlig kraft]. Fjärde säsongen var värst hittills på den fronten. Den femte säsongen lyckades göra serien något mer jordnära (no pun intended) igen, och det var mycket tack vare The Vampire Authority: den hemliga vampyrregeringen. Vampyrerna är trots allt det mest fängslande med serien. Både Eric och Bill har utvecklats parallellt, åt olika intressanta håll. Pam fortsätter att vara seriens coolaste och mest bamfiga karaktär. Och liksom Game of Thrones finns tillräckligt många karaktärer för att alla ska kunna ha någon att se upp till/identifiera sig med/vilja cosplaya som. Dessutom är Anna Paquin (Rogue i X-men-filmerna) med. Bara en sådan sak. Har ni inte sett True Blood, gör det. Den är rakt igenom läcker.

Doctor Who - Series 7

  • Doctor Who säsong 7

Självklart finns Doctor Who med bland mina tv-favoriter under 2012. Det är som en familjemedlem. Jag älskar serien i ur och skur, men jag förbehåller mig rätten att kritisera just för att jag bryr mig.
Sjunde säsongen av DW är för det första inte avslutad. Halva säsongen är kvar (och sänds nu i vår). Men jag gillar inte vart den är på väg. Jag är inte vidare nöjd med hur Steven Moffat skrivit DW sedan han tog över efter Russel T. Davies 2010 (han gör däremot ett jättebra jobb med Sherlock). Jag tycker att han tenderar att skriva sexistiskt. Han skriver kvinnor i typiska hora-madonna-roller, låter dem inte prata med varandra utan att prata om Doktorn (eller andra män), eller gör dem till modeller (varför gjorde han så mot Amy i säsong sex?). Därtill pågår ett konstant retconnande av vad som är vedertagna fakta i Who-universumet, liksom minimal kontinuitet med den gamla serien. Moffat har fortsatt på samma sätt i säsong sju, och hittills har det varit mycket effekter, oneliners och  ingen riktigt svärta. Jag känner inte heller att sjunde säsongen har någon storyarc, något som ändå brukar bli tydligt efter fem-sex avsnitt in i säsongen. Amy och Rorys final var förvisso rörande. Men jag blev desto mer tårögd av en youtube-video som visade en storyboard-scen som aldrig filmades (megaspoiler). Jag tycker att det säger en del. Moffat skjuter högt och missar ofta målet.
Jag är med andra ord inte glad på Doctor Who just nu, och saknar David Tennants tionde Doktor liksom Russel T. Davies extra mycket. Men jag älskar den här serien i alla fall. Och om Captain Jack kommer tillbaka till 50-årsjubliéet är allt förlåtet.

netflix

  • Netflix

Att lagligt se på film och tv-serier blev 2012:s stora nättrend, i form av streamingtjänster. Bäst hittills är Netflix.
Jag var inte något fan när den lanserades i oktober. Filmutbudet var undermåligt och innehöll mestadels mediokra 90-talsrullar med antingen Steven Seagal eller Jean-Claude Van Damme. Det var enbart seriekatalogen som visade upp någon som helst potential – det fanns åtminstone Doctor Who, Sherlock och några till intressanta brittiska serier.
Men jag har fortsatt använda tjänsten och utbudet har blivit bättre, i synnerhet har fler tv-serier lagts till. Nu sitter jag och nyfiket bläddrar igenom serier jag har hört mycket bra om men aldrig haft chansen att se. Framförallt creddiga och/eller välgjorda nördserier. De är kanske inte lika aktuella som mina ovanstående serietips, men jag rekommenderar verkligen att se exempelvis Misfits, Torchwood, Firefly och Buffy the Vampire Slayer om man missat dem. Riktigt färska serier kan man dock inte se via Netflix, och de lagliga alternativen för det är tyvärr fortfarande få. Men man kan se Doctor Who från Eccleston till Smith, och det är guld värt.