Inför EP09: Berätta din nörderilånehistoria!

Alla har vi väl någon gång lånat ett spel, en comic, en film eller en DVD-box av en polare? Men kommer du ihåg den där gången när du lånade ett en film och blev helt förtrollad? Eller då du lånade ut ett spel och aldrig fick tillbaka det? Eller lånade en comic och kände att “det här är den bästa skiten som någonsin skapats i mänsklighetens ack så korta men icke obetydliga historia!”?

Jag har ett sådant minne som kretsar kring North vs. South till NES som jag ska berätta om i EP09, men vi vill höra om DINA favoritlånarminnen!
Berätta för oss! De bästa och de mest hjärtskärande berättelserna kommer med i showen!

//Hedlund

12 thoughts on “Inför EP09: Berätta din nörderilånehistoria!”

  1. Ett underbart låneminne jag har är från jag lånade star trek Voyager säsong 1 av en kompis pappa. När man var mindre lånade man alltid ut greijor med säkerhet så han fick en av mina och jag fick en av hans. Jag mins inte vad han lånade, antagningen något konstigt a’la bionicle… Och de hade inte något att låna i”pant”. Då kommer deras pappa ner med en “tjock” plastlåda och säger någonting i still med: har du sett Star Trek Joel?
    Jag svarar neckande
    Och då säger han bra då får du låna denna en vecka.
    Tittade hela natten och förtrollades av hur vackert och fantastiskt det var. Det sa bara klick och jag har varit någon form av trekkie sen dess…
    Jag ryser och ser rosa bara jag tänker på det

  2. Jag har två låneminnen, det ena är helt underbart och det andra är faktiskt lite surt. Men jag lånade för två och ett halvt år sedan en bok, Simon Becketts Whispers of the Dead, av en klasskamrat som jag hade ett gott öga till. Jag är en riktig boknörd och titeln tilltalade mig verkligen. Jag och han var inte nära vänner då, och jag han inte läsa ut boken och lämna tillbaka den innan sommarlovet kom. När jag läst ut den tog jag mod till mig och föreslog att vi skulle träffas så han kunde få tillbaka den, han ville uppenbarligen inte träffa mig eftersom han sa att jag kunde behålla boken. Den där boken är inte en av de bästa jag läst, men det är en bok som i och med det här fått ett sentimentalt värde. Nu har jag inte träffat pojken på ett bra tag, det har kommit andra emellan. Men håller jag i boken kan jag fortfarande minnas hur det kändes när jag fick den, glädjen och känslan av att flyta omkring på små rosa fluffiga moln.

    Mitt andra minne har inte fått ett lika trevligt slut än, för ett halvår sedan ungefär lånade jag min bästa kompis PSP, hon har tagit på sig uppgiften att bredda mitt spelande och lånade ut sitt favoritspel till mig, Tales of Eternia. Enda kravet var att jag skulle vara mäkta rätt om spelet och att hon ville ha tillbaka det innan hon åkte till Irland. Jag var otroligt rädd om den konsolen och spelet, jättenoga med att det inte skulle skadas samtidigt som jag hade otroligt roligt med det där spelet. Musiken var fantastisk. Tyvärr så hann jag inte slutföra spelet innan min kompis skulle åka, men hon sa att jag kunde spela färdigt när hon kommit tillbaka. Bara det att saker och ting inte gick som planerat, hon uppdaterade nämligen sitt PSP och tappade bort laddaren. Nu får vi inte igång det igen, trots ny laddare.

    Så, där har ni två av de gånger jag lånat saker av andra.

  3. Jag har också två nörderilånehistorier, en bra och en dålig.

    Börjar med den roliga. För ett antal år sedan, tänk generation Playstation 2, fick jag låna nämnda konsol under sommarlovet utav en kusin. Med PS2:an fick jag också låna Grand Theft Auto: Vice City – ett spel jag var ivrig på att testa med GTA 2 som senaste erfarenhet av Rockstar. Resten utav det sommarlovet var jag som fastklistrad vid spelet, det var det roligaste jag hade spelat, och när jag hade lämnat tillbaka konsolen och spelet gick jag genast och köpte en PC-version. Där och då vaknade min (spel)kärlek för GTA-serien på riktigt och den håller i sig än.

    En lite tråkigare historia är den som handlar om min The Simpson-box. I nionde klass (2005/2006, född 1990 – så slipper ni räkna) lånade jag ut första säsongen utav The Simpsons till en klasskompis. Boxen var speciell för mig av sentimentala skäl då det var den första DVD-boxen jag fick utav mina föräldrar i julklapp. Den betydde extra mycket för att jag verkligen hade “tjatat” om den och velat ha den, därför känns det väldigt tråkigt att jag ännu inte fått tillbaka den trots flera påminnelser till klasskompisen. Varje gång jag tar kontakt och frågar om boxen blir jag ignorerad. Antagligen har något hänt boxen som “kompisen” skäms för att erkänna.

  4. Lånade Far Cry 1 av en kille i min klass när vi gick i sjuan. När jag skulle plocka ur skivan i fodralet så satt den så jävla hårt och jag tog i lite extra. Det hela slutade med att jag fick förklara hur hans skiva var sprucken ifrån mitthålet ut till kanten.

  5. Jag introducerades för gaming på riktigt genom att få låna Simon the Sorcerer I & II av min bästis i högstadiet. Vi var båda stora fantasynördar och en dag kom hon till skolan med spelen i hand och sade att jag bara måste spela dem. Det gjorde jag, och blev fullständigt förälskad i sarkasmen och alla blinkningar till ikoniska företeelser och troper i genren. Senare fick jag äran att introducera henne för Monkey Island, och det bara flöt på medan vi breddade vår spelbas genom fler och fler lån fram och tillbaka.

    Mindre roligt var det många år senare, när jag pluggade på internat långt hemifrån. Jag hade naturligtvis med mig min konsol (en PS2), spel och en liten tv som jag installerade mig med på rummet. Spelen hjälpte mig mycket under första terminen när hemlängtan blev svår, de var lite av en snuttefilt. I ett svagt ögonblick lånade jag ut konsol, spel och tv till en kurskamrat eftersom hon bad så snällt (och för att jag är FÖR snäll), och jag fick aldrig tillbaka något av det. Vi flyttade efter terminens slut till olika delar av Sverige och sms och mail med vänliga påminnelser om att hon har något som är mitt har ignorerats.
    Idag har jag såklart nya spel och ny konsol, men det som försvann var ändå min första konsol som jag sparat ihop till och köpt helt själv, och jag tänker ofta på att det är synd att jag inte bara kunde berika henne med spelkultur som min högstadiebästis gjorde för mig, utan blev bestulen istället

  6. Jag minns att jag lånade ett spel av en vän någon gång i andra klass, tyvärr minns jag inte vad spelet heter, det var till SNES.
    Man vart förvandlad till en blå boll av någon ond forskare tror jag och man kunde bli andra djur eller något i den stilen, tänk Flubber.
    Mitt minne är väldigt luddigt kring spelet men jag minns att det hade vacker grafik och det var helt fantastiskt roligt!

    Efter lite googlande har jag kommit fram till att spelet hette Claymates. Och det ser ut som skit…
    Jag känner igen den blå bollen och djuren väldigt väl, samt vissa delar ur spelet men idag är det varken vackert, intressant eller speciellt tilltalande.
    Vissa minnen kanske är bäst att låta vara just minnen, det känns som en liten del av min barndom precis togs ifrån mig :/

    Jag minns även att jag lånade Star Wars: Shadows of the Empire till N64 av en kompis, säkert 20 gånger, och spelade om Hoth banan gång på gång då man fick flyga Snow Speeder.
    Senare kom en bana där man vart jagad av Bounty Hunter roboten IG-88 som jag aldrig vågade spela förbi, det var dåtidens Amnesia för mig 😛

  7. Oj, jag minns när jag var runt 11-12 år-ish fick en påse med avdankade leksaker
    från min kusin som var 6 år äldre än mig. I den fanns det en djävulskt massa
    Starwars, He-man och X-men leksaker, allt från gubbar till MILLENIUM FALKEN.

    Och nu till lånehistorien, min kusin “lånade” tillbaka några leksaker och hade
    krig med. Då menar jag inte krig med att leka med gubbarna och skeppen mot/med
    varandra utan han sprängde sönder dom med kinapuffar.
    Och för att jag inte skulle skvallra eller bli ledsen, så fick jag vara med dom stora killarna.

    Mitt hjärta blöder fortfarande när jag tänker tillbaka på hur MILLENIUM FALKEN
    exploderade fullproppad med kinapuffar och hur både He-man och Skeletor började brinna.

  8. Någon gång 1988 lovade min pappa att vi skulle få låna (eller okej, hyra) en tvspels-box inkl 4 spel. Alltså som en movie-box, fast med ett tvspel (NES) i boxen istället för en VHS-spelare. Kommer någon av er ihåg att det fanns? Det var det första tvspelet som kom innanför tröskeln hemma hos oss. Jag spelade som besatt i några dagar och gruvade mig för när den skulle lämnas tillbaka. Efter flera dagar var jag tvungen att fråga om den inte skulle tillbaka snart. Började kännas konstigt att man kunde ha den så länge. Pappa svarade med att han hade pratat med affären och att vi fick ha den någon dag till. Glad som Mario fortsatte jag med att spela på lånad tid. Efter ännu en vecka var jag tvungen att fråga om pappa inte han hade glömt att lämna tillbaka den, jag hade lite ångest över att jag inte påmint han tidigare.
    Han log, ruffsade mig i håret och sa att jag inte behövde oroa mig för han hade köpt den!
    Den lättnaden och glädjen glömmer jag aldrig. Och det var så mitt livslånga förhållande med tvspel började, med en fejklånad tvspels-box 😉

  9. På högstadiet gick jag med en kille som berättade om ett
    spel som han hade. Spelet hette final fantasy 8. Kommer ihåg hur han målade upp
    den här fantastiska historien, en otrolig värld fylld med hjältar, monster,
    luftskepp och en episk historia. Speciellt berättelsen mellan de två
    huvudpersonerna i spelet, sa han var extra bra, att det var en kärlekshistoria värd
    Shakespeare.

    När han berättade detta insåg jag att jag självklart var
    tvungen att spela det här spelet. Så varje gång jag kom till en större stad i
    ett halvår försökte jag hitta det, men jag kunde aldrig hitta en kopia. Spelet var
    ett par år gammalt vid det lager, detta var runt 2004.

    Så jag tjatade på honom att jag skulle få låna det istället. Och efter mycket ihärdig tjat och övertalningsförsök

    fick jag det.

    Behöver kanske inte säga att jag var med än glad när jag kom
    hem den dagen. Stoppade in spelet i mitt Playstation och gjorde mig redo för en riktig resa.
    Spelade första CD och lite in på andra. Sen la jag ned
    kontrollen och slutade. Besvikelsen var total.

    Kanske för att jag aldrig riktigt fattade hur man använde Junction
    systemet, kanske tyckte jag att man mest lallade runt och dödade monster i random encounters.

    Kanske påminde Squall och hans dryga inre monolog lite för mycket om mig själv just då, så jag
    inte kunde bli investerad i honom, hans kamrater eller berättelsen.

    Jag lämnade tillbaka spelet och sen pratade jag aldrig med honom
    jag lånat spelet av igen.
    Och sen rörde jag aktivt inte ett final fantasy spel igen.
    Inte förrän en kille på gymnasiet sa åt mig att jag borde spela final fantasy 9.
    Jag sa att: jag aldrig i livet skulle spela uppföljaren till
    ett så drygt spel!
    Uppföljaren? frågade han.

    Och fortsatte med att förklara för mig, att de flesta final fantasy spelen inte har ett dugg med varandra att göra.

    Så jag lät mig övertalas att låna final fantasy 9 och spela det.

    Där hade jag betydligt roligare, det var ett spel som mer levde upp till den bilden jag först fått av final fantasy 8
    i huvudet men som själva spelet inte levererade. Jag spelade det och klarade det.
    När jag lämnade tillbaka det då gav han mig final fantasy 7 att spela också.

    Resten är, som man säger historia.

  10. Jag lånade ut mitt nintendo 64 till en klasskompis en vecka ett sommarlov, ENDAST för att få låna hans time crisis till playstation, (gillade annars inte playstation något vidare). Efter en vecka med strul då jag prövat ALLT fick jag fortfarande inte igång pistolhelvetet till tvn, och när det då var dags att lämna tillbaka spelet och jag berättade att hans pistol var en dum jävla dumjävel att vara dum, SÅ LER HAN och säger: “haha ja jag märkte när jag kom hem att jag råkat skicka med dig den trasiga pistolen”. Efter att hota honom lite milt med att sparka in pannben eller något annat mellanstadiecoolt, så fick jag låna spelet ännu en vecka, denna gång med fungerande pistol. Tjänade in många arkadsspel tior den veckan. Mvh / joel8bitar

Leave a Comment