Inför EP11: Spitfire, My Little Pony och bronies

Ponnyhäst!Vi är nördar in i ben och märg. Vi förstår verkligen hur det är att älska ett spel, en comic, en film eller en TV-serie  så mycket att det svider i själen, för det gör vi varje dag. Men den här veckan är vi lite extra intresserade av ett fenomen som vi själva inte knutit ann till: My Little Pony.

I EP11 av podcasten, som spelas in på onsdag, gästas vi av röstskådepelaren Anneli Heed. Anneli har dubbat tecknad film i snart ett decennium och ska komma till oss och berätta om det. Hon har även erfarenhet av stand-up och imiterar en hel drös av kändisar. Man skulle kunna se henne som en kvinnlig motsvarighet till Hedlund.

anneliheedMen den av Annelis roller som haft störst genomslag är förmodligen hästen Spitfire i den svenska dubbningen av My Little Pony. Den har blivit så stor att Anneli får åka till MLP-galor i Tyskland och prata svenska. Say what?

Här är det Youtube-klippet som fått tyskarna på fall:

Så Anneli kommer även till oss för att prata om hennes kontakt med MLP-fansen och tillsammans ska vi ta reda på vad tjusningen med My Little Pony verkligen är!
Och det är här DU kommer in i bilden.

Vill vill nämligen att du berättar varför DU älskar MLP? Och vi vill verkligen veta vad som ligger bakom fan-faktumet BRONY. Vad är det som gör att en vuxen karl älskar små hästar? Vad är bronies? Och vilka fördomar och reaktioner möter du från omvärlden när du som man börjar prata om MLP?

Kommentera, berätta, maila (lyssnarmail[a]nordigt.nu)! Vad är tjusningen med MLP?

22 thoughts on “Inför EP11: Spitfire, My Little Pony och bronies”

  1. Jag gillar MLP FiM väldigt mycket för att det är en sjudundrans bra tecknad serie jämfört med det mesta som går på tv nu för tiden. Serien har även genuint bra writers, Voice actors och animators. Jag hade nästan gett upp på tecknat innan MLP FiM kom ut.

  2. Jag gillar My Little Pony Friendship is Magic jättemycket för att avsnitten är underhållande och väldigt bra. Dock ser jag hellre på original versionen på engelska p.g.a. att jag tycker att röstskådespelarna i den engelska versionen har väldigt bra röster för karaktärerna. Storyn är jättebra och så tycker jag att ponnyerna är söta. PS: SVENSKA SPITFIRES RÖST(Anneli Heed) ÄR GRYM!

  3. Jag själv har aldrig förstått vad folk tycker är så roligt med My Little Pony men jag respekterar att det finns folk som tycker att det är en bra serie. Alla människor måste ju hitta någonting som dom tycker är kul här i livet och då tycker vissa människor om att titta på MLP.

  4. Jag tycker om MLP: FiM av tre stora anledningar:
    1. De karaktärer som finns är faktiskt riktiga karaktärer, med personligheter, brister, drifter och allt därimellan. De känns äkta.
    2. Storyn känns oftast bra, genomtänkt och utan många av de klichéer som man kan finna. Självklart finns det undantag, alla serier har något avsnitt man tycker lite sämre om. Utom Firefly, nu när jag tänker efter lite.
    3. Animationen. Mycket bra, det är rent och fint utan att vara tråkigt. Nu är jag ingen som håller på med sådana saker, men jag vet vad jag tycker om.

  5. Har ingen relation till den nya serien, Men minns att när jag var liten så var det MLP eller He-Man som fanns att tillgå. Systern hade MLP och jag givetvis He-Manfigurer som senare byttes emot Turtlesfigurer. Vad gäller de tecknade serierna så gillade jag nog MLP mer än He-Man. Givetvis i smyg. Kommer ihåg den lilla draken i MLP som jag var förtjust i, Splke hette den tror jag. Bäst var nog ändå Transformers men MLP var bra fast jag inte ville erkänna det när det begav sig.

  6. Jag har älskat serien i två år i april. Skälen är som de andra nämner, men jag kan berätta hur jag kom in i det.

    En bekant på ett internationellt forum gjorde en tråd om serien, där avsnitten fanns länkade, orsaker till varför den är så bra och lite roliga bilder. Jag kallade det för töntigt först men tittade på det dagen efter. (Jag litade ju trots allt på hans omdöme.) jag såg ifrån början och det kändes ok. Jag fortsatte att se på några till avsnitt tills jag insåg att jag verkligen gillade det och att jag ville se allt.
    Jag blev ingen brony för ens några veckor senare, då jag hade kollat runt på fangjorda videor, då jag kände att det verkligen var någonting för mig med att vara en brony.
    Lite senare köpte jag min första ponnyleksak: En brushable Pinkie Pie. 🙂 Nu har samlingen växt och jag har skapat många minnen med fansen och serien sedan dess.

  7. Jag uppskattar MLP FiM mest för att det är en serie som jag redan nu kan se tillsammans med min dotter och både hon och jag uppskattar den. Fast något jättefan är jag väll inte utan det är mest att det är en serie som i jämförelse med allt annat man kan tvingas titta på med en 3 åring hemma är bra.

  8. Vad är det som gör serien bra? Ni ställer frågan som om det fanns en definitiv anledning till att man fattar tycke för pastellfärgade småhästar. Det finns många anledningar till att gilla MLP:FIM, först och främst för att det är en underhållande serie. Det behöver inte vara mer avancerat än så, men nog finns det mycket mer att tycka om. De ämnen som tas upp i serien är väldigt lätta att relatera till vare sig man är fem år eller fyrtio. Det jag tycker är extra intressant med serien är att trots att den ändå är producerad med en yngre målgrupp i åtanke är den generellt väldigt smart med hur den hanterar några av dessa ämnen. Stolthet, rädsla, avundsjuka är några ämnen som i ett standardiserat barnprogram skulle hanteras med standardfraserna “tro på dig själv” och andra saker som låter handplockade ur valfria självhjälpsböcker men som inte betyder så mycket egentligen.

    Sen finns det självfallet några saker som jag personligen lägger stort värde vid som gör serien och fandomen kring den så tilltalande. De är så fruktansvärt söta de där små sakerna och jag är fruktansvärt svag mot allmänna gulligheter. Scenen när Twilight Sparkle för första gången möter Fluttershy… den är så söt att halva internet fick diabetes. Sen måste jag säga att när man ska rangordna sin egen favoritlista över de sex huvudkaraktärerna och jag har problem att bestämma mig från plats tre och nedåt för att jag tycker om alla för mycket, det är något som jag klassar som ett gott tecken. Sen ska vi inte glömma en fandom där man uppmuntrar varandra och stöttar varandra när det kommer till olika projekt. Just nu är jag medveten om två fan-projekt som ska bli hellängdsepisoder, varav den ena är på ryska och båda håller nästintill identisk animationskvalité som den normala serien. Att se fans samarbeta på det sättet under så lång tid som båda dessa projekt har pågått är makalöst. Sen finns det hur mycket godsaker som helst förutom dessa som personer inom fandomen skapar som man kan njuta av mellan de många episoderna. Serier, bilder, musik, spel, podcasts och mycket mer som ger det hela lite mervärde för en sådan som mig som gillar att se vad folks kreativitet kan leda till. Själv har jag inte skapat något än men min första tatuering blev en ponnytatuering, något som blev lite småknepigt att förklara för vissa i släkten ‘^^

    Det finns mycket mer att skriva om men jag spenderar hellre resten av kvällen med att titta på den nya dokumentären jag gav pengar till via Kickstarter “Bronies: The very unexpected fans of My Little Pony”. Den har varit under produktion i åtta månader nu om jag inte misstar mig och det ska bli väldigt intressant att se resultatet =)

  9. Tycker själv inte att MLP:FiM är diamanten den alla tycker att den är, det är rätt mediokert.
    Fanbasen är det värsta av det dock, finns en majoritet som bara är irriterande och trycker faktumet att de gillar serien in i ansiktet på dig och inte lämnar dig ifred om det.
    De flesta är inte så dock, vilket är bra.
    Enligt min mening ska man kunna gilla serien utan att lägga något slags namn på sig själv.
    Efter erfarenhet är det oftast så att bronies är de irriterande, och folk som gillar serien men inte går overboard med det, ja, de gillar bara serien.

    Men vad vet jag, jag är väl bara en ignorant hater.

    • Det du beskriver är mer eller mindre en del av alla fandoms. Har du aldrig mött en Trekkie, Whoovian eller någon annan involverad i en fandom som vill dela med sig av sina upplevelser och sitt intresse till den grad att du överväger mord, då har du helt enkelt lyckats undvika dessa specifika individer alternativt är tillräckligt intresserad själv för att inte påverkas på det sättet. Angående Neils lilla citat kan jag bara säga att ja det stämmer att MLP:FIM är gjord för att vara en “bättre” serie riktad mot småtjejer utan de vanliga tjejstereotyperna, men att fokusera på den där klicken av youtube-generationen som alla ogillar (det finns inom brony-fandomen också tyvärr) är ungefär som att titta på MOBA-communities och anta att de är representativa för alla spelcommunities.

      Det är en självförverkligande profetia där man letar efter det man ogillar och då kommer man hitta det.

  10. Som del av youtube-generationen så ser jag serien på youtube och därför på engelska. det som är fantastiskt med MLP FIM är att varje episod har en mening men den trycker inte upp det i ansiktet som andra serier oftast gör. Den har bra karaktärer och är inte så barnslig förutom Pinkie pie men hon känns mer som en comical relief. Men dessutom så är det VÄLDIGT många referenser till andra saker (vissa som jag antagligen har missat). Varje episod är en ¨stand alone¨ förutom de två första episoderna på en säsong detta gör att man kan se de i vilken ordning som helst och varje episod har en bra plotline som inte har att huvud karaktärerna gör någonting helt flummigt. Alltså för att summera MLP FIM är bra för att den inte är allt för barnslig, den gör referenser till andra saker, har ett budskap men kör inte upp det i ansiktet på en, karaktärerna är väldigt bra och man börjar gilla de snabbt, varje episods story är fattbar och inte som om någon var full när de skrev det.

    Tack för en vunderbar podcast
    /den som ringde först

  11. Fördomar var det ja. Den där biten man hellre ignorerar då det finns mycket roligare positiva saker att tala om, men jag antar att är man utomstående så blir man nyfiken på det där mindre roliga också =)
    Som tur är för min egen del så är fördomarna i Sverige ganska harmlösa i jämförelse mot större delen av världen, speciellt om man är tillräckligt gammal för att ha eget boende och möjligheten att fatta sina egna beslut som mig själv. Det är långt ifrån USA där ett flertal bronies faktiskt har blivit utsparkade från sitt hem av föräldrar eller fått utstå hotfulla kränkningar eller till och med våld, bara för att de gillar en tecknad serie.

    Lyckligtvis stöter jag själv generellt bara på negativt folk som inte gör mer än att de himlar med ögonen och tycker det är störtlöjligt. Den absolut värsta kommentaren jag har fått efter att någon insett att jag är en brony var “Det är en sån där som vill knulla med hästar!”. För enligt allmän konsensus kan inte män tycka om tecknat om det inte är någon form av sexualitet involverat, vilket självfallet är skitsnack men det lär inte vara vi som kommer kunna övertyga dessa haters om det =)

  12. Jag och min polare bestämde oss för att kolla på MLP FiM på skämt.
    Vi skratta åt det och hade kul. Halvvägs genom tredje avsnittet frågar nån av oss “varför kollar vi fortfarande på det här?”.
    Vi tittar på varandra och inser att vi faktiskt gillade MLP.
    En säsong senare, Bronies 4 lyfe.
    Bra animation, bra röstskådespeleri, bra skrivet. Flera gånger bättre en det som går på tv. Har bar varit brony ett relativt kort tag men kommer följa serien to the end of days.

  13. Folk får gärna hata mig för detta och det tar jag, men jag förstår inte charmen med MLP. Nån kan få skriva till mig vad dem tycker är charmigt med det. Helst inte 8 A4-sidor!

  14. Sorry! Lite långsamt svar kanske…
    Men ni frågade mig i podcasten vilka spel jag fick med till Videospelsboxen som min pappa “fejklånade”. 😛
    Spelen var: Ice Climber, Mario Bros (inte Super Mario Bros), Mach Rider, Donkey Kong Jr. 😀 Med åren tillkom det såklart en hel del underbara NES-spel, men dessa 4 var det som medföljde.
    Kul att ni gillade lånestoryn! Och tack för en bra podcast 🙂

  15. Jag har ingen relation till MLP över huvud taget, så där har jag inga reflektioner att komma med. Däremot frågor till Anneli!:
    1) vilka är dina förebilder inom röstskådespeleri?
    2) hur skulle din drömroll se ut (eller ja, låta)?
    3) har du någon gång gjort ett röstjobb för att nöden/ekonomin krävt det, som du skämts över i efterhand? (alltså inte skämts över din egen insats, utan t.ex. att manus varit uselt, osv) Och, relaterat till detta: har du extrajobb inom någon annan bransch för att få det att gå ihop, eller kan du idag försörja dig “enbart” på din talang?

  16. Tack för en av de bästa podcasterna där ute! Den hjälper mig igenom många tuffa springturer, jobbpass (ju längre avsnitt desto bättre med andra ord) och har fått mig att upptäcka massor av nya spel och tv-serier.

    Jag, liksom Christian är en röstnörd, så när ni nu ska spinna loss på detta ämne är det förstås något jag ser fram emot enormt mycket.

    Mina frågor till Anneli är:
    Hur kom du in i dubbranschen och hur svårt är det i dagens läge att “få in en fot”?
    Kan man leva som röstskådis eller är det något man gör extra, vid sidan av?

    Yo fifty, where’s my skull?!!

  17. Jag är själv ingen brony, men tycker egentligen inte att det är konstigare än att både barn och vuxna kan tycka om att titta på till exempel Pixar-filmer.

    Ska man försöka sig på djupare teorier kanske folk drar sig till serien eftersom det är en frisk fläkt bland all övervåld, alla svordomar och den gråbruna cynicism som unga män normalt sett blir bombarderade med inom film och spel i dagens klimat. MLP blir som en liten oas kanske. Detta går då hand i hand med communityn, som om jag förstått det verkar för kärlek och respekt, som en motreaktion till allt hat som finns på internet.

Leave a Comment