Den 14:e februari ska vi tydligen minnas Sankt Valentin. Vi i [NÖRD:IGT] väljer istället att uppmärksamma de allra mest kärleksfulla hörnen i nördigheten!
Vi skulle vilja att Du berättar om ett nördigt minne som är fyllt med kärlek och som du alltid kommer att bära med dig i ditt nördiga hjärta!
Kanske träffade du din partner i WoW? Kanske satt ni och grät ihop och kramades efter att ha avslutat TellTales TWD tillsammans i soffan med levande ljus? Eller gifte ni er till tonerna av Zelda-temat?
Vi behöver dessutom tips på nördiga saker man kan göra ihop på Alla hjärtans dag! Tipsa oss om romantiska brädspel innehållande kärlekskranka orcher, sci-fi-filmer som får kyssarna att yra eller comics som bäst läses högt till tonerna av The Lady In Red. Eller nått.
Sätt igång och berätta i kommentarsfältet så skapar vi tillsammans den mest kärleksfulla nördpodcasten någonsin!
Jag och min älskling ska ut och äta på stan för att sen gå på bio och kolla in den hårda john McClane i nya Die Hard rullen.
Fy fan vad hårt! Ska göra exakt samma sak med min tjej!
När jag och min sambo väntade vårt kära barn för ungefär två år sedan hade vi en väldigt intensiv diskussion om vad hen skulle heta. Eller diskussion är väl fel ord. Jag föreslog en massa namn från mina favoritspel och hon sköt ner dom en efter en. Jag föreslog att andranamnet kunde vara spelinspirerat, hon skulle fundera på det. Men sen försvann diskussionen från kartan tills det var dags att fira våra hjärtans dag. När jag kom hem från jobbet hade min kära sambo dukat fram lite fint och när vi slog oss ner för att äta tog hon av sig sin tjocktröja och under hade hon en t-shirt med ett namn mitt på magen. Vår dotter döptes till Ella med andranamnet Kirby. Det var stort!
Samma här 🙂
Det kanske är lite fult att prata om “the one that got away” istället för min nuvarande flickvän, men när vi är inne på nörderi och kärlek så blir det svårt att tänka på någon annan än henne.
Vi träffades ganska snart efter jag precis flyttat till en ny stad, hon var supercharmig från första början men jag såg henne inte som mer än en kompis. Det var inte förrän en viss bilresa som jag förstod att jag hade börjat få romantiska känslor för flickan. Jag satt bakom ratten och körde kanske lite för fort. Hon satt i passagerarsätet och utan att tänka på det gled min blick hela tiden till hennes. Hon log mot mig och fjärilarna jag fick i magen verkade ha vingar gjorda av rakblad. Jag kunde inte titta bort, hon var så vacker och vi hade ju gått igenom så mycket!
Tyvärr går det inte så bra att köra bil när man inte håller ögonen på vägen så vi kraschade ganska snart i en stenbumling. Lyckligt nog så är fysikmotorn i Half Life 2 ganska förlåtande så det var bara att välta upp bilen igen och fortsätta resan.
Ja, jag pratar såklart om Alyx Vance. En verkligen underbar karaktär, iallafall så som jag vill minnas henne. För jag blev på riktigt förälskad i henne: dagdrömmar, kvällsdrömmar och fnitter (där inte ens hälften var snuskigt). Det var en väldigt förvirrande period av mitt liv, och även om jag saknar henne så är det nog för det bättre att vi inte träffas längre.
PS. Snälla, söta, verkliga flickvän. Jag älskar dig minst lika mycket som jag älskar Alyx Vance <3 DS.
Min fru har alltid värt väldigt överseende med min hobby och passion och även om hon är helt ointresserad och oförstående med vad jag ser i spelandet så har hon respekterat det. Hon såg aldrig något konstigt i 3 schemalagda raiddagar i veckan när jag spelade WoW, avbrutna eller helt uteblivna gemensamma middagar när det har vart relic raid i Dark age of Camelot eller bara åtskilliga timmar jag nördat ner mig i FIFA eller något rpg. Jag känner mig lyckligt lottad då jag vet att många, både kvinnor och män, inte respekterar det som en riktig hobby utan anser att spel är för barn. “Jag älskar dig, så gör spelen dig lycklig är jag lycklig, dessutom är du hemma och hade du spelat fotboll lika mkt hade jag aldrig sett dig.”… Jag har ett par minnen runt detta. Ett samtal med sin syster då hon säger “På torsdag kan vi tyvärr inte. Jonas har raid i kväll”, detta säger hon som att det vore det mest självklara i världen. Jag minns även en relic raid i Dark age of Camelot som vart väldigt utdragen, då fick jag middagen serverad vid datorn. I love her!
Hej alla nördar,När jag va liten och min faster skulle gifta sig så visste jag att min fasters man var en go gubbe,när dom skulle “walk down the aisle” dundrar Imperial march igång istället för orgel. Väldigt AWESOME! inte på min fasters bevåg.
Vilken kvinna. Du har tur, du!
När jag träffade min fru för xx år sedan så hade vi massor med mysiga spelkvällar tillsammans. Allt från timmar av krigande i Age of Empires (Pc) till snabba tävlingar i Driver (Ps1). Vi lärde liksom känna varandra hållande i varsin spelkontroll. Det var tider det!
Sen nu, när vi är gifta och har barn så vägrar hon kategoriskt att spela över huvud taget. Inte ens när jag köpte Sims till 360 kunde jag vinna över henne på den goda sidan igen. Hoppas nu på att nya Sim City kanske kan få henne att sätta sig vid datorn igen. Vill ha tillbaka min gamer-fru ..
Jag försökte länge få mitt nyblivna ex att spela Journey, hon klankade ner på det och tyckte det verkade dumt och meningslöst.
Jag sa att allt jag begärde var att hon spelade det i 15minuter utan att säga något, bara spela.
Hon spelade igenom hela spelet i en sittning, efteråt omfamnade hon mig och sa med glädjetårar i ögon och hals, “Tack”
Det är idag ett av hennes favorit spel.
Mitt med för den delen 🙂
Även om vi skiljdes som vänner så är det jobbigt att mista någon man älskar, därför vill jag att Nörd:igt Crew ska veta att jag är väldigt tacksam för att ni finns, ni livar upp vardagen för alla oss nördar, Tack!
Jag och min sambo träffades över Wordfeud. En match & sen var vi fast. Nu bor vi tillsamman i Umeå där jag studerar. Jag har lyckats dela mitt serieintresse samt munchkinspelande, Jobbar på tv-spelen även om hon faktiskt spelat igenom Uncharted 3 som första spel sedan Mario på NES. Vi båda älskar Machinarium och har adopterat en liten Josef i plysh.
2006 var jag en ensam man. Tills jag fick idén och möjligheten att jobba i thailand. (Jag vet vad ni tänker men det blir inte riktigt så). Jag for ner till Thailand och började jobba på ett svenskt condominium i reception. På samma ställe fanns ett gäng arbetande thailändare,däribland två revisorer. Den ena av dessa revisorer var en underbar flicka som var alldeles för blyg för att prata med mig som hette Pim.
En dag då jag tagit ledigt för att gå i Jomtien (som området heter) råkade jag gå förbi en restaurang med ett gediget gäng samlat firandes någons födelsedag. Detta visade sig vara för just Pim.
Hon fyllde den dagen år och hennes vänner bjöd in mig då de visste att hon var intresserad av mig, och jag gav henne en puss på kinden i födelsedagspresent. Veckorna gick, och arbete och nöje gick lite hand i hand. Vi började gå ut och det kom till en dag då vi kände riktigt mycket för varann. Dessvärre när vi väl kände att det var “rätt” då var mitt visum slut, och det var dags att åka hem.
Jag for hem med känslan av att ha tappat en del av mig och att jag inte kunde se henne igen.
Väl hemma i Sverige så fortsatte vi dock att hålla i kontakten i den mån som gick, och det medlet var Diablo 2,
Utöver att vi naturligtvis pratades vid i princip dagligen, så spelade vi Diablo 2 (som jag hade visat henne i thailand lite grann). Dagarna gick, och även om hon blev alltmer frustrerad och sa att det aldrig skulle fungera och att även om vi hördes av så var det helt enkelt för svårt att hålla kontakten då hon kände för mycket och det var jobbigt just på grund av det, så gav jag inte upp.
En dag, så beslöt jag mig för att helt enkelt göra allt jag kunde för att vi skulle vara ihop igen (jag var en ensam arbetslös snubbe vid detta tillfälle), så jag sålde av helt enkelt det mesta jag kunde. Sålde dator, soffa, och tv, och samlade ihop för att helt enkelt låta henne komma till Sverige på besök.
Det lyckades, och hon kom till Sverige; och vid det laget så hade jag lyckats låna en dator, samt byggt ihop en egen för mig själv, och på så vis så kunde vi inte bara umgås, utan även spela Diablo 2 tillsammans.
Och även om spelet isig enbart var en detalj, så var den en stor del i att jag idag har en underbar fru (Pim) och två underbara barn 🙂
Så i mångt och mycket så gav Diablo 2 mig en gemensam nämnare när språkbarriärer och frustration verkade överväldigande, och är idag en lyckligt arbetande man i den bästa av sitsar; gift, barn, arbete och kärlek.