Det är härliga tider för oss som har en Nintendo Wii U, det har äntligen börjat komma spel som är riktigt bra! Jag kommer framöver testa fler spel till konsolen, men först ut är Rayman: Legends som jag har fått chansen att spela. Du kan höra Tove Bengtssons recension av 360-versionen i EP39 av podcasten.
Ska jag vara helt ärlig spelade jag aldrig Rayman: Origins. Jag har dock testat några banor hos mina brorsöner som har spelet, men jag har aldrig haft det i min spelsamling. Med andra ord kan jag inte göra någon jämförelse mellan Origins och Legends. Jag har nog inte spelat Rayman tidigare heller för den delen om jag tänker efter. Super Mario har varit min kompis vad det gäller plattformsspel!
Jag måste börja min recension av Legends med att säga att det här är verkligen ett spel värt att spela på Wii U. Jag har spelat det tillsammans med min flickvän där hon har använt Wii U-kontrollen och jag har använt en vanlig Wii-kontroll. Min flickvän är inte lika spelnördig som mig, utan hennes relation till spel är mer eller mindre mobilspel. Hon tycker att det är svårt att spela med handkontroll och att få någon ordning på figuren som rör sig på tv:n, men med Wii U-kontrollen kunde hon spela som flugan Murphy och vi tillsammans kunde lösa problem och pussel för att klara av banorna.
Spelaren som är Murphy kan alltså klicka, dra och flytta saker på Wii U-skärmen och på det viset hjälpa de andra spelarna. Se följande trailer för att se hur det fungerar:
Jag som spelade som Rayman (eller som någon av de andra karaktärerna) kunde njuta av en perfekt kontroll och ett härligt plattformsäventyr. Många av banorna är riktigt häftiga, där de är båda fantasifulla och nytänkande. Bra mycket mer än vad New Super Mario Bros. U är.
Jag har även testat att spela själv med Wii U-kontrollen och på vissa banor är det bara möjligt att spela som Murphy och hjälpa en AI-spelare att ta sig fram på banan. Detta kunde emellanåt vara frustrerande, då AI-spelaren ibland tar konstiga beslut och hoppar in i en säker död. Att vara minst två spelare är att föredra på dessa banor, där den ena spelaren tar sig an rollen som Murphy.
På varje bana finns det ett antal “Teensies” som du kan hitta och rädda. Ju fler Teensies du samlar, desto fler banor och karaktärer låser du upp. Totalt ska det finnas 700 Teensies. I detta nu har jag samlat ihop runt 300 stycken. Det går även att få tag i en slags skraplott, där du kan skrapa fram banor från Rayman: Origins eller andra “vinster”.
På det stora hela gillar jag Rayman: Legends. Det är ett roligt och underhållande spel som jag kan rekommendera till alla som har en Wii U. Grafikstilen är fin och glad. Musiken är bra och varierande, speciellt bra är låtarna till de musikbanor som världarna avslutas med.
Jag vill bara lägga in ett filmklipp på en av mina favoritbanor i spelet “Lucha Libre Get Away”. Lyssna bara på killen som börjar jaga efter spelaren.
“Olé!!”
Jag sätter en Norrlandssäl på det här spelet, köp!!
Nästa spel jag kommer spela på Wii U är Wonderful 101!
//Admin-Henric
Jag spelade tillsammans med Tove när hon recenserade det, och alltså: Musikbanorna! Att springa igenom en supertight plattformsbana til “Eye of the Tiger” framförd på Kazoo, där varje hopp går i takt med musiken, är en fulländad spelupplevelse.
Murphy funkar f ö bra på andra konsoler också, men jag kan tänka mig att det är smidigare på Wii U.
Kul att se en recension från Norrland igen! Min flickvän har redan spelat igenom allt som går att komma åt i spelet och älskade det. Själv har jag nyss spelat igenom Rayman: Origins och kommer snart spela igenom det här. Verkar helt klart värt ett köp.