EP330 – Den med Before We Leave, Total War Rome Remastered och K-dramerna Sky Castle, Let’s Eat och Vincenzo

Jonas håller låda denna vecka tillsammans med Vanne och Tove som är tillbaka i panelen, räkna med k-dramafest i veckans podd! Men det blir faktiskt även spelsnack!

I nyhetssvepet denna vecka pratar vi om att det verkar se mörkt ut för en Edge of Tomorrow-uppföljare, fler intressanta skådisar sällar sig till Knives Out 2, den lätt underliga men stjärnspäckade nya animerade He-man-tv-serien He-Man Masters of the Universe: Revelations, den nya Mortal Kombat-filmen (Jonas är fortfarande pepp), Dota 2-turneringen The International, en ny Enola Holmes-film på Netflix, att Rotten Tomatoes startar tv-kanal och ett nytt RTS-spel baserat på Stargate. Det är också en megakonglomeratsfusion på gång – AT&T och Discovery ska gå samman, och vi grunnar på vad det kan innebära för alla licenser som ligger under HBO och Warner. Det verkar också som att Amazon är på väg att köpa filmbolaget MGM.

Det blir faktiskt lite PC-spel den här veckan också: Tove har spelat lite av strategispelet Rome Total War Remaster och Jonas har spelat den mysiga citybuildern Before we leave.

Den sista delen av podden ägnas åt en hejdundrans massa k-dramer: Både Vanne och Tove har sett den superhyllade serien Sky Castle om utbildningshets i överklassen, samt det nästan lika rosade romantiska dramat Descendants of the Sun. Därtill fortsätter Tove på mattema med Let’s Eat – om grannar som äter mat – och Wok of Love – hämndhistoria och kinesisk matlagning. Avslutningsvis tipsar Tove om den purfärska Netflix-serien Vincenzo (den får en stark präl!), om en maffiaadvokat från Italien som återvänder till Sydkorea och spöar skurkar.

Tack & Förlåt. Puss Hej!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

The Drinking Game

drinking_gamePå allmän begäran kommer här nu en lista på reglerna till världens mest populära drinking game. Slå på valfri episod och sätt igång! Tänk dock på att dricka med måtta och skyll inte baksmälla eller andra biverkningar på oss. Tack & förlåt!

– När någon av följande nämns, drick: Brian Michael Bendis, Brian K Vaughan, Brian Austin Green
– När någon uttalar ordet “postapokalyptiskt” felaktigt, drick
– När Tove geekar ut över Doctor Who, David Tennant eller något brittiskt överlag, drick
– När Peter gör en “pun” eller drar ett torrt skämt, drick
– När Niklas säger “Amazeballs” eller “Amazing”, drick
– När Vanne & Niklas tycker exakt tvärt om mot varandra om en film, drick
– När Niklas & Vanne håller med varandra om något, töm flaskan!
– När Mats spoilar något, drick
– Om Mats säger att han inte har spoilat något efter att ha spoilat något, drick
– När någon börjar prata om en person men inte kommer på namnet på personen, drick
– När Mats förklarar en simulator men ingen annan fattar något, drick
– När någon säger “dubbelsnuttar” eller kaninöron om något, drick
– När någon googlat fram namnet på personen vi inte kom på namnet på och kläcker det senare när vi pratar om nåt helt annat, drick
– När vi själva säger drick efter en drickregel infallit, drick en extra klunk
– När Jonas säger Puss Hej, svep för då är spelet slut för denna gång!

Komplettera gärna med egna förslag, kommentera nedan!

Mats spelar: Far Sky

far sky top

Minecraft under vattnet. Det var min, och av kommentarerna på Steam-forumet att döma alla andras första tanke när jag startade Far Sky, ett spel om att överleva under vattnet efter att din ubåt går sönder.

Premissen är enkel: Du har begränsat med luft och måste ta dig till en närliggande undervattensbas för att se om du kan hitta utrustning och förnödenheter. Du måste hitta de nio ubåtsbitarna, och när du gjort det kan du återvända till ytan. Eftersom din dykardräkt är gjord för att klara trycket på flera hundra meters djup, är den för tung för att simma upp med, så du måste ha ubåten för att undfly djupet. Och varje gång du lämnar basen måste du hålla koll på luften så att du inte drunknar.

I din väg står hajar, barracudor och jättebläckfiskar. Samt förstås svält och kvävning. Om du går för djupt, krossas du av trycket efter en liten stund. För att inte svälta måste du jaga fisk eller odla grönsaker i basen. Det senare tar tid, men är betydligt säkrare än att skjuta fisk med harpungeväret, eftersom blodet drar till sig rovfiskar som inte tvekar att anfalla dig när de inser att du redan snott den gratislunch de trodde sig vädra. Allt detta skildrat i procedurgenererad grafik, som med hjälp av lite smarta ljuseffekter, som solljus som blir svagare ju djupare du går, resulterar i ett spel som stundtals är förvånansvärt vackert.

far sky whale

Det finns egentligen två sätt att spela Far Sky på: Antingen letar du reda på ubåtsdelarna direkt, även om du först måste hitta lite mineraler som koppar och mangan (!) att uppgradera din dykardräkt med. Det går att klara spelets rudimentära kampanj på någon timme eller två om man verkligen vill. Därefter låser du upp sandlådeläget, vilket i praktiken ÄR Minecraft under vattnet.
Sätt två är att ta det lugnt, samla resurser, utforska övergivna undervattensbaser och skeppsvrak och kartlägga den procedurgenererade bergsryggen.

Jag valde förstås det senare, mest eftersom det är ett spel som verkligen fångar den klaustrofobiska, otrygga känslan av att vandra omkring på havsbotten, långt ifrån solljus och värme. Jag njuter av att utforska raviner i jakt på guldådror, eller att reparera förfallna baser så att jag kan få luft och utforska dem i lugn och ro. Jag flyr i panik från jättebläckfiskar som blir sura när jag snor deras kristaller, jagar hajar och rider på valar. Och jag tycker nog att det är lite kusligt att utforska en övergiven bas, som jag precis lyckats reparera och pumpa ut vattnet ur. Spelet fångar perfekt känslan av att befinna sig under vatten, och skapar sig därmed en liten sub-nisch i sub-genren. Det är helt enkelt mysigt att bo på havsbotten i ett par timmar och jag har alltid älskat spel som låter mig samla och utforska så länge jag vill och orkar.

far sky base

Enda nackdelen med Far Sky (det är svårt inte skriva Far Cry istället, fingrarna har en egen vilja ibland) är egentligen att det inte blir mer än så. Kampanjen är intressant, men kort och när du klarat den erbjuder sandlådeläget egentligen inte något nytt. Jag har haft en mysig helg med Far Sky, men jag tror inte att det här blir något långtidsförhållande. Utvecklaren säger att spelet är färdigt, och planerar inga tillägg eller expansioner, vilket är lite synd. Det har dock den komiska effekten att de som vanligen gnäller på forumet om att ett spel släppts som Early Access och inte är färdigt, nu gnäller över att spelet är färdigt och inte kommer att få fler uppdateringar…

För €15 på Steam är det här ändå ett spel du bör uppleva om du vill ha en originell, stämningsfull och vacker sandlåda att utforska. Håll ett öga på luftmätaren bara!

RECENSION: Diablo III: Reaper of Souls – Ultimate Evil Edition

Diablo 3 Förra året fick jag chansen att testa Diablo 3 till Xbox 360, vilket jag gillade skarpt, men inte som en ersättare av PC- eller Mac-versionen av spelet. Nu har det dock nästan gått ett år sedan jag spelade på min munk Ivon, kommer den nya versionen av Diablo 3 förbättra hans speltid? I Diablo 3: Reaper of Souls – Ultimate Evil Edition får du originalspelet, expansionen ”Reaper of Souls” samt lite annat bonusinnehåll som bara finns till konsolversionerna. Till Playstation 4 har Blizzard även slängt med fiender från Last of Us och skapat en utrustning som hämtar inspiration från Shadow Of The Coloussus. ps4 Ett bekymmer jag hade innan jag började spela Ultimate Edition var om jag nu blev tvungen att börja om från början, men icke! Genom att synka mitt Xbox Live-konto och PSN-konto till Battle.net, kunde jag exportera min sparfil från Xbox 360 och importera den till Playstation 4 utan några som helst problem. Det gillar jag! d3 Spelet ser riktigt bra ut i 1080 p och 60 fps. Jag har ännu inte märkt av någon sämre bilduppdatering när det är massor med saker på bildskärmen. Däremot när jag kör med PS Vita, via remote play, är det inte lika bra bilduppdatering. Fast, det kanske inte är så konstigt, då spelet är nog inte tänkt i första hand att spelas på Vita. Utan jag ser det mer som en cool feature. Kontrollen är inte helt perfekt på Vitan, vilket kan vara irriterande. Till exempel hamnar R2 och R3 på touch-ytan på baksidan av konsolen. Om TV-apparaten är upptagen av annat och jag känner ett behov av att dräpa lite demoner, då kan jag tänka mig att köra med Vitan.  vita Jag har testat att spela med två polare, varav en var hemma hos mig och den andra anslöt vårt spel via PSN. Det fungerade klockrent. Att Blizzard sedan har lagt till individuell loot är ett plus också. I föregående version av Diablo 3 så fick alla (som spelade på samma konsol) slåss om looten. Nu fördelas vapnen och utrustningen runt till alla spelare. Men, det är lite drygt när alla vill byta ut vapen och utrustning, samt ändra skills. Det är endast en spelare i taget som kan göra detta, vilket kan ta en stund (fast bara när det är lokalt multiplayer). Det finns dock en genväg genom att använda styrkorset om man vill ta på sig något av de föremål som  man senast plockade upp. skills Det är lite synd att bara någon vecka efter att Diablo 3: Reaper of Souls – Ultimate Evil Edition släpps till konsoler, så släpper Blizzard patch 2.1.0 till PC-versionen. Där spelare ges möjligheten att köra ”Seasons” och mycket annat skoj. Jag är lite osäker på när denna patch kommer till konsolversionen, men jag hoppas att den kommer snart. För jag kan helt klart tänka mig att fortsätta spela på min munk och dräpa demoner på PS4, men just nu lockar PC- eller Mac-versionen mer med allt nytt innehåll där! //Admin-Henric

NOTY 2013: Kjellins favoriter från året som gick

NOTY KjellinGott Nytt År nördar! Välkomna till mitt blogginlägg om de saker inom comics, film, TV, spel och annat som jag har nördat ner mig i under det gångna året, helt utan kategori och inbördes ordning, håll till godo!

Photo 2013-11-24 22 09 39Innan vi sätter igång måste jag bara ta upp det allra största och nördigaste jag gjort under året som gick – och det är förlovningen med min underbara fästmö Vanne Dupo, som endast kommer kunna överglänsas av ett riktigt nördigt bröllop till våren 2014! Det är det största och mest passionerade som hänt i mitt liv så här långt och därmed ju det nördigaste av allt i förlängningen. Hon är min Mary Jane, min Princess Leia, min Co-Op Partner 4 Life! Achievement Unlocked!

Så, då fortsätter vi!


– THE PRIVATE EYE –
the_private_eyeTänk att en uteslutande digital serie skulle vara en av de bästa storys som jag läst i år? En så uttalad analog-konservatist som jag trots allt är! Men så är det ju ett verk av den ofelbare Brian K Vaughan (Saga, Y: The Last Man, Pride of Baghdad mm). Detta helt oberoende och självpublicerade senaste verk skapat tillsammans med tecknaren Marcos Martin och färgläggaren Muntsa Vicente ligger helt rätt i tiden med sitt fokus när FRA-lagar och Wikileaks är heta ämnen i vår samtid. En spännande titt på en framtid där “The Cloud” har brustit och alla hemligheter har läckt ut, Internet är ett minne blott och personlig integritet och skyddad identitet är dett mest värdefulla som finns. Allt presenterat i ett uppfriskande format med “double page spreads” som ger en filmiskt widescreen-känsla med en tecknarstil som känns både retro och modern, samt en snygg popkulturell färggladhet. Via hemsidan panelsyndicate.com kan man just nu digitalt ladda hem de fem första numren (av 10 planerade) till ett pris du väljer själv! Till och med gratis om du så vill. Själv så hade jag dock inget problem att betala/donera en rimlig summa för denna fantastiska läsning. Gör det du också!


Photo 2013-12-18 18 43 56– PÄRLPLATTOR –
Vore det inte coolt om “Pärlplattsmysteriet” var en tidsreseparadox och att det visade sig att det var JAG som låg bakom dem hela tiden, utan att själv veta om det? Tänk dig om det var jag som plitade ihop dem i framtiden, hoppade in i en DeLorean och åkte tillbaka till förut någon gång och postade iväg dem? Nej, så är det ju absolut inte, den mystiske skaparen av pärlplattorna som skickats till Nördigt-redaktionen förblir okänd – MEN vintern 2013 var i alla fall då jag handlöst föll tillbaka till denna barndomspysselsyssla (ingen särskrivning där inte!) och återupptäckte charmen med denna pixelliknande konstform. Det var i alla fall givet vad som skulle pryda nördgranen hemma hos familjen Dupo/Kjellin i alla fall! Farligt vanebildande och terapeutiskt pillande, testa gärna själv!


shield– MARVEL’S AGENTS OF S.H.I.E.L.D. –
Det känns lite som en no-brainer med en TV-serie som utspelar sig i samma universum som de omåttligt populära Marvelfilmerna, som dessutom självaste Joss Whedon och hans gäng ligger bakom. Lägg därefter till den charmige agenten Phil Coulson i spetsen för en brokig skara av agenter samt en fet dos cameos och interna blinkningar till det övriga Marveluniversumet så är i alla fall jag såld. Det är mycket möjligt att min Marvelfanboyism gör mig fett partisk här, men jag tycker faktiskt att den här serien håller måttet. Låt gå för att den kan ha stapplat lite trevande efter det klockrena Whedon-regisserade pilotavsnittet, men efter 10 stycken episoder så har den definitivt hittat sin form och jag är helt fast!


TheLastOfUs– THE LAST OF US –
Jag hade fullt förtroende för att Naughty Dog skulle leverera med sitt nya IP, det handlar ju trots allt om skaparna av bland annat tre superba Nathan Drake-spel. Men istället för ett humoristiskt matinéäventyr fick vi denna gång en postapokalyptisk överlevnads-historia med samma sömlösa berättaranda och väloljade spelmekanik som Uncharted-serien och med karaktärer som engagerar och motiverar. Huvudpersonen Joel må vara en stereotypisk manskaraktär, men det är definitivt den unga tjejen Ellie som är spelets höjdpunkt. Inför spelåret 2013 trodde jag att det skulle bli rätt jämnt skägg mellan detta och Beyond: Two Souls (som tyvärr visade sig vara lite av en besvikelse). Men nu i efterhand är det solklart att The Last of Us är den självklara vinnaren!


– LEGO MARVEL SUPER HEROES –
legomarvel
Legospelen har redan sedan tidigare varit personliga favoriter, vare sig det handlat om Star Wars, Batman, Harry Potter, LOTR eller någon annan franchise, så när det blev klart att TT Games skulle ge sig på mina kära superhjältar härnäst så var det nästan för bra för att vara sant. Än en gång kanske jag är partisk med min fanboyism, men detta är helt klart det bästa Lego-spelet hittills. Grundreceptet är i allra högsta grad detsamma som tidigare spel i serien, vare sig det handlar om storyuppdragen och deras omspelningsvärde, jakten på collectibles, låsa upp nya figurer eller den sköna och charmiga metahumorn. Men i kombination med detta fantastiska universum som jag håller så kärt så kan det inte bli annat än succé! Bara det faktum att Marvel-gudfadern Stan Lee gör upprepade cameos gör det hela värt att spela! Excelsior!


ironman3– MARVEL PHASE TWO –
Favoriterna i biomörkret under 2013 var absolut den första dubbelpunchen i andra ronden av Marvels cinematiska universum: Iron Man 3 och Thor: The Dark World. Båda dessa filmer tar vid efter kulmineringen som var The Avengers och trots att båda hjältarnas respektive rullar innebar nya kaptener i regissörsstolarna så tycker jag att så väl Shane Black som Alan Taylor levererade, likaväl som de återvändande skådisarna i båda filmerna, vare sig det handlar om Robert Downey Jr. och Gwyneth Paltrow eller Chris Hemsworth och Natalie Portman – OCH framför allt Tom Hiddleston, som gjort charm-elakingen Loki till en fanfavorit både genom sin insats på vita duken och sin ödmjuka personlighet i verkliga livet (hoppas verkligen att du sett hans stunt vid San Diego Comic-Con, annars klicka HÄR). Marvel fortsätter att leverera i biomörkret och jag blir bara mer och mer pepp inför de kommande filmerna i Phase Two!


Sådärja! Där har du några av höjdpunkterna för mig i år. Utöver detta har jag även haft mycket behållning med filmer som Star Trek: Into Darkness (oh, ja, nog är man en Cumberbitch allt), Despicable Me 2, Monsters U, The Croods och Kick Ass 2 – allt med originalspråk och i hederlig 2D så klart! Jag vill även slå ett slag för Foo Fighters-frontmannen Dave Grohl och hans dokumentär Sound City som är ett måste för musikälskare och framför allt ljudnördar! På TV-fronten är det även väl värt att nämna Orange Is The New Black och första halvan av The Walking Dead S04 som i alla fall jag personligen tycker höll bra kvalité (men någon ny säl-incident blir det inte, jag pallar inte en vända till). I spelhörnan har jag loggat många timmar med spel som Batman: Arkham Origins, Tomb Raider, Deadpool och GTAV och några ytterligare comics som kommit under 2013 som jag rekommenderar är fortsättningen av Saga (den håller fortfarande världsklass), Hawkeye av Matt Fraction och även om jag bokstavligen avskyr vad Dan Slott sysslat med senaste tiden med min favorit-väggklättrare så finns en “superior”-titel som faktiskt varit riktigt underhållande: Superior Foes of Spider-Man. Spana in den, men undvik Spider-Ock-fiaskot om du frågar mig.

Så där har du mitt NOTY 2013! Glöm inte att kommentera själv här på Nördigt.nu eller via Facebook, Twitter eller mailen vad du nördat under året som gick – så ser vi till att ha ett nytt fantastiskt år med nördigheter!

//Kjellin

NOTY 2013: Nylund rundar av

NOTY Nylund

Ännu ett år är till ända. 2013 var ett år då mängder av bra spel släpptes, då Netflix skapade en bättre tv-serie än HBO och då vi faktiskt började prata om sexismen i spelbranschen. Och med “vi” menar jag då givetvis vi män, vi som faktiskt utgör 90% (eller det kanske ska vara 86%, 14% av den svenska spelbranschen lär bestå av kvinnor numera, vilket tragiskt nog måste ses som en framgång). Att vi börjat inse hur priviligierade vi är och eventuellt funderar på att göra något åt det måste man se som ett steg i rätt riktning, om än oändligt litet. Tove har skrivit en krönika om det här på SvD, som är oändligt bättre än något jag kan krysta fram här.

Spel är, som du kanske anat, min stora passion. Därför tänkte jag traditionsenligt lista det bästa som hänt i spelvärlden under 2013, och kanske lite annat också. Sånt jag tänkt på såhär i elfte timmen, dagen före det nya året. Som om det skulle spela någon roll att en godtyckligt satt siffra höjs med ett, på ett godtyckligt valt datum. Jag vet att många hunnit före mig, men vafan: Man kan ju inte blogga om det bästa 2013 förrän året verkligen är slut!

Simulatorsöndag

farming sim

Jag och Christian kom äntligen igång med vår Youtube-serie, som vi snackat lite vagt om i flera år nu. Simulatorsöndag är den perfekta platsen att hitta ingående tittar på de mest bisarra simulatorer, samt en hel del spel som förmodligen inte skulle kallas simulatorer alls, om det inte vore för det faktum att jag och CH verkligen vill spela dem och därmed behöver en ursäkt. Guldklimpar som Woodcutter Simulator (där man ser världen ur penisperspektiv och sågar ner träd med tuschpenna), Airport Simulator (där man gör absolut ingenting) och Farming Simulator (som är bra på riktigt, och har fått Christian och mig att starta en liten gård tillsammans online) har gjort 2013 till ett mycket roligare år för mig. Tack Christian och tack alla som tittar. Varför gör ni det? Jag vet inte, men jag älskar er för att ni gör det.

Xcom: Enemy Within

xcom pixie

Xcom: Enemy Unknown var en perfekt, finstämd och framför allt otroligt spännande och spelbar tolkning av originalspelet från 1993. Jag har spelat det minst en gång om året sedan det kom, och nu har jag en modern version, med modern spelmekanik och uppsnyggad grafik att spela istället. Undergångsstämningen och den härliga stressen är exakt desamma. Spelet är bättre på att berätta en historia om förlust och uppoffring än alla CoD, MoH och Battlefield tillsammans, vilket faktiskt är lite pinsamt för de stora AAA-studiorna. Expansionen Enemy Within upprörde många då den kostade lika mycket som spelet gjorde när det kom, men med tanke på att den totalt förvandlar spelupplevelsen och lägger till många detaljer som vi inte trodde var möjliga (som basinvasioner och en tredje fraktion att slåss mot), är det SÅ värt det!

The Last of Us

last of us ellie

The Last of Us är historien om tonåriga Ellie och hennes resa igenom ett USA efter (svamp-)zombieapokalypsen. Visst, större delen av spelet kontrollerar du Joel, hennes surmulne, mordiske följeslagare. Men det är Ellie som gör avtryck, och de alltför korta bitar när jag får spela som henne är det jag minns från spelet. Ett medvetet drag från Naughty Dogs sida, och ett som gör detta spel oförglömligt. Ellie är ingen “stark kvinna”, hon är en karaktär som börjar nära barndomen och växer till en vuxen, mångfacetterad människa under spelets gång. Det gör det här spelet till en av de stora upplevelserna under året, trots att du tvingas spela det med den hemska PS3-kontrollen, eftersom det av någon oförklarlig anledning är plattformsexklusivt. Kan inte 2014 bli året när vi slutar med sådana idiotiska barnsligheter?

Indiekavalkaden

ksp probe motljus

Jag kan inte lista ett enda indiespel som är bäst 2013. Det kom helt enkelt för många och jag har tillbringat många, många timmar med spel som Darkout, Shelter, Kentucky Route Zero, Papers Please, Don’t Starve, The Hunter och många, många andra. Om du vill ha fantastiska spelupplevelser är det bara att plöja sig igenom listan ovan, du kommer inte att ångra det. Indiespelen har redan fått ett brett genombrott, men under året har det släppts så oerhört många bra spel med minimala budgetar och ingen marknadsföring, att jag nästan blir tårögd. Det indiespel jag tillbringat mest tid med är dock fortfarande Kerbal Space Program – en rymdsimulator med humor och stil, som ännu inte är släppt men som kan köpas via Steam Early Access om du vill spela en tidig version redan nu. Gör det.

Assasin’s Creed IV: Black Flag

pirates c64

Ja, Assassin’s Creed-spelmekaniken suger fortfarande grisröv. Storyuppdragen består till 90% av alltför svåra, alltför långa skuggningar av random ond person och du kan fortfarande inte gå längs trottoaren utan att av misstag klättra upp på varenda lyktstolpe och husfasad du råkar passera närmare än tre meter. Men det spelar ingen roll. Assassin’s Creed IV: Black Flag handlar om att segla, och att strida till sjöss i ditt skepp, the Jackdaw. Så fort du sätter foten ombord förvandlas Black Flag till Pirates, fast som det sett ut i allas våra huvuden även medan vi spelade den lågupplösta Commodore 64-versionen där alla fartyg var tre pixlar höga. Det är en fantastisk prestation, enda missen är att vi inte kan hoppa över storyuppdragen och de helt meningslösa framtidsscenerna.

World of Warplanes (och andra gratisspel)

wowarplanes

WoWP är ett bra spel. Men det jag fastnar för är vad det representerar: Det faktum att det går att skapa ett gratisspel utan att skörta upp spelarna. Du måste inte göra spelet plågsamt dåligt för de icke-betalande, du kan göra ett bra spel och erbjuda MER och BÄTTRE prylar till den som stoppar in en slant, utan att förstöra för alla andra. Det har både Wargaming.net och Sony Online fattat. World of Tanks, World of Warplanes och Planetside 2 är alla exempel på gratisspel som faktiskt ÄR gratis och sedan erbjuder mer, valfritt innehåll för en lagom slant. The Hunter skulle egentligen varit med här, men jag tycker att gratisversionen är lite för snål, med en enda djurart att jaga och en enda karta. The Hunter är (om du betalar någon femtiolapp i månaden) ett underbart spel, där du strövar igenom vackra skogar i realistisk jakt på gulliga djur. Det är dock inte det perfekta exemplet på ett bra gratisspel.

Next Gen

trollface

Playstation 4, eller är det 3, släpptes äntligen i Sverige någon månad före jul. Köpte du en? Grattis, nu har du en fyrkantig låda, idealisk om du råkar ha ett bord där ett av benen är 5,3 cm för kort. Vill du spela spel får du dock vänta länge, än så länge finns inte ett enda som är värt pengarna, eller ens spelbart.

Xbox One, tja vad säger man om Xbox One. Microsoft låtsas att översättningen av programvaran kommer att ta ett år – vilket skulle göra den till den mest ingående, noggranna och dyraste översättningen i världshistorien – men vi fattar ju alla att de helt enkelt inte hinner tillverka tillräckligt många maskiner för att fylla hyllorna med osålda konsoler som ingen ännu har hunnit skapa spel till, även i Europa.

 

Gott nytt år, kära läsare! Vi ses på den andra sidan

I lastbilarnas värld – Nylund truckar vidare

Mats NylundSom du förmodligen vet älskar jag Euro Truck Simulator 2 från SCS Software. Men även om jag tycker att det är kul att fisa omkring i Polen i min Scania och dra dåliga Peter Kjellin-vitsar, vilar inte SCS på sina lagrar. I ett blogginlägg härom dagen utannonserade de sin onlineportal World of Trucks!

world of trucks

World of Trucks är en webcommunity där alla som spelar Euro Truck och kommande spel (American Truck Simulator, Euro Coach Simulator med flera) kan gå in och registrera sig. Där hittar du sedan ett galleri du kan använda för att visa upp din nya, illrosa Volvo FH-16 (vadå, har inte alla en sådan?), designa din egen personliga nummerskylt (som sedan automagiskt dyker upp på din lastbil i spelet) och göra en even avatar både till spelet och websidan. Dessutom kommer spelet i och med patch 1.6 att få en fotofunktion, så att du kan ta selfies medan du kör 12 ton leksaker till Köln. Ett slags Facebook för lastbilar, med andra ord. Eller, kanske mer korrekt, ett Battlelog för lastbilssimulatorer.

Som du märker påverkar funktionerna som utannonserats inte direkt det du gör i spelet. Förutom din förares skönhet, kanske. Min är så otroligt ful att jag klickar mig förbi menyskärmen så fort jag någonsin kan. Nu kan jag råda bot på det, eller kanske bara skapa ett ännu värre missfoster. Eller – hemska tanke – använda en bild på mig själv. Tankend är i alla fall att utvidga denna lastbilsvärld så att den, när allt är klart bakom kulisserna, kan användas till t ex användarskapade tävlingar eller liknande. Ett slags multiplayerläge utan multiplayer, ungefär som communitydelen i The Hunter, ett annat av mina stora favoritspel. Det här är inte bli ett spel i sig, snarare ett kitt som binder samman ett antal olika, lastbilsrelaterade spel. Om du föreställde dig 24-mannalag av lastbilar som kämpar för att putta ner varandra i Hollands kanaler, lär du bli besviken.

World of Trucks körs igång som beta någon gång denna vecka, och har du spelet kan du då registrera ditt serienummer för att skapa ett konto. Är det bara jag som knappt kan vänta?

Bonuspoäng (och ett beklagande för att du är lika gammal som jag) om du tog barnprogramsreferensen i rubriken.

RECENSION: Diablo 3 (Xbox 360)

Admin-HenricInnan jag tar och gör min recension av Wonderful 101 tänkte jag bidra med mina intryck av Diablo 3 till konsol.

diablo-iii_Xbox360_cover

Jag har spelat Diablo 3 till PC en hel del. Min huvudkaraktär, Estelle (Demon Hunter), är Paragon 31. Paragon är något som ens karaktär ökar i nivå efter att man har nått maxlevel 60. Jag kommer inte gå igenom exakt vad Paragon innebär, men om du är intresserad kan du läsa mer om det här.

Mesta av tiden i spelet har gått åt till att öka i Paragon och samla guld, för att därefter köpa eller sälja bra föremål och vapen på aktionshuset. Jag blev dock hyfsat less på spelet och har inte spelat något mer sedan jag nådde Paragon 31. 

paragon 1Nu har jag dock fått chansen till att spela Diablo 3 till Xbox 360. Jag och några kompisar spelade tillsammans hemma hos mig i min soffa. Mina kompisar har spelat lika mycket Diablo 3 till PC som jag och vi alla är lika imponerad över konsolversionen. Den stora frågan vi alla hade var “Hur fungerar spelet med handkontroll?” och svaret är att spelet fungerar klockrent med handkontroll. Jag själv hade velat ha möjligheten till att spela PC-versionen med handkontroll, men det går tyvärr inte.

4-spelareMed högra styrspaken kan du hoppa undan för att undvika jobbiga slag från fiender. Mycket smidigt att använda på bossar, till exempel The Butcher. 

Det vi alla störde oss på är när någon ska ändra sina attacker, magier, utrustning och färdigheter. Vid lokalt spel pausas spelet medan spelaren göra sina ändringar och när fyra spelare får nya egenskaper samtidigt vill göra ändringar kan det ta en stund innan spelet fortsätter.

menyFast detta moment kunde ändå vara kul, för vi kunde diskutera utrustningen och vilka attacker man borde använda.

legendaries

En annan mycket rolig sak med konsolversionen, man hittar mängder med legendariska föremål! Loot-systemet fungerar bra mycket bättre än PC-versionen och i konsolversionen finns inte aktionshuset. Det gillar jag verkligen!

Jag tycker att Diablo 3 till konsol är riktigt bra och kan verkligen rekommendera spelet till de som funderar om det är värt att spela. Speciellt skoj är det tillsammans med vänner! Har du däremot lagt ner ett hundratal timmar på PC-versionen kan konsolversionen vara mindre intressant. Speciellt i och med expansionen som kommer och att aktionshuset ska bort och loot-systemet ska förbättras.

Jag lär dock slöspela Diablo 3 på Xbox 360 framöver, men jag kommer skaffa expansionen till PC. Det beror helt och hållet på att jag har lagt ner så pass mycket tid på min Estelle.

//Admin-Henric

RECENSION: Rayman: Legends (Nintendo Wii U)

Admin-HenricDet är härliga tider för oss som har en Nintendo Wii U, det har äntligen börjat komma spel som är riktigt bra! Jag kommer framöver testa fler spel till konsolen, men först ut är Rayman: Legends som jag har fått chansen att spela. Du kan höra Tove Bengtssons recension av 360-versionen i EP39 av podcasten.

Rayman LegendsSka jag vara helt ärlig spelade jag aldrig Rayman: Origins. Jag har dock testat några banor hos mina brorsöner som har spelet, men jag har aldrig haft det i min spelsamling. Med andra ord kan jag inte göra någon jämförelse mellan Origins och Legends. Jag har nog inte spelat Rayman tidigare heller för den delen om jag tänker efter. Super Mario har varit min kompis vad det gäller plattformsspel!

Mario-Luigi Jag måste börja min recension av Legends med att säga att det här är verkligen ett spel värt att spela på Wii U. Jag har spelat det tillsammans med min flickvän där hon har använt Wii U-kontrollen och jag har använt en vanlig Wii-kontroll. Min flickvän är inte lika spelnördig som mig, utan hennes relation till spel är mer eller mindre mobilspel. Hon tycker att det är svårt att spela med handkontroll och att få någon ordning på figuren som rör sig på tv:n, men med Wii U-kontrollen kunde hon spela som flugan Murphy och vi tillsammans kunde lösa problem och pussel för att klara av banorna.

Murphy

Spelaren som är Murphy kan alltså klicka, dra och flytta saker på Wii U-skärmen och på det viset hjälpa de andra spelarna. Se följande trailer för att se hur det fungerar:

Jag som spelade som Rayman (eller som någon av de andra karaktärerna) kunde njuta av en perfekt kontroll och ett härligt plattformsäventyr. Många av banorna är riktigt häftiga, där de är båda fantasifulla och nytänkande. Bra mycket mer än vad New Super Mario Bros. U är.

Rayman-LegendsJag har även testat att spela själv med Wii U-kontrollen och på vissa banor är det bara möjligt att spela som Murphy och hjälpa en AI-spelare att ta sig fram på banan. Detta kunde emellanåt vara frustrerande, då AI-spelaren ibland tar konstiga beslut och hoppar in i en säker död. Att vara minst två spelare är att föredra på dessa banor, där den ena spelaren tar sig an rollen som Murphy.

Teensies

På varje bana finns det ett antal “Teensies” som du kan hitta och rädda. Ju fler Teensies du samlar, desto fler banor och karaktärer låser du upp. Totalt ska det finnas 700 Teensies. I detta nu har jag samlat ihop runt 300 stycken. Det går även att få tag i en slags skraplott, där du kan skrapa fram banor från Rayman: Origins eller andra “vinster”.

 

 

På det stora hela gillar jag Rayman: Legends. Det är ett roligt och underhållande spel som jag kan rekommendera till alla som har en Wii U. Grafikstilen är fin och glad. Musiken är bra och varierande, speciellt bra är låtarna till de musikbanor som världarna avslutas med.

Jag vill bara lägga in ett filmklipp på en av mina favoritbanor i spelet “Lucha Libre Get Away”. Lyssna bara på killen som börjar jaga efter spelaren.

“Olé!!”

Jag sätter en Norrlandssäl på det här spelet, köp!!

Nästa spel jag kommer spela på Wii U är Wonderful 101!

//Admin-Henric

RECENSION: Steamworld Dig – A Fistful of Dirt (3DS)

Admin-HenricJag har fått chansen till att testa och recensera spelet Steamworld Dig som kommer till Nintendo 3DS den 7 augusti i Nintendo E-shop. Spelet är utvecklat av Image & Form som tidigare har släppt strategispelet Anthill (App store & Google Play).

I Steamworld Dig tar du dig an rollen som roboten Rusty, som reser till den lilla staden Tumbleweed. Rusty har fått information om att han har blivit den nya ägaren av gruvan i staden och han vill ta reda på varför.

I gruvan kommer du att spendera mest tid av spelet. Du ska helt enkelt gräva och hitta värdefulla mineraler så som silver, guld och diamanter. Mineralerna säljer du därefter till Dorothy uppe i Tumbleweed och för pengarna du tjänar kan du köpa bättre verktyg och föremål till Rusty. Till exempel en bättre hacka som gör att det går snabbare att gräva i gruvan. Du får en notis om vad du ska göra när du börjar gräva i gruvan, för väl där nere finns det trevliga uppgraderingar som gör att Rusty kan ta sig ännu längre ner och förhoppningsvis hitta gruvans hjärta.

Steamworld Dig påminner väldigt mycket om indiespelet Miner Dig Deep som kom till Xbox 360 i början av 2009, men jag tycker att Steamworld Dig har mer action och plattforms- och pusselelement än Miner Dig Deep. Spelet ser riktigt bra ut och stadsborna i Tumbleweed är rätt charmiga.

Jag måste säga att jag gillar musiken i spelet. Lyssna bara på låten som spelas i denna trailer.

Den får mig att tänka på tonerna från Metroid Prime till Gamecube, fantastiskt!

Det kanske är något som inte står helt rätt till med mig, men jag gillar verkligen denna typ av spel. Att få gräva, hitta värdefulla mineraler, köpa uppgraderingar och utforska en gruva tycker jag är riktigt kul. Spelet är dock relativt kort. Jag lyckades ta mig till slutet på cirka fyra timmar, men jag kommer garanterat spela några fler timmar för att göra Rusty till en perfekta gruvarbetaren!

//Admin-Henric