Om det är olagligt att vara peppad inför Film- och TV-året 2014 så är vi brottslingar. Och om du dömer oss till ett år i fängelse för varje timme vi pratar om film och tv så kommer vi sitta inne i fem år. Vi har ingen aningen om hur vi hamnade i den här sitsen. Tack och förlåt!
Veckans show är en specialare där vi med Niklas “Lill-Löfet” Berglöfs ovärderliga hjälp peppar inför Filmåret 2014.
Efter det peppar vi inför TV-året 2014.
Och sen SPOILAR TOVE DET SENASTE JULAVSNITTET AV DR. WHO TROTS ATT HON SÄGER ANNORLUNDA I SHOWEN.
Och till sist pratar vi om säsong tre av Sherlock och spoilar skiten ur den också.
You have been warned.
Tack igen från djupet av våra nördhjärtan till Anton Karlsson för ditt julkort!
Här kommer en monsterlång podcast in return.
Puss hej!
Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:
Damn it!!! Har inte hunnit lyssna på den här podden än men i och med att jag vill se Sherlock säsong 3 utan att veta vad som händer så vete sjutton om jag ska lyssna på den heller. Ett alternativ är ju förstås att skippa just den delen men då skulle jag behöva veta hur lång det segmentet är…
Nåja, ni ska i alla fall ha ett stort tack för att ni gör en av mina absoluta favoriter när det gäller podcasts.
Keep up the good work!
Blir att kolla igenom de sista två avsnitten Sherlock ikväll så man kan lyssna färdigt podden imorgon utan att riskera några spoilers.. ^_^
Diskussionen om Sherlock ligger allra sist i showen och vi varnar högt och ljudligt! //CH
Nice, då kan jag lyssna och njuta av veckans avsnitt utan att behöva oroa mig för att få en underbara serie spoilad. Återigen tack för en riktigt bra podcast som förgyller många timmar av min vecka.
Tack!! Både för femtimmarsshowen (räckte hela vägen till idag!) och för Sherlock-diskussionen! Det är precis sån dissekerande diskussion som jag har med mina bästa vänner om saker vi älskar!! Just nu saknar jag någon i min närhet som är riktigt så involverad i Sherlock så det är grymt skönt att ni tar den platsen! Tack igen!!
Jag lyssnade igenom er analys av Sherlock S3.
Några åsikter:
1.Det förklaras ganska tydligt att Mary räknar med att Magnussen inte kommer anmäla Sherlock för inbrottet eftersom det finns för stora risker att polisen kommer till hans byggnad.
2.Relationen med Janine är från originalet av “His Last Wow”. Skillnade här är att det är både Mary och Sherlock som utnyttjar henne. Mary har ju lärt känna henne enbart för att komma åt Magnussen. I originalet är Janine hushållerska som jobbar åt Charles Augustus Milverton som Magnussen är baserad på. Att Sherlock utnyttjar folk för att lösa fall är ju vardagsmat i serien. Det är ju lite grejen med Sherlock att han nästan inte bryr sig om något annat än att lösa fallet.
3. Magnussen har ju även sakerna fysiskt men han föredrar att bara minnas dem. Om han verkligen behöver något så säger han ju att han helt enkelt skickar efter dem. Självklart kunde Sherlock dödat Magnussen direkt men det hade ju inte varit att vinna för honom. Sherlock går ju igång på att överlista folk men mycket av charmen förloras om personen han överlistar är död. Originalet slutar med att Milvertons dödas av ett av sina gamla offer medan Sherlock hindrar Watson från att ingripa.
4.Anledningen till att Mary och John passar varandra är ju att de båda har ett mörk förflutet och båda är “psykopater”. Det är ju etablerat att även John söker sig till våldet, det är ju grunden till att han och Sherlock passar varandra.
Jag tyckte efter första gången att tredje var Moffats svagaste avsnitt men ändå seriens tredje bästa. Men efter andra gången så växte det på mig. Grejen med Moffat är att han spränger in mycket information som är lätt att missa. Detta är även sant för hur han skriver Doctor Who. Förutom Wedding of River Song där det blir lite för melodramt mot slutet så håller mycke av det han skrivit väldigt bra för att se många gånger. Vissa avsnitt som känts stressade har vuxit enormt av att ses flera gånger framförallt “Angels Takes Manhattan” och “Asylum of the Daleks”. Sedan köper jag inte riktigt snacket om hur har skriver kvinnor. Visst kan man se det isolerat så att karaktärer i en annan film skulle framstå som sexistiska om det inte vore så att Moffat även skriver män på ett liknande sätt. Han utnyttja ofta stereotyper för sina karaktärer som han sedan går emot. Mary är ju en stereotypiskt helylle kvinna med mening för att överraskningen ska bli större. Del 1 och 2 bygger ju upp för att de mesta ska kunna vändas upp och ner i del 3. Alla Moffats karaktärer har en tragisk botten och det är därför vi gillar dem.