Det har aldrig varit så lukrativt som nu med nördkulturen. Varenda fantasybok med trollkarlar och halflings verkar bli film (eller HBO-serie med omotiverad nakenhet). Superhjältar och zombies tar steget från serieruta till filmduk och TV. SciFi-romaner blir blockbusters med Tom Cruise i huvudrollen.
Så har det iofs alltid varit. Men förr brukade standardkommentaren alltid vara “Jo men boken är ju mycket bättre än filmen”. Frågan är om så fortfarande är fallet?
Vem förvaltar egentligen Midgård bäst? Tolkien eller Jackson? Är The Walking Dead bäst med eller utan Daryll Dixon? Är Harry Potter bäst på bok eller bio? Eller har båda delar sina fördelar?
Ska det vara en snudd på ordagrann tolkning (som typ Watchmen) eller räcker det med ett löst baserande?
Vad tycker du? Ge oss din åsikt! Vad är bra och vad är dåligt? Vad fungerar bättre än i originalet och tvärt om?
Kommentera nedan så diskuterar vi!
Är Christian med? :/
Eftersom att ni har Harry Potter som exempel så kan jag börja med de filmerna/böckerna. Jag tycker att filmserien overall har varit ganska bra i jämförelse med böckerna men att de har misslyckats i de största och viktigaste ögonblicken. Till exempel så var slutet på sjuan mycket mer fantastisk i böckerna, och jag blev ganska besviken när jag såg filmen.
(Nästa del är typ helt spoilerfri, oroa er inte)
Men nu till vad jag egentligen ville prata om, Game of Thrones. Där kan jag tycka att serien är bättre. Då kan jag ta The Red Wedding som exempel (säsong 3), eftersom att man får den krypande känslan att något är mycket mycket fel genom halva avsnittet, ett bra tag innan DET faktiskt händer. Det var inte alls vad jag kände när jag läste det i boken, i alla fall inte i närheten av lika starkt.
Så jag tycker att det kan vara lite vilket som egentligen, beror på boken och filmen. (Men från spel till film har nog aldrig blivit så bra)
Potter-böckerna blev allt tjockare så manusförfattarna fick kapa allt mer av kringhandlingen. Berättelsen blev lite tunn men det var nödvändigt för att filmerna skulle bli någorlunda hanterliga.
Läste mycket Stephen King i tonåren och där finns det inte många lyckade adaptioner direkt.
Jackson gjorde för övrigt en lyckad version av midgård. Det gäller trots allt att tilltala fler än oss nördar.
Är dåligt inläst på både Marvel och DC men har njutit ordentligt både av Nolans Batman och Marvels egenproducerade rullar.
Som avslutning tack för att ni förgyller veckan #eftertio… och gör @Clownmat permanent medlem.
Jag läste nyss igenom engelsforsböckerna (cirkeln, eld och nyckeln) som jag totalt älskade! Minns att Tove pratade om dem i ett avsnitt någon gång. Den serien ska bli filmer nu och mina förhoppningar är sjukt höga! Hur höga förhoppningar kan man ha på en film som är baserat på en bok (eller liknande) som man älskar? Är det ens rimligt att tro att den ska kunna leva upp till originalet som redan är så fantastiskt? Vore kul om ni diskuterar detta lite 🙂 tack och förlåt /Daniel
Jag gillar inte att böcker blir film med den enkla anledningen till det är att jag inte alltid har pengar till bio om det boken handlar om
Tv-serier har väl oftast större potential än film när det gäller adaptioner. Beroende på budget och hur stor storyn är givetvis. Game of Thrones är väl ett klockrent exempel på den punkten. Sen så måste man nog som fan av en bok/comic förstå att allt inte funkar på bioduken. Filmskaparna måste ändra vissa saker för att det ska funka berättarmässigt. Ibland blir det bättre och ibland sämre.. men men..
Off the top of my head så får jag nog säga att True blood tv-serien är bättre än böckerna (även om serien har ballat ur rätt ordentligt), åtminstone så långt som jag läste, dvs 4-5 böcker.
The Walking Dead comicen är 100ggr bättre, detta för att den kan “spåra” ur mer.
Stephen King finns det både och, tycker t.ex The Shining och Pet Sematary är bättre som film. LotR är filmerna sjukt mycket bättre än böckerna, tvärtom med The Hobbit hittills.
Om man vill ha ett bra exempel på att böckerna är bättre än filmerna så ska man kolla på Percy Jackson and the Olympians. Där har de bara tagit namnen rätt sen har de skrivit om allt.
Men jag tycker att the hunger games har hållit sig ganska bra efter böckerna, specielt andra filmen. Men jag kan tänka mig att det är ganska svårt när böckerna är nästa bara inre dialog av Katniss. Vi får se hur de sista två filmerna blir, men det skämtas på tumlr att man inte vill att de sista filmerna ska likna boken.
Om jag får vara lite pretto tycker jag att jämföra bok och film är lite som att jämföra Mona Lisa med Für Elise. Kanske inte en lysande liknelse, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Jag uppskattar böcker och filmer på två olika sätt. Böcker är fantastiska eftersom man lever sig in i världen och skapar den i sitt eget huvud. Filmer och TV-serier är fantastiska eftersom man får se en kombination av många olika konstformer – författande, foto, kostymdesign, skådespeleri, musik.
Jag gillar A Song of Ice and Fire, eftersom det är en underbart djup och komplex värld. Samtidigt så är böckerna jääääkligt långsamma. Då är Game of Thrones (TV-serien) bättre på så vis att det går snabbare och är mer spännande, men man förlorar då så klart i komplexitet och djup.
I The Walking Dead tycker jag däremot om TV-seriens långsammare berättande. Där tar de sig lite tid på att introducera Rick innan han hamnar på sjukhus i första avsnittet. I förlagan hamnar han på sjukhus redan på sida 2. Samtidigt så kan TV-serien av förklarliga skäl inte ta ut svängarna fullt lika mycket som comicsen, vilket kan vara lite tråkigt. (Fast jag ska väl inte klaga, TV-serien är ju redan rätt brutal som den är…)
Men för att sammanfatta så tycker jag att de inte kan jämföras på så vis att man säger att den ena är bättre än den andra. Det varierar helt enkelt från fall till fall, vilken av dem som man uppskattar mest, om man nu faktiskt uppskattar någon mer än den andra.
Rent generellt så föredrar jag böcker framför film och ju mer jag gillar boken desto svårare har jag för filmversionen. Jag sitter ofta och tänker “meh, sådär gick det ju inte till!” och stör mig på att karaktärer inte alls gestaltas så fantastiskt som jag har föreställ mig dem. Jag försöker att skilja filmatisering från boken och se det som separata verk, men det är svårt. Det finns undantag där jag uppskattar filmerna mest, oftast i fall där jag sett filmen och sedan läst boken, då har jag inga egna bilder i huvudet som kan bli förstörda.
Det bästa exemplet är Pride and Prejudice! BBCs miniserie är fantastiskt och jag vågar knappt tänka på hur många gånger jag sett (det var nog tio år sedan jag såg den för första gången, jag ser om det flera gånger per år, euhm, det blir en del). Även om jag uppskattar boken så är det miniserien som jag älskar.
Ett till exempel är Fight Club. Även om boken är bra så föredrar jag filmens slut.
Det jag uppskattar med filmer och tv-serier är att det är lättillgänglig, det är enklare för mig att börja titta på en tv-serie eller en film än att plocka upp en bok. Game of Thrones är ett sådant exempel. Jag hade inte sett något av tv-serien och hade inte läst någon av böckerna och var allmänt negativt inställd och vägrade tro att det verkligen var så bra som alla sa. Tillslut bestämde jag mig för att ge serien en chans och jag började titta på första avsnittet. Det ledde till att jag under två dygn sträckkollade säsong 1-3. Jag har svårt att se att böckerna hade fått mig lika fängslad och fascinerad.
Jag håller med om True Blood. Tv-serien blir bättre och bättre ju fler säsonger det går, böckerna blev bara sämre och sämre. De sista böckerna är så pass dåliga att jag ångrar att jag någonsin läst skiten.
Jag är uppväxt med devisen att en ska läsa boken först för att skapa sig en egen uppfattning, men med åren har jag insett att jag har mycket enklare att acceptera att boken är annorlunda än filmen, än tvärtom. När jag ser filmen först kan jag uppskatta den för vad den är och sedan läsa boken och se den som en lite mer detaljerad version av samma berättelse. Extended edition! Eftersom boken är originalet är det lätt att förlåta den när den gör saker annorlunda än filmen. När jag läst boken först (vilket oftast tar mycket längre tid än att se en film/serie) och spenderat så mycket tid med att visualisera den i huvudet är det svårt att se berättelsen i ett annat perspektiv. De delar som valts bort och skådisarnas tolkning av karaktärerna kommer aldrig vara på pricken likt.
Överlag har det blivit lättare för mig att se filmer (efter jag läst boken) ju mer jag insett att det inte är meningen att vara samma sak som boken; det är samma berättelse i ett annat medie och kan aldrig vara likadant. I grunden bygger de på samma koncept, men resultatet är inte detsamma. Är inte det lite skönt också? Och intressant? Tolkningar och vad regissörer, spelskapare osv. lägger fokus på gör att samma sak kan ses från olika vinklar. Enformigheten vill vi väl ändå inte ha?
Till slut vill jag bara tillägga att jag sällan tycker att den ena är bättre av originalet och adaptionen. De är bara annorlunda.
scott pilgrim är ett exempel där jag tycker att filmen iallafall håller lika hög klass som böckerna, trots att de skiljer sig åt lite i storyns upplägg. man har bland annat insett att långfilmen inte kan utspela sig över en period om drygt två år, så man gör om berättelsen till att utspelas under några veckor, några personer har försvunnit, någon backstory likaså. några repliker har bytt ägare, subspace highway förklaras extremt lättvindigt, och slutet skiljer sig markant. men allt detta gör att filmen i slutändan blir mer sammanhållen och bättre anpassad till sitt format.
att man ska, och kan, utforma adaptioner efter mediets styrkor. är självklart. men det blir fel när man utan tanke på slutprodukten tvingar in ett varumärke i ett nytt medium…(jag tittar på er, max payne-filmen och hitman-filmen. och alla speladaptioner från film).
Det handlar väl i grund och botten om vilka gränser din egen fantasi har för att fylla ut alla medvetet lämnade luckor genom tidens skrivna verk. Desto mer beskrivande sinne och ju mer din hjärna omedvetet bygger upp en egen värld när du travar genom böckernas uråldriga berättelser desto bättre blir väl en bok, i samma omvänd fattning med film då, tar du in vad du läser, varken mer eller mindre kanske ett bildligt historieberättande är det man ska vända sig till, tror det ligger i betraktarens öga.