EP95 – Den om Silk, Oscarsgalan 2015 och Zelda: Majora’s Mask

NEP95

I episod 95 öppnar vi med en stark fyrklöver (Bengtsson, Nylund, Kjellin och Berglöf d y), som förvandlas till en treklöver efter läsarbreven och comics-snacket då Peter ger sig ut på äventyr på egen hand.

Vi börjar med lite lyssnarmejl, och i inkorgen hittar vi bland annat frågor om hur man hittar sin nörd-soulmate och tips på hur man kommer igång med seriöst comics-läsande.

Mats kommer med ännu ett comics-tips, denna gång Silk, som brutits ut från Amazing Spider-Man och fått en egen tidning. Vi gillart. Peter kan förstås inte låta bli att inflika en snutt om kommande Avengers-filmen Age of Ultron, som blir en perfekt övergång till nästa segment.

Vi fortsätter med en noggrann granskning av årets Oscars-gala (som Niklas tog ledigt från jobbet för att se i realtid) som bjöd på bland annat Neil Patrick Harris i kalsonger, vitsar på Göteborgsnivå och flera starka filmer som verkade dela ganska jämnt på statyetterna detta år. Och ett och annat sidospår så klart – hade du väntat dig något annat?

Till sist berättar Tove exakt vad som är bättre i HD-versionen av Zelda: Majora’s Mask 3D till 3DS, som hon tillbringat ett par angenäma dagar med. Vänta, ett Nintendo-spel i Nördigt? Bäst att vi slutar innan allt ställs helt på huvudet!

Tack & Förlåt!

Puss Hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

 

EP85 – Den om Mockingjay Part 1, The Host, This War of Mine, månadens Loot Crate och Dragon Age: Inquisition

nordigt_85

Än en gång är vi tre: Mats, Tove & Lill-Löfet sitter i studion. Och alla tre är minst sagt indoktrinerade i Dragon Ages värld, så räkna med att spelserien nämns ett par gånger i veckans avsnitt

Tove inleder med ett lyssnarmail som får oss att fundera på hur framtiden egentligen ser ut för våra spelkonsoler. Får vi äntligen vårt holodeck, eller måste vi vänta ett tag till? Därefter visar Niklas stolt upp sin senaste Loot Crate.

Lootcrate: Battle
LootCrate: Battle

Niklas och Tove har sett Mockingjay Part 1, den tredje filmen i Hunger Games-kvadrilogin, och delar med sig av sina tankar, även om de kanske inte är helt överens. Niklas har dessutom tagit en titt på filmatiseringen av Stephanie Meyer-boken The Host, som verkar handla om glittrande utomjordingar istället för vampyrer. Dessutom snackar vi lite om våra förväntningar på filmerna Pan och Jurassic World som båda nyligen blivit med trailer.

Mats har mött krigets fasor i indiespelet This War of Mine och rapporterar från fronten, eller kanske snarare lite vid sidan av den. Lite muntrare är det att spela Dragon Age, och vi tar först en liten retrospektiv titt på serien och får därefter en utförlig recension av Dragon Age: Inquisition från Tove som gör samtliga rejält pepp på att gå hem och spela. Det var väl ingen som väntat sig något annat?

Tack & förlåt och Puss Hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

Mats spelar: Far Sky

far sky top

Minecraft under vattnet. Det var min, och av kommentarerna på Steam-forumet att döma alla andras första tanke när jag startade Far Sky, ett spel om att överleva under vattnet efter att din ubåt går sönder.

Premissen är enkel: Du har begränsat med luft och måste ta dig till en närliggande undervattensbas för att se om du kan hitta utrustning och förnödenheter. Du måste hitta de nio ubåtsbitarna, och när du gjort det kan du återvända till ytan. Eftersom din dykardräkt är gjord för att klara trycket på flera hundra meters djup, är den för tung för att simma upp med, så du måste ha ubåten för att undfly djupet. Och varje gång du lämnar basen måste du hålla koll på luften så att du inte drunknar.

I din väg står hajar, barracudor och jättebläckfiskar. Samt förstås svält och kvävning. Om du går för djupt, krossas du av trycket efter en liten stund. För att inte svälta måste du jaga fisk eller odla grönsaker i basen. Det senare tar tid, men är betydligt säkrare än att skjuta fisk med harpungeväret, eftersom blodet drar till sig rovfiskar som inte tvekar att anfalla dig när de inser att du redan snott den gratislunch de trodde sig vädra. Allt detta skildrat i procedurgenererad grafik, som med hjälp av lite smarta ljuseffekter, som solljus som blir svagare ju djupare du går, resulterar i ett spel som stundtals är förvånansvärt vackert.

far sky whale

Det finns egentligen två sätt att spela Far Sky på: Antingen letar du reda på ubåtsdelarna direkt, även om du först måste hitta lite mineraler som koppar och mangan (!) att uppgradera din dykardräkt med. Det går att klara spelets rudimentära kampanj på någon timme eller två om man verkligen vill. Därefter låser du upp sandlådeläget, vilket i praktiken ÄR Minecraft under vattnet.
Sätt två är att ta det lugnt, samla resurser, utforska övergivna undervattensbaser och skeppsvrak och kartlägga den procedurgenererade bergsryggen.

Jag valde förstås det senare, mest eftersom det är ett spel som verkligen fångar den klaustrofobiska, otrygga känslan av att vandra omkring på havsbotten, långt ifrån solljus och värme. Jag njuter av att utforska raviner i jakt på guldådror, eller att reparera förfallna baser så att jag kan få luft och utforska dem i lugn och ro. Jag flyr i panik från jättebläckfiskar som blir sura när jag snor deras kristaller, jagar hajar och rider på valar. Och jag tycker nog att det är lite kusligt att utforska en övergiven bas, som jag precis lyckats reparera och pumpa ut vattnet ur. Spelet fångar perfekt känslan av att befinna sig under vatten, och skapar sig därmed en liten sub-nisch i sub-genren. Det är helt enkelt mysigt att bo på havsbotten i ett par timmar och jag har alltid älskat spel som låter mig samla och utforska så länge jag vill och orkar.

far sky base

Enda nackdelen med Far Sky (det är svårt inte skriva Far Cry istället, fingrarna har en egen vilja ibland) är egentligen att det inte blir mer än så. Kampanjen är intressant, men kort och när du klarat den erbjuder sandlådeläget egentligen inte något nytt. Jag har haft en mysig helg med Far Sky, men jag tror inte att det här blir något långtidsförhållande. Utvecklaren säger att spelet är färdigt, och planerar inga tillägg eller expansioner, vilket är lite synd. Det har dock den komiska effekten att de som vanligen gnäller på forumet om att ett spel släppts som Early Access och inte är färdigt, nu gnäller över att spelet är färdigt och inte kommer att få fler uppdateringar…

För €15 på Steam är det här ändå ett spel du bör uppleva om du vill ha en originell, stämningsfull och vacker sandlåda att utforska. Håll ett öga på luftmätaren bara!

Nylund tittar på presskonfa: EA

Electronic Arts inledde sin presskonferens lite mer traditionellt än Microsoft, nämligen med att en höjdare från bolaget berättade hur otroligt awesome de är och hur bra det går för dem. Och att de fokuserar på spel, men det gjorde de faktiskt under resten av konfan, så det kan jag förlåta.

Först ut var Star Wars: Battlefront. Som lika gärna hade kunnat heta Battlefield: Star Wars, förstås. Vi fick se hur DICE återskapar landskapen från filmerna – ja, de har faktiskt åkt dit och scannat rätt platser. Det här kan inte bli dåligt. Eller rättare sagt, det borde inte bli dåligt, DICE-folket är helt rätt sorts nördar för att lyckas med ett sådant här projekt.

Strax därefter kom vi till Dragon Age: Inquisition. Här fick vi se lite karaktärer som du kommer att kunna springa omkring med, och även styra direkt om du vill. Och tack, tack för att Bioware inte låtsades spela live på jätteskärmen. Det är alltid lika pinsamt när någon stackars utvecklare skyfflas ut på scenen för att vicka på handkontrollen som om allt inte var inspelat en vecka i förväg. Eller förrenderat, för den delen. Här fick vi se lite gameplay, som såg förbannat kul ut, men slapp pinsamheter. Starkt jobbat.

Bioware hade mer att säga: de jobbar på ett nytt Mass Effect – ingen större överraskning för någon, även om jag är förvånad över att det tagit dem så lång tid att börja prata om det. Kan båda gott, att de tar tid på sig och verkligen försöker ta serien i en oväntad riktning. Och jag måste medge att jag fick gåshud när jag hörde de första stroferna av musiken – jag vill ha mer ME! Ska även innehålla “new people to fall in love with”, vilket vi alla vet innebär att du kommer att kunna ligga runt med fler companions än någonsin.

De nämnde dessutom att Edmonton-Bioware jobbar på ett helt nytt IP. Utan att säga vad det är. Fan ta er, Bioware, men vi älskar er förstås ändå.

The Sims 4! Synd bara att presentationen var sövande generisk och att filmen som visades var sämre och innehöll mindre information än vad som redan finnns på Youtube. Men skit samma, alla älskar The Sims och jag vet redan att jag kommer att lägga hundratals timmar bara i karaktärseditorn, för att inte tala om med att spela, när det kommer i höst. Men varför hade de med Barack Obama med jätteöron som sim? Var det något slags politiskt budskap som jag missade?

Så var det dags för sport. UFC, för att vara exakt. Jag lyssnade inte så noga, men jag hann uppfatta att de minsann inte är rädda för att skända Bruce Lees grav för att tjäna en hacka. Stay classy, EA. Därefter följde årets version av “i år är allt annorlunda i NHL, det här är en revolution i sportspelsgenren”. Det revolutionerande den här gången är tydligen att publiken innehåller lite snyggare kloner och att spelarna gör roliga saker på isen. Vilket ingen någonsin kommer att se, eftersom alla spelar i från-ovan-vyn så att de kan se vad de gör. Jag tror faktiskt inte att någon hade märkt om EA bara skitit i att uppdatera grafikmotorn sedan NHL 95 – i praktiken har alla spel i serien sett likadana ut från spelarens perspektiv sedan dess.

Så kliver äntligen Patrick Söderlund ut på scenen för att presentera DICEs nya… Nej visst ja, han är ju inte på DICE längre. Det är Criterions nya spel som ska introduceras, samma som de gamla, fast denna gång med helikoptrar, vattenskotrar och snöskotrar, allt i förstapersonsperspektiv. Sade de vad spelet hette? I sådana fall missade jag det, men det är klart att det här blir kul, på det där maffiga Criterion-viset. Och det är klart att jag kommer att bli irriterad när Hedlund slår mitt helikopterrekord och vara tvungen att sitta uppe hela natten för att ta tillbaka det. Men vet någon vad spelet ska heta?

Golf i Frostbite 3 fick mig att vilja skämta om “levolution”. Tills jag insåg att det faktiskt ÄR en grej i spelet! En kryssare från Battlefield 4 kraschar in i en golfbana, blanad annat. I övrigt världens tråkigaste sport i vanlig ordning. Och det räcker inte med det, Madden ska avhandlas också. När det är klart, inklusive en video som visar oanade mängder fotbollspelarröv i närbild, applåderar båda de personer i publiken som bryr sig.

Dawngate är ett MOBA, men jag tror att de säger “mobile” på scenen. Därför blir jag förvånad över hur bra det ser ut. Sedan snackar de mest om hur mycket de lyssnar på spelarna, testar i fokusgrupper och liknande. Vilket får mig att sluta mig till att det här kommer att bli en sorglig soppa, men vem vet, det kan bli kul. Och kanske sno någon enstaka procent av marknaden.

DICE får äntligen visa upp Mirror’s Edge 2! Och det ser… inte fantastiskt ut, åtminstone inte visuellt. Det beror givetvis på att de visar kod som är så tidig att den normalt inte ens skulle visas upp för chefen, men här får vi se risiga, halvfärdiga nivåer och skisser på arton olika sorters Faith. Fascinerande, även om jag sett sådant tidigare: det är inte ofta en studio vågar visa upp så ofärdiga grejor för allmänheten. Än mindre för pressen, som ofelbart skriver om det som om de fått se det färdiga spelet och sedan blir besvikna och rage:ar om det i evighetslånga blogginlägg när spelet inte ser ut som det gjorde i deras huvud. Jag hoppas innerligt att det här blir bra. Tyvärr nämns striderna ofta i videon, och då den biten var helt avskyvärd i ettan är jag lite orolig.

Så mer sport. FIFA 15. Spelarna har känslor och minnen. Känns mer som en The Sims-expansion när de snackar om det, men på skärmen ser det ut som det alltid har gjort. Är det bara jag, eller är det inte dags för lite damfotboll i de här spelen?

Presskonferensen avslutas givetvis med Battlefield: Tjuv och Polis, eller som DICE envisas med att kalla det, Hardline. Det är Battlefield 4 med en tunn fernissa av actionfilm. Det ser lite fånigt ut när bankrånare flyger helikopter, skjuter raketgevär och hoppar fallskärm över LA. Men varför fixa sådant som inte är trasigt? BF funkar, det här är en version av det i ny, fräsch miljö och vi kommer säkerligen ha skitkul med det. Hardline-Betan släpps samtidigt som presskonferensen slutar och pöbeln jublar. Varför jublar folk på presskonferenser? Jublar presskåren när riksdagen tar paus också? Det är tragiskt att se att så stor del av spelpressen fortfarande verkar bestå av okritiska fanboys.

Det är lite för tidigt att uttala sig om vem som “vann” än. Men EA visade betydligt fler intressanta spel än Microsoft, även om de i vanlig ordning hade en hel del skittråkig sport, om än inte samlad i det traditionellt sövande sportblocket i mitten. Och de har Bioware, vilket egentligen räcker för att tillfredsställa mig. Någon som kan fixa in mig som manusförfattare på Mass Effect: Next Gen?

Nylund tittar på presskonfa: Microsoft

Microsoft har haft sin årliga presskonferens inför E3, och jag tittade givetvis. Jag försökte chatta också, med varierande resultat – jag måste ju sprida min dagliga dos galla! Här följer min någorlunda kronologiska genomgång av det som fångade min uppmärksamhet under presskonferensens gång.

Det börjar lovande – här ska vi bara snacka om spel, inget annat. Microsoft vill uppenbarligen undvika förra årets misstag, då det kändes som om de helt glömt bort att man kan ha sin spelkonsol att spela spel på. I år ska det bli annorlunda, sägs det. Och så börjar de med…

Call of Duty: Advanced Warfare. Är det någon som bryr sig om CoD längre? Jag kom på mig själv med att hellre stirra på tapeten bakom min skärm än på det som hände PÅ nämnda skärm. Near future-soldater skjuter sig igenom en lång korridor full av fiender och midjehöga betongsuggor. Igen. Den här gången har de hunter-killers från Terminator och magiska jetpacks. Woohoo!

Forza Horizon 2 utannonseras av mina hjältar på Turn 10. Horizon är det enda Forza-spel som hittills gjort mig lite besviken. Men jag är en gigantisk Dan Greenawalt-fanboy, så jag väljer att tro att det här blir ett nytt Test Drive Unlimited, fast med realistisk bilfysik och utan de fåniga bitarna.

Evolve har jag följt ett tag. Och att samarbeta mot ett övermäktigt monster med fyra olika klasser verkar faktiskt som en fantastisk idé. Som ett bättre Left4Dead ungefär. Men det kommer förmodligen inte att vara lika roligt att spela som monstret, som ensamt måste käka upp sig för att kunna utvecklas och ändå få spö av de andra fyra spelarna i slutänden. Så länge jag slipper spela monster kommer jag nog att gilla det här.

Assassin’s Creed: Unity: AssCreed har gått på tomgång länge nu, med undantag för de fantastiska båtbitarna i fyran. Unity verkar inte ändra på det, och det enda som visades upp var ett multiplayerläge där fyra über-assassins dödade sig igenom halva Paris under revolutionen. En cool era i och för sig, så det här kan nog bli kul, men måste det vara så jäkla många uppdrag där man skuggar någon? Och var är mitt piratskepp!

Dragon Age Inquisition: Jag blinkade visst, så jag missade hela 2-sekunderstrailern. Blir förhoppningsvis mer av den varan hos EA.

Sunset Overdrive har inte fattat att ett spel som drar metaskämt måste kunna distansera sig från det det skämtar om. Sunset Overdrive skämtar om tråkiga bossfighter, mitt under en tråkig bossfight. Det ser galet och överdrivet ut, men det känns krystat. Jag får en känsla av att det här skämtet inte kommer att hålla mer än en medellång tutorial innan man hellre vill spela något som försöker göra något nytt på riktigt, inte bara snackar om det.

Halo! Ett nytt Halo-spel! Eller nej, det var det visst inte. En samling banor och spel vi tröttnade på för fem år sedan är det nya heta från Bungie. Eller är det ens från Bungie? Behöver de verkligen vara inblandade? Frågan är varför Microsoft inte bara släpper en nyutgåva av Kramgoa Låtar 42 med Vikingarna på en gång. Det kanske kommer som DLC, kolla under “gammal skåpmat”-fliken på XBone Live.

Ori är Studio Ghibli: The Game! Jag vill spela det nu! Insite: Ett nytt spel från Playdead, skaparna av Limbo. Även detta spel har en unik grafisk stil och en vemodig känsla, så detta ser jag verkligen fram emot.

Dead Rising 3 får tydligen något slags DLC. Nåja, det första spelet i serien var ju i alla fall bra, kanske ska gräva fram det igen och kötta lite zombier med en motorsåg på en pinne. Och Fable Vaddetnuhette är ett multiplayer-coop-spel där en spelare spelar som skurk. Vänta nu, är inte det samma spel som Evolve, fast med fis-animationer? Jo, det är det. Varför kan de inte bara göra ett nytt Fable-spel? Ett bra, menar jag. Project Spark verkar mindre och mindre intressant varje gång jag ser det. Och jag kan inte låta bli att föreställa mig den enorma mängd penisformade spelvärldar som kommer att översålla nätet samma dag det släpps. Allt bara för att Microsoft vill ha ett eget Little Big Planet.

ID@Xbox: Det kan inte ha varit BARA jag som läste ut det här som “IdiotXbox”? Det mindre lyckade namnvalet till trots så är initiativet att ta in indieutvecklare ett genidrag. Det sägs att samtliga IdiotXbox-spel ska vara plattformsexklusiva, men kände jag inte igen ett par från Steam Early Access? Microsoft räknar väl bort PCn som spelplattform som vanligt. Jag menar, varför skulle de annars ha skapat Games for Windows, som så uppenbart var ägnat att förstöra allt som är kul och vackert med PC-spelande?

Rise of the Tomb Raider är en snygg överraskning, och en uppföljare till det olyckligt döpta Tomb Raider (varför ha versionsnummer när man bara kan återanvända samma namn och hoppas att folk har glömt originalet?). Det här kan väl inte bli annat än bra, efter succén med rebooten förra året?

Överlag imponerade Microsoft med sitt intensiva spelfokus och sin överlag ganska jämna lineup, även om det var mycket traditionella uppföljare, och spel som lika gärna kunde vara uppföljare, i början. Och varför visade de inte upp dans- och musikspelen som de snackade om i förbifarten? Men mot slutet blev det mer intressant, och jag blir faktiskt lite sugen på att skaffa en XBone i höst, trots att MS lyckats ta världens bästa handkontroll och få den att kännas billig och plastig. Vi kanske kan tvinga dem att göra en 360-liknande kontroll till den nya konsolen också?

Avdelningen yrkesskada: Varför har så många “journalister” på sig de blinkande reklamarmbanden? Stoppa skiten i väskan! Det är jävligt pinsamt när folk går omkring i gratisprylar och sladdriga spel-t-shirts i XXL på sådana här event, men det är tyvärr mer regel än undantag. Jag såg en gång en “journalist” från en stor spelsajt samla in sittkuddar som det stod “Microsoft” på efter en av dessa presskonferenser. När han hade en hög lika stor som han själv tog han med sig den och gick, för att sälja dem på Ebay?

Edit: BREAKING NEWS! Microsoft glömde att avsluta presskonferensen med en Halo-trailer! Något är väldigt snett här. Huvuden kommer att rulla i Redmond.

EP67 – Den om Spelhistorier, World-Of-spel, Hedlunds sena Thor-intryck och Game of Thrones-spoilers

nordigt67

I veckans avsnitt snackar BengtssonNylundLill-Löf och Hedlund om vad som egentligen krävs för att berätta en bra historia i ett spel: varför det verkar vara så svårt att skapa historier som drar nytta av spelens unika mekanismer. Många av [NÖRD:IGT]-lyssnarna bidrar också med smarta kommentarer.

Hedlund har äntligen sett Thor: The Dark World, kanske sist i det kända universum. Vi dissekerar hans intryck. Berglöf Jr snackar lite The Hobbit-Blu-ray.

I speldelen berättar Tove hur det är att spela Age of Wonders III, Mats avslöjar att World of Darkness gått ett oblitt öde till mötes, medan World of Tanks tvärtom blir ännu bättre.

Du som inte har sett andra avsnittet av Game of Thrones säsong 4 ska inte lyssna på sista halvtimmen – spoilertutan går varm när vi återupplever ett av seriens mest efterlängtade ögonblick.

Tack & förlåt & Puss Hej!

Avsnittet kan du lyssna på här eller ladda ner det som mp3:

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

NOTY 2013: Nylund rundar av

NOTY Nylund

Ännu ett år är till ända. 2013 var ett år då mängder av bra spel släpptes, då Netflix skapade en bättre tv-serie än HBO och då vi faktiskt började prata om sexismen i spelbranschen. Och med “vi” menar jag då givetvis vi män, vi som faktiskt utgör 90% (eller det kanske ska vara 86%, 14% av den svenska spelbranschen lär bestå av kvinnor numera, vilket tragiskt nog måste ses som en framgång). Att vi börjat inse hur priviligierade vi är och eventuellt funderar på att göra något åt det måste man se som ett steg i rätt riktning, om än oändligt litet. Tove har skrivit en krönika om det här på SvD, som är oändligt bättre än något jag kan krysta fram här.

Spel är, som du kanske anat, min stora passion. Därför tänkte jag traditionsenligt lista det bästa som hänt i spelvärlden under 2013, och kanske lite annat också. Sånt jag tänkt på såhär i elfte timmen, dagen före det nya året. Som om det skulle spela någon roll att en godtyckligt satt siffra höjs med ett, på ett godtyckligt valt datum. Jag vet att många hunnit före mig, men vafan: Man kan ju inte blogga om det bästa 2013 förrän året verkligen är slut!

Simulatorsöndag

farming sim

Jag och Christian kom äntligen igång med vår Youtube-serie, som vi snackat lite vagt om i flera år nu. Simulatorsöndag är den perfekta platsen att hitta ingående tittar på de mest bisarra simulatorer, samt en hel del spel som förmodligen inte skulle kallas simulatorer alls, om det inte vore för det faktum att jag och CH verkligen vill spela dem och därmed behöver en ursäkt. Guldklimpar som Woodcutter Simulator (där man ser världen ur penisperspektiv och sågar ner träd med tuschpenna), Airport Simulator (där man gör absolut ingenting) och Farming Simulator (som är bra på riktigt, och har fått Christian och mig att starta en liten gård tillsammans online) har gjort 2013 till ett mycket roligare år för mig. Tack Christian och tack alla som tittar. Varför gör ni det? Jag vet inte, men jag älskar er för att ni gör det.

Xcom: Enemy Within

xcom pixie

Xcom: Enemy Unknown var en perfekt, finstämd och framför allt otroligt spännande och spelbar tolkning av originalspelet från 1993. Jag har spelat det minst en gång om året sedan det kom, och nu har jag en modern version, med modern spelmekanik och uppsnyggad grafik att spela istället. Undergångsstämningen och den härliga stressen är exakt desamma. Spelet är bättre på att berätta en historia om förlust och uppoffring än alla CoD, MoH och Battlefield tillsammans, vilket faktiskt är lite pinsamt för de stora AAA-studiorna. Expansionen Enemy Within upprörde många då den kostade lika mycket som spelet gjorde när det kom, men med tanke på att den totalt förvandlar spelupplevelsen och lägger till många detaljer som vi inte trodde var möjliga (som basinvasioner och en tredje fraktion att slåss mot), är det SÅ värt det!

The Last of Us

last of us ellie

The Last of Us är historien om tonåriga Ellie och hennes resa igenom ett USA efter (svamp-)zombieapokalypsen. Visst, större delen av spelet kontrollerar du Joel, hennes surmulne, mordiske följeslagare. Men det är Ellie som gör avtryck, och de alltför korta bitar när jag får spela som henne är det jag minns från spelet. Ett medvetet drag från Naughty Dogs sida, och ett som gör detta spel oförglömligt. Ellie är ingen “stark kvinna”, hon är en karaktär som börjar nära barndomen och växer till en vuxen, mångfacetterad människa under spelets gång. Det gör det här spelet till en av de stora upplevelserna under året, trots att du tvingas spela det med den hemska PS3-kontrollen, eftersom det av någon oförklarlig anledning är plattformsexklusivt. Kan inte 2014 bli året när vi slutar med sådana idiotiska barnsligheter?

Indiekavalkaden

ksp probe motljus

Jag kan inte lista ett enda indiespel som är bäst 2013. Det kom helt enkelt för många och jag har tillbringat många, många timmar med spel som Darkout, Shelter, Kentucky Route Zero, Papers Please, Don’t Starve, The Hunter och många, många andra. Om du vill ha fantastiska spelupplevelser är det bara att plöja sig igenom listan ovan, du kommer inte att ångra det. Indiespelen har redan fått ett brett genombrott, men under året har det släppts så oerhört många bra spel med minimala budgetar och ingen marknadsföring, att jag nästan blir tårögd. Det indiespel jag tillbringat mest tid med är dock fortfarande Kerbal Space Program – en rymdsimulator med humor och stil, som ännu inte är släppt men som kan köpas via Steam Early Access om du vill spela en tidig version redan nu. Gör det.

Assasin’s Creed IV: Black Flag

pirates c64

Ja, Assassin’s Creed-spelmekaniken suger fortfarande grisröv. Storyuppdragen består till 90% av alltför svåra, alltför långa skuggningar av random ond person och du kan fortfarande inte gå längs trottoaren utan att av misstag klättra upp på varenda lyktstolpe och husfasad du råkar passera närmare än tre meter. Men det spelar ingen roll. Assassin’s Creed IV: Black Flag handlar om att segla, och att strida till sjöss i ditt skepp, the Jackdaw. Så fort du sätter foten ombord förvandlas Black Flag till Pirates, fast som det sett ut i allas våra huvuden även medan vi spelade den lågupplösta Commodore 64-versionen där alla fartyg var tre pixlar höga. Det är en fantastisk prestation, enda missen är att vi inte kan hoppa över storyuppdragen och de helt meningslösa framtidsscenerna.

World of Warplanes (och andra gratisspel)

wowarplanes

WoWP är ett bra spel. Men det jag fastnar för är vad det representerar: Det faktum att det går att skapa ett gratisspel utan att skörta upp spelarna. Du måste inte göra spelet plågsamt dåligt för de icke-betalande, du kan göra ett bra spel och erbjuda MER och BÄTTRE prylar till den som stoppar in en slant, utan att förstöra för alla andra. Det har både Wargaming.net och Sony Online fattat. World of Tanks, World of Warplanes och Planetside 2 är alla exempel på gratisspel som faktiskt ÄR gratis och sedan erbjuder mer, valfritt innehåll för en lagom slant. The Hunter skulle egentligen varit med här, men jag tycker att gratisversionen är lite för snål, med en enda djurart att jaga och en enda karta. The Hunter är (om du betalar någon femtiolapp i månaden) ett underbart spel, där du strövar igenom vackra skogar i realistisk jakt på gulliga djur. Det är dock inte det perfekta exemplet på ett bra gratisspel.

Next Gen

trollface

Playstation 4, eller är det 3, släpptes äntligen i Sverige någon månad före jul. Köpte du en? Grattis, nu har du en fyrkantig låda, idealisk om du råkar ha ett bord där ett av benen är 5,3 cm för kort. Vill du spela spel får du dock vänta länge, än så länge finns inte ett enda som är värt pengarna, eller ens spelbart.

Xbox One, tja vad säger man om Xbox One. Microsoft låtsas att översättningen av programvaran kommer att ta ett år – vilket skulle göra den till den mest ingående, noggranna och dyraste översättningen i världshistorien – men vi fattar ju alla att de helt enkelt inte hinner tillverka tillräckligt många maskiner för att fylla hyllorna med osålda konsoler som ingen ännu har hunnit skapa spel till, även i Europa.

 

Gott nytt år, kära läsare! Vi ses på den andra sidan

BILDSPECIAL: Doctor Who 50th anniversary!

Det har väl knappast undgått någon rättänkande människa att Doctor Who, världens äldsta (och bästa) Science Fiction-serie firade 50-årsjubileum i helgen. Jag och Tove var där, tillsammans med vår fantastiska, cosplayande vän Denise. Jag ska inte svamla mer om det, eftersom det avsnitt vi spelar in i kväll till 95% lär handla om det här, samt om jubileumsavsnittet, så här följer några bilder från upplevelsen som får ackompanjera våra intryck i EP50 av podcasten.

IMG_0815 Denise och Tove kanaliserar sina inre doktorer, 9 och 10, framför en Tardis.

 

IMG_0878Jag var tvungen att hålla i Tove, som sprattlade och skuttade av upphetsning. Det gjorde jag också, fast inombords.

IMG_0873 En favoritpanel var en detaljerad genomgång av hur Millenium FX designade om Cyberman-dräkten, så att den numera går att sätta på sig på bara 20 minuter, och tål att slå kullerbyttor i.

IMG_0865 Cybermen var inte alltid så skrämmande som de är idag. Men de var alltid förbannat ledsna!

IMG_0854Utställningen hade mängder av originalkostymer, som man egentligen inte fick ta i. Men det kan hända att vi gjorde det ändå, lite i smyg.

IMG_0838 En Dalek! Måste undersökas.

IMG_0907 De gamla doktorerna var också här! Från vänster till höger: Sylvester McCoy (7:e doktorn), Nicholas Briggs (gör rösten till alla Daleks), Colin Baker (6:e doktorn), Peter Davison (5:e doktorn) samt den fantastiskt rolige, nu 78-årige Tom Baker (4:e doktorn). En stor upplevelse.

IMG_0920 Sylvester McCoy, Colin Baker, Peter Davison och Tom Baker lämnar lokalen, till stående ovationer.

IMG_0938 Showrunner Steven Moffat mobbade en liten pojke, som råkade sitta längst fram, så att han nästan lämnade lokalen. Mot slutet av panelen tog Matt Smith upp samma pojke på scenen, där han fick ställa frågan “Vad är grejen med alla fez:ar?”, och räddade därmed situationen. Svaret? “Fezzes are cool!” så klart.

IMG_0951 Panel med bland andra Jaqueline King (Donnas mamma!) och Phil Collinson, som producerade serien under de första fyra åren efter nylanseringen. Hjältar!

IMG_0962 Spänd väntan på jubileumsavsnittet. Lägg märke till publiken – många av dem hade följt serien sedan den började på 60-talet! Fandomet är lite annorlunda i England.

IMG_0966Inför visningen av jubileumsavsnittet hade alla kändisar dragit sig tillbaka till loungen för att titta. Vi som satt på golvet fick nöja oss med Dalek-operatörer och stuntmän. Det var inte illa alls!

Så hur var det? Fantastiskt, så klart! Lyssna på avsnittet om du vill veta mer.

//Nylund

NYLUND: Nya konsoler? Vilka nya konsoler?

Mats Nylund

Nu har både Microsoft och Sony släppt sina Next-gen-konsoler (även om vi får vänta på Xbox One i några månader här i Sverige), och Nintendo har ju redan släppt sin current-gen-konsol tidigare i år. Okej, det var ingen som märkte att de gjorde det, eftersom den marknadsfördes som något slags surfplatta, men den har ändå funnits därute länge nog för att det ska ha kommit ett och annat spel till den.

Playstation 4

Det har det dessvärre inte gjort till Xbox One och Playstation 4. Kommit spel, alltså. Jag vet att det är gammal tradition att launch-spelen ska vara dåliga, men det jag sett av den nya generationens spel hittills är pinsamt. Låt oss ta en snabb titt på det jag känt och klämt på, eller åtminstone fått se på nära håll.

Ryse (Xbone): En pinsamt dålig, onödigt blodig och framför allt ohyggligt trist God of War-klon. Och då var inte ens God of War-spelen mycket att hänga i julgran till att börja med.

Forza Motorsport 5 (Xbone): Okej, det här kan bli bra. Det lilla jag sett av det är dock exakt som alla föregångarna och den nya handkontrollen gör att det känns sämre att köra än alla andra spel i serien. Mer om den senare.

Dead Rising 3 (Xbone): Ett spel jag inte provat, bara sett som hastigast, men föregångarna gick från geniala drifter med zombiegenren, till ett trist malande av zombie efter zombie för att ta sig vidare till nästa bossfight. Förhoppningsvis är trean lite mer varierad än så, men någon konsolsäljare är det inte.

Killzone: Shadow Fall (Playstation 4): Ett vackert spel. Så vackert att det är svårt att se vad man ska göra, och den förvirrande bandesignen samt de bristfälliga instruktionerna hjälper inte. Innehåller även världens mest omotiverade fallskärmssekvens – utan fallskärm! Och givetvis är det här exakt samma spel som alla andra shooters sedan Doom, fast med bättre grafik.

Knack (Playstation 4): Som sprunget ur den tid då barnspel kunde vara hur dåliga som helst, eftersom barn var för dumma för att klaga och föräldrar för dumma för att förstå skillnaden. Nej, vänta, det är ju nu! Vilket Knack bevisar genom att leverera klumpig,korkad underhållning för de med extremt låga krav.

Xbox One

Alla övriga spel är sådant som redan finns till nuvarande konsolgeneration, eller ännu bättre, till PC. Att de får ett par pixlar extra i varje ledd tillför i praktiken ingenting till spelet, och vill du ha högre upplösningar eller bättre framerate är det i vilket fall som helst bättre att spela på PC till att börja med.

Det finns således egentligen ingen anledning att köpa en ny konsol, om inte din gamla Xbox 360 eller Playstation 3 råkar brinna upp innan jul – det kan hända, men kvalitetskontrollen är bättre numera, så det är inte troligt. Med tanke på vilken uppsjö av fantastiska spel som redan finns till dagens konsoler, och den mindre imponerande lineup den nya generationen visar upp, är det nog smartare att vänta något år om du inte absolut måste spela ett visst spel som bara finns på en av de nya konsolerna.

Och så har vi handkontrollerna… Det är ingen hemlighet att jag länge har älskat Microsofts Xbox 360-kontroll. Om Nintendo hade gjort Gamecube-kontrollen i vuxenstorlek hade den varit bäst någonsin, men nu är det istället 360-kontrollen som får den äran. Den ligger helt rätt i handen, knappar och spakar är sköna att använda och den enda egentliga nackdelen är det helt och hållet oanvändbara styrkorset. PS2-kontrollen har ett bra styrkors – allt annat är dåligt, med spakar och triggrar som buktar åt fel håll, spakar som sitter för tätt och alldeles för lite plats för händerna.

PS4-handkontroll

Den nya generationens handkontroller verkar invertera det här förhållandet. Playstation 4-kontrollen ligger bra i handen, spakarna är perfekta och triggrarna är mycket bättre – dessutom skålade åt rätt håll. Pekplattan och högtalaren är där – onödiga gimmickar som inte kommer att användas till något vettigt, men de funkar bra. En enorm förbättring, även om jag fortfarande föredrar XB360-kontrollen, och faktiskt har köpt en av de sistnämnda till min PC.

Xbox One-kontroll

Xbox One-kontrollen är dessvärre ett sorgligt kapitel. Spakar och knappar är helt okej, men den är liten, kantig och plastig – kläm inte för hårt på den, då går den förmodligen sönder, om du inte skär dig på den först. Dessutom är de tidigare så perfekta triggrarna uppflyttade så att de nu är obekväma att trycka på, och vinklade åt helt fel håll. Det här är inte en handkontroll som är snäll mot din hand, helt enkelt, och jag har ingen aning om varför Microsoft valde att försöka fixa något som redan var snudd på perfekt. Här hittar du inga nya funktioner, som på PS4-kontrollen, här får du bara en sämre version av den gamla handkontrollen.

Nu låter jag kanske omotiverat negativ. Jag vill dock hävda att jag är motiverat negativ. Jag är inte säker på att det egentligen finns ett behov av de här konsolerna, och ingen av dem tillför egentligen något vi inte redan hade i de gamla maskinerna. Visst, Kinect, rörelsekontroller och att streama spel till sin PS Vita kommer förmodligen att FUNGERA den här gången, till skillnad från när de introducerades. Men, handen på hjärtat: När spelade du senast ett spel som använde någon av dessa funktioner för att förbättra spelupplevelsen?

Den nya konsolgenerationen är en uppdatering, ingen revolution. Om konsolerna vore ett onlinerollspel skulle det här vara en stor patch, med nytt innehåll och lite fräsch, ny loot, men fortfarande i samma gamla, åldrande spelmotor. Även om du får ny, snyggare hårdvara att klämma in under tv:n, spelar du fortfarande samma gamla unkna svävande-kamera-med-gevär-shooters och samma usla barnspel som utgår ifrån att dina telningar är dumma i huvudet och/eller blinda och döva. Den saken kan ingen ny hårdvara i världen ändra på.

Tecknen på att AAA-spelindustrin ser behovet av förnyelse är få än så länge, men jag är ändå hoppfull inför framtiden. Stirra dig bara inte blind på maskinen, det är vad du stoppar i den som räknas. Och efter denna, sista, konsolgeneration kommer förhoppningsvis även AAA-utvecklarna att inse det.

I lastbilarnas värld – Nylund truckar vidare

Mats NylundSom du förmodligen vet älskar jag Euro Truck Simulator 2 från SCS Software. Men även om jag tycker att det är kul att fisa omkring i Polen i min Scania och dra dåliga Peter Kjellin-vitsar, vilar inte SCS på sina lagrar. I ett blogginlägg härom dagen utannonserade de sin onlineportal World of Trucks!

world of trucks

World of Trucks är en webcommunity där alla som spelar Euro Truck och kommande spel (American Truck Simulator, Euro Coach Simulator med flera) kan gå in och registrera sig. Där hittar du sedan ett galleri du kan använda för att visa upp din nya, illrosa Volvo FH-16 (vadå, har inte alla en sådan?), designa din egen personliga nummerskylt (som sedan automagiskt dyker upp på din lastbil i spelet) och göra en even avatar både till spelet och websidan. Dessutom kommer spelet i och med patch 1.6 att få en fotofunktion, så att du kan ta selfies medan du kör 12 ton leksaker till Köln. Ett slags Facebook för lastbilar, med andra ord. Eller, kanske mer korrekt, ett Battlelog för lastbilssimulatorer.

Som du märker påverkar funktionerna som utannonserats inte direkt det du gör i spelet. Förutom din förares skönhet, kanske. Min är så otroligt ful att jag klickar mig förbi menyskärmen så fort jag någonsin kan. Nu kan jag råda bot på det, eller kanske bara skapa ett ännu värre missfoster. Eller – hemska tanke – använda en bild på mig själv. Tankend är i alla fall att utvidga denna lastbilsvärld så att den, när allt är klart bakom kulisserna, kan användas till t ex användarskapade tävlingar eller liknande. Ett slags multiplayerläge utan multiplayer, ungefär som communitydelen i The Hunter, ett annat av mina stora favoritspel. Det här är inte bli ett spel i sig, snarare ett kitt som binder samman ett antal olika, lastbilsrelaterade spel. Om du föreställde dig 24-mannalag av lastbilar som kämpar för att putta ner varandra i Hollands kanaler, lär du bli besviken.

World of Trucks körs igång som beta någon gång denna vecka, och har du spelet kan du då registrera ditt serienummer för att skapa ett konto. Är det bara jag som knappt kan vänta?

Bonuspoäng (och ett beklagande för att du är lika gammal som jag) om du tog barnprogramsreferensen i rubriken.