Jag har spelat det nya Naruto-spelet den senaste veckan och det är ingen lätt sak att försöka sammanfatta vad Naruto handlar om. Jag själv har läst mangan och sett animen sedan över 10 år tillbaka. Jag minns att jag fick tips om animen från en kompis under tiden som jag gick i gymnasiet, men jag gör ett försök att göra en mycket kort sammanfattning om vad Naruto är för något.
Naruto är en ninja som har en demon inom sig som kallas för “Nine-tailed demon fox”. Den här demonen har påverkat Naruto väldigt mycket, då alla i byn Konoha, var mer eller mindre rädda för Naruto. Byborna trodde helt enkelt att Naruto var själva demonen som hade attackerat Konoha en gång i tiden. Detta medförde att Naruto kände sig utanför och ensam, men för att få uppmärksamhet ställde han till med alla möjliga hyss och bus.
Naruto lyckats till slut hitta en vän genom rivalen Sasuke och med målet att bli Hokage, byns ledare, så blir Naruto starkare och bättre.
Spelets story tar vid efter att Naruto besegrat Pain och det nu hägrar ett krig i ninja-världen. Det är värt att nämna att spelet inte följer exakt hur mangan och animen utspelar sig. Utan här bjuds det på en mer alternativ syn på det fjärde stora ninjakriget. Några delar i storyn är riktigt kraftfulla och känslosama, som var nära att få mig att fälla några tårar. Och då har jag ändå redan läst och sett allt i mangan/animen som går att se hittills. Naruto är en pågående manga/anime och det är långt kvar innan allt är slut.
Jag har spelat rätt många Naruto-spel hittills. Jag importerade Naruto: Clash of Ninja 2 från Japan till min Gamecube och kontrollerna i det spelet var rätt enkelt. En knapp för att blockera, en för att attackera och göra kombinationer, en för att använda specialattacker (chakra-attacker) och en för att slänga iväg kastvapen mot motståndaren.
Den här typen av kontroll har levt sig kvar i alla andra Naruto-spel, åtminstone de jag har kört och den får mig att tänka på kontrollen i Super Smash Bros. Melee, men att den saknar djupet som ändå finns i Smash Bros.
Ett nytt system introduceras i Ultimate Ninja Storm 3, som inte har varit med i spelserien tidigare. Där du, efter varje strid, samlar poäng till två olika kategorier, Legend och Hero. Genom att öka i rank i dessa kategorier får du tillgång till att använda fler föremål/vapen/powerups som du sköter via styrkorset.
Då och då i story-läget kan du välja svårighetsgrad på nästa strid, antingen Legend (svårare) eller Hero (lättare). Jag valde alltid att köra på Legend och det var aldrig speciellt svårt. Jag använde dessutom aldrig någon powerup under spelets gång, så Hero/Legend-systemet tillförde inte mig något.
Jag är lite imponerad över att spelet ser, näst intill, exakt ut som animen, men jag saknar musiken från animen. Spelet lider tyvärr av fruktansvärt många quick-time-events. Särskilt under minnesvärda strider från animen, där det kan bli en jäkligt cool filmsekvens, men du missar halva sekvensen på grund av att du ska knappa in diverse knappar, snurra på styrspaken eller hamra sönder B-knappen. Jag är så less på quick-time-events!
Något som jag gillar skarpt med spelet är att varenda röstskådespelare är med, och om jag har förstått allt rätt ska även de engelska motparterna vara med i spelet. Jag har däremot aldrig sett Naruto på engelska och kan inte tänka mig att köra ett Naruto-spel om det inte är på japanska.
Jag tror nästan att varenda karaktär som varit med i mangan/animen är spelbar i spelet. Det är ju ändå 80 stycken med i spelet!
När du har kört igenom story-läget kan du samla massor med saker, bland annat titlar och kort, genom att genomföra olika sidouppdrag. Jag måste erkänna att jag spelade inte något mer efter story-läget, som är cirka 10 timmar långt. Eller så kan du testa det obalanserade multiplayer-läget. Jag väljer dock andra fightingspel med ett balanserat multiplayer-läge före Ultimate Ninja Storm 3.
På det stora hela håller Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3 en hög klass och är ett spel som ger mycket “fan service”.