RECENSION: Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate (3DS)

Castlevania: Lords of Shadow - Mirror of Fate

Jag har fått spela det nya Castlevania-spelet till Nintendo 3DS, som är en direkt uppföljare till Castlevania: Lords of Shadow. Spelet ska utspela sig 25 år efter händelserna i Lords of Shadow och handlingen i spelet är mer eller mindre om hämnd! 

Simon Belmont, en av de fyra olika karaktärerna, vill hämnas den hemska död hans föräldrar, Trevor och Sypha Belmont, fick lida utav Draculas armé. Han tar sin händiga piska och rör sig mot Draculas slott, där han möter på motstånd i form av spöken, skelett och andra döda ting och varelser. Simon lyckas till slut med att möta Dracula och får lära sig den fasansfulla sanning som har drabbats hans familj!

Mirror of Fate är utvecklat av de spanska MercurySteam och är ett slags 2D/3D plattformsspel. Kontrollen är relativt enkel i spelet. Du kan attackera med piskan antingen genom snabba och svagare slag (x-knappen) eller långsammare, men hårdare slag (y-knappen). Det finns ett gäng olika kombinationer av slag du kan göra, som fick mig att tänka spel som Bayonetta, God of War och Devil May Cry. Där genom olika combos så flyger fienderna upp i luften och det går att mata på med massor slag och få fienderna att dö illa kvickt. L-knappen används för att blockera slag eller hoppa undan från smärta. Beroende på vilken karaktär som du spelar som kan du använda olika magier och vapen.
UtrustningSimon Belmont har till exempel den klassiska kastyxan och flaskor med heligt vatten som han kan slänga iväg på  monster. Du styr karaktären med styrspaken, medan styrkorset används för att välja vapen och magier.

 

 

SkillsNär du dräper fiender får du erfarenhetspoäng som gör att du kan lära dig fler attacker och kombinationer. Jag själv använde aldrig riktigt dessa nya attacker, utan försökte bara komma förbi fiender så fort som möjligt då fienderna var tråkiga och tog lång tid att slakta, med eller utan häftiga attacker.

Förutom att piska sönder allt och alla, så kommer du stöta på en hel del plattformande. Du kommer få klättra upp för väggar, använda piskan för att svinga mellan ljuskronor och lösa en del pussel. Samt leta efter uppgraderingar som ger mer liv, magi och ammunition. Då och då stöter du på andra äventyrare som har försökt sig på att dräpa Dracula, men som misslyckades, däremot lyckades de alla skriva ett meddelande innan de dog. Jag hittade ett meddelande som fick mig att tänka på ett par rörmokare. 

Påskägg i Mirror of Fate

Något du ska göra dig beredd på när du spelar Mirror of Fate är att dö, kanske inte lika mycket som i Dark Souls dock. Jag skulle velat haft statistik på hur många gånger jag dog under de sju timmar det tog att klara ut spelet. Jag dog verkligen av allt möjligt. Allt ifrån att ha hoppat i fel riktning, bossar som slaktar mig eller fiender som har otroligt mycket liv och de slår ihjäl mig innan jag har gjort tillräckligt med skada på dem. Spelet sparar automatiskt ofta och du får börja på samma ställe där du dog, gäller även när du möter en boss.

Något som jag störde mig under spelets gång var de långa laddningstiderna med att gå från ett rum till ett annat. De är i klass med laddningstiderna på Skyrim. Jag vet inte om det beror på att jag har laddat hem spelet från Nintendo E-shop och inte haft spelet på en vanlig kassett. Onödigt långa laddningstider hur som helst!

Den stora frågan jag kan tänka mig fans till Castlevania-serien ställer sig är:

 “Är spelet lika bra som Symphony of the night eller andra ‘Metroidvania’-spel?”

Castlevania Symphony of the Night

Nja, inte direkt är mitt svar på den frågan. Mirror of Fate försöker sig på att vara ett “metroidvania”, men lyckats inte med det hela vägen. Visst, det finns en del utforskande för att hitta uppgraderingar som ger mer hälsa, ammunition och magi, men jag saknar möjligheten till att hitta vapen, ringar, utrustning som gör min karaktär starkare och bättre. Mirror of Fate är dessutom mycket linjärt, du vet hela tiden vart du ska och vad du ska göra. Följ bara den röda pricken så kommer det att ordna sig.

Spelet är ett helt okej plattformsäventyr, men som har några störande moment som gjorde mig irriterad. Det är dessutom rätt kort. Det tog mig cirka sju timmar att spela igenom allt och då hade jag samlat på mig 81% av alla hemligheter. Musiken i spelet är bra, men jag saknar de fantastiska låtarna som finns i tidigare Castlevania-spel. Spelet är ett av de snyggare spelen till 3DS, men det är lite väl trista och mörka miljöer emellanåt, fast det är nog rätt svårt att komma undan sådana miljöer när det gäller att jaga vampyrer i ett stort slott. Jag rekommenderar spelet till de som är intresserad av handlingen i Lords of Shadow, då Mirror of Fate förklarar en del saker som förmodligen kommer vara med i Lords of Shadow 2, som kommer till hösten. 

//Admin-Henric

RECENSION: Paper Mario: Sticker Star (3DS)

Paper Mario CoverYes! Äntligen ett nytt Paper Mario, som jag har längtat efter detta och till Nintendo 3DS, kan det bli bättre? Paper Mario: Sticker Star är det fjärde spelet i denna spelserie där det senaste, Super Paper Mario kom till Nintendo Wii hösten 2007, och som tidigare är det Intelligent Systems som står bakom utvecklingen. Jag har alltid gillat Paper Mario-serien, fast jag gillar Paper Mario: The Thousand Year Door till Gamecube allra bäst. Ett fantastiskt spel enligt mig.

Ett fantastiskt spel
Ett fantastiskt spel
Bowser förstör festen!
Bowser förstör festen!

Paper Mario: Sticker Star börjar som de allra flesta spel där Mario har huvudrollen. Bowser hittar på något bus som ställer till det för Mario eller så kidnappar han prinsessan Peach. I det här spelet förstör Bowser den årliga “Sticker”-festen när han stjäl den speciella sticker-kometen som fallit från stjärnhimmelen. När han gör det, exploderar kometen i flera mindre bitar som flyger ut över Mushroom Kingdom.
Nu är det upp till Mario att samla ihop dessa bitar för att rädda världen och kanske få en puss av Peach.

Paper Mario har tidigare varit ett spel med inslag av rollspelselement där Mario kunde öka i nivå och bli starkare och bättre. De rollspelselementen är helt borta i Sticker Star, istället har Intelligent Systems valt att lägga in en ny spelmekanik. Här ska du samla klistermärken och det är med hjälp av dessa som du kan besegra fiender. Detta görs i turordningsbaserade strider där du väljer ett klistermärke för att göra en attack mot din motståndare.

Stridssystemet i Paper Mario
Var noga med vilket klistermärke du väljer.

Efter att du har gjort din attack är det din tur att försvara dig mot fienders attacker. Som i tidigare Paper Mario kan du göra extra skada om du tajmar in att trycka på A-knappen precis när attacken träffar.
Klistermärken hittar du överallt i svampriket. De finns uppsatta på husväggar, rör, stenar och buskar. Du kan även köpa märken från en affär om du har guldmynt att spendera.

Affären för att köpa klistermärken
Affären för att köpa klistermärken är bra att besöka

Du kan även plocka upp klistermärken från fiender du besegrar och vissa stickers finns gömda bland olika block och andra klassiska Mario-saker. Klistermärken måste du bara samla. Har du inga klistermärken när du möter en Goomba, så är du körd!

Försök att få tre i rad, mellanölen ställer du ovanpå maskinen.

I början av spelet kan du bara använda en sticker åt gången när du slåss mot fiender, men efter ett par timmar in i spelet får du tillgång till en enarmad bandit. Där du kan spendera guldmynt för att, med lite tur, få möjligheten till att använda två eller tre klistermärken under en och samma omgång.

Det finns ett stort antal lite mer speciella klistermärken, utöver de vanliga. Intelligent System har valt att kalla dessa klistermärken för “Things” och det stämmer mycket bra. För dessa klistermärken föreställer verkligen saker, till exempel en sax, fläkt, trumpet etc.

En fläkt
Mario har hittat Fan.

Du kan använda de speciella klistermärkena för att lösa problem och pussel, men du kan även använda dem när du tampas med fiender. Saxen brukar slakta det mesta med några enkla hugg!

Paper Mario: Sticker Star kan vara oerhört frustrerande emellanåt. Många gånger har jag ingen som helst aning om var det är tänkt att jag ska gå för att komma vidare i spelet. När jag väl kommer vidare så visar det sig att jag skulle haft med mig ett speciellt klistermärke för att öppna en hemlig gång. Då är det bara att återbesöka gamla banor för leta upp märken. Jag måste erkänna att jag letat upp guider på Internet för att komma vidare i spelet, då jag blev otroligt uttråkad av springa runt på banorna och leta efter någon sticker som jag behövde.

Hur väcker man en sovande Wiggler?

Paper Mario: Sticker Star har den, nu mera klassiska, “Paper Mario”-humorn och kan vara charmigt med glimten i ögat. Men spelets stridssystem känns inte speciellt underhållande. Jag tror det helt enkelt beror på att jag hade förhoppningar på att spelet skulle vara lika fantastiskt som Paper Mario: The Thousand Year Door, men Sticker Star lever tyvärr inte upp till de förhoppningarna. Det kanske är  en orättvis jämförelse, men jag ville verkligen att spelet skulle vara fantastiskt.

//Admin-Henric

Admin-Henric: Nintendonördens tankar kring Wii U

Ett gäng prylar från NintendoHedlund frågade mig om jag kunde skriva ner mina tankar och förhoppningar om Nintendo Wii U inför att lanseringen av konsolen närmar sig. Du som läser detta, bör veta, att jag är en riktig Nintendo-fantast. Jag har ett mindre museum i min lägenhet med prylar och konsoler från Nintendo.

Jag har mer eller mindre alltid haft Nintendo i mitt liv. Julen 1986, var jag ett år gammal och min morfar fick en Nintendo Entertainment System av min mormor. Han förstod sig aldrig på TV-spelet, så det slutade med att jag och mina bröder fick konsolen några månader senare. Som du säkert förstår, var jag för liten för att kunna spela på NES:en då. Om jag ska vara helt ärlig, så kommer jag inte ihåg när jag testade tv-spel för första gången i mitt liv, men jag har många minnen från min barndom när jag och mina bröder spelade på NES, SNES och Gameboy.

Nintendo Wii U

Jag har tidigare sett fram emot nya konsoler från Nintendo, men idag är jag inte lika förväntansfull. Jag är mer orolig över hur det ska gå för Nintendo i den kommande spelgenerationen. Kommer online-satsningen vara tillräckligt bra? Har de ett starkt stöd hos tredjepartsutvecklare? Hur kommer hårdvaran i konsolen att kunna konkurrera med nästa generation av Xbox och Playstation? och är handkontrollen bara en gimmick?

GBA som kontroll till Gamecube

Det med en skärm på handkontrollen har Nintendo försökt med tidigare, till deras konsol Gamecube. Där var det möjligt, i ett antal spel, att koppla in en eller flera Gameboy Advance enheter och använda som handkontroll. Jag kommer ihåg ett par spelsessioner med vänner, där vi spelade The Legend of Zelda: Four Swords Adventures till Gamecube. Riktigt roligt spel, om alla tillbehör med kablar och GBA-enheter fanns tillgängligt.

Jag kan tänka mig att spelutvecklare hittar nya och intressanta spelmoment med den här sortens handkontroll framöver, men de spel som släpps i samband med lanseringen av Wii U imponerar inte på mig. Det mesta är gammal skåpmat som har fått lite nya funktioner i och med handkontrollen. Det enda riktiga spelet jag ser fram emot, inom en snar framtid, är Bayonetta 2.

Bayonetta 2 logo

Jag tyckte att första Bayonetta var ett helt fantastiskt spel. Jag spelade verkligen sönder det spelet och längtar efter att få spela sönder uppföljaren. Men självklart vill jag se ett nytt Zelda, Super Smash Bros, Metroid eller varför inte ett nytt Advance Wars. Där borde möjligheterna med denna typ av handkontroll vara många. Det jag hoppas på mest är att Nintendo kommer utveckla nya spel, som har samma magi som deras klassiska spelserier.

Pensionärer hade inga problem med att spela WiiNågot jag tycker är intressant, är att Nintendo med Wii ville få att vem som helst skulle kunna plocka upp en Wii-handkontroll och spela, utan att bli rädd för diverse knappar, styrspakar och styrkors. Jag har svårt att se att de kommer lyckats med samma sak med Wii U kontrollen. Mina föräldrar kommer till exempel bli livrädd för handkontrollen, och de spelade Wii rätt mycket en gång i tiden.

Nu ska jag försöka damma av mina gamla Wii-kontroller, då jag har bokat in en spelkväll med mina vänner nästa fredag. Jag tror det kan bli en rolig kväll med Nintendoland som följer med premiumpaketet för Wii U, sedan återstår det att se hur ofta jag spelar spelet efter det. Jag kommer även att köpa New Super Mario Brothers U, vilket lär skapa kaos och skratt!

//Admin-Henric

Admin-Henric heter egentligen Henric Sjöholm och är den som ser till att podcasten hamnar där den ska och att hemsidan ser ut och fungerar som vi vill. Du kan läsa mer om honom här.

Inför EP03: Ge oss dina tankar kring Wii U

20121119-233008.jpg

Nintendos uppföljare till supersuccén Wii släpptes i USA i början av veckan och den 30:e november kommer den till Sverige.

På onsdag ska vi ta oss tid att verkligen gå in på djupet kring våra känslor om maskinen som startar den nya generationen av konsoler.

Och vi vill självklart ha med Dig i diskussionen!

Vad tror du om Wii U, kommer den kunna bli samma succé som Wii? Är det en next-gen-konsol i dina ögon?

Är du pepp? Är du skeptisk? Varför?

Kommer du köa på releasenatten?

Varför vill du ha den? Varför vill du INTE ha den?

Kommentera så har du chans att bidra i showen på onsdag!