VNDiH? – Vad Nördar Du i Helgen?

Hedlund drar till Värmland och kollar rally, Berglöf har som enda recensent i landet fått chansen att prova HD-versionerna av de gamla Hitman-spelen, Bengtsson gräver sig djupare ner i Buffy-träsket och Kjellin … Kjellin konsumerar comics som en annan konsumerar syre!

Men det är VI det!

Vi vill som vanligt (av ren och skär nyfikenhet) veta:

Vad Nördar DU i Helgen?

EP13 – Den om förhoppningarna på PS4, The Cave, Wreck It-Ralph, Dredd och Toves födelsedag!

20130207-000223.jpg

Funkar det så funkar det! Om du tar med dig en enda sak från EP13 av podcasten så är det dessa visdomsord från Kjellin.

Veckans avsnitt av [NÖRD:IGT] är speciellt av den enkla anledningen att vår kära Britt-Britta fyller år. Vi firar med bubbel och bullar samtidigt som vi ger oss in i nördigheten.

Diskussionen den här veckan handlar om Playstation 4. Vad kan vi förvänta oss av nästa generations konsol från Sony? Vad BÖR vi förvänta oss? Vad hoppas vi på? Naturligtvis kryddas diskussionen av massor med lyssnaråsikter.

I Speldelen recenserar Hedlund Serious Sam Double D XXL och Berglöf The Cave. Två vitt skilda upplevelser. Christian verkar bara få spela skit just nu …

I Comicsdelen kollar vi om Bengtsson eller Kjellin hunnit bekanta sig med den andres serietidningsfavoriter eller om The Excel-ark Of Doom åkt fram.

I Filmdelen recenserar Berglöf och indiern Röjar-Ralf i 3D och brunklicken och Kjellin snackar Dredd i 2D. Dessutom har vi slängt ett getöga på ett Oscarbidrag från Disney!

Och i TV-seriedelen peppar Hedlund och polacken inför del två av säsong tre av The Walking Dead! Vad kommer hända med Dixon-bröderna och är det tillräckligt för att motivera fortsatt tittande?

Allt detta får du blandat med urspårningar ut i den totala idiotin. Allt är som det ska vara.

Funkar det så funkar det.

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

ÅRETS NÖRDERI 2012: Bengtssons Lista

NOTY 2012 TBDet här är mina tv-favoriter från 2012. OBS! Innehåller mycket brittiskt.

Downton Abbey 3

  • Downton Abbey säsong 3

“Herrskap och tjänstefolk”-scenariet är alltid lockande. Men jag har aldrig sett konceptet gestaltat så här varmt, gemytligt och fängslande. Downton Abbey är egentligen en brittisk överklassåpa, men serien är så välskriven och skådespelarna så suveräna att jag glömmer bort det. Särskilt vasst blir det i Dame Maggie Smiths scener. Hon spelar den mycket syrliga och träffsäkra äldre grevinnan Grantham, mor till den nuvarande Lord Grantham. Det är kring hans familj och deras tjänstefolk på godset Downton Abbey som serien utspelar sig. Första säsongen utspelade sig 1912, när Titanic sjönk, och nu har tiden passerat in på 20-talet. Godsets överlevnad står på spel och frågan är om kusin Matthew Crawley någonsin ska kunna lyckas övertyga Lord Grantham om att modernisera driften av det. Minst lika intressant är tjänstefolkets liv och leverne, och ett antal nya intriger blossar upp när nya betjänter anställs.
Är man anglofil som jag (då har man förmodligen i och för sig redan sett Downton Abbey), gottar man ned sig extra mycket i detaljerna som formar detta sena sekelskiftesliv – hur personer agerar eller vilka normer som styrde. Har man inte koll på vad som ansågs passande då är det bara att följa butlern Carsons mycket indignerade min när reglerna bryts, eller gud förbjude – något så modernt som telefonen pluggas in!
Extra rolig trivia är att nästan allt filmas on location på Highclere Castle, som Downton-godset heter egentligen. Det kostar så mycket pengar att driva Highclere att paret som äger det inte hade kunnat bo kvar om Downton Abbey filmats någon annanstans (ytterligare en kul sak är att både Hugh Bonneville och Penelope Wilton också har dykt upp i Doctor Who).
Hur som helst, tredje säsongen bjuder på fler hjärtskärande intriger än tidigare med nya och gamla karaktärer. Det är fenomenalt bra och jättebrittiskt.

Sherlock 2 Specials

  • Sherlock säsong 2

Benedict Cumberbatch och Martin Freeman fortsätter att briljera som nutidens Sherlock Holmes och John Watson. Säsong två höjde spänningsnivån genom att föra John och Sherlock närmare varandra och samtidigt utmana deras vänskap med en dominatrix och en psykopat. Tv blir sällan såhär bra eller såhär smart. Mycket är det tack vare det intelligenta manuset. För att inte tala om den rysligt stämningsfulla musiken eller den eleganta grafiska inramningen. Jag kan inte ge Sherlock tillräckligt många superlativ.
Utan att avslöja något gav slutet av “The Reichenback Fall” 2012 års största huvudbry. Och svaret på frågan vi alla ställde oss kommer inte på ett bra tag – om vi har tur, tidigast i början på 2014.
Jag förstår varför detta fandom innehåller så knäppa fans (no offense, jag är en Cumberbitch). Under den plågsamma väntan (även mellan säsong ett och två) har internet exploderat med roliga/skumma/galna memes kring John och Sherlock, eller Johnlock som det oftast skrivs ihop. De vanliga är förstås queera läsningar av deras förhållande, liksom John som en igelkott och Sherlock som en utter (ja, sök snabbt på tumblr så märker ni). Det kommer ni som är sherlocked också syssla med när väntan på säsong 3 blir för plågsam. Jag lovar.

tyrion-lannister-1024

  • Game of Thrones säsong 2

Vad gör man för att fantasy ska tas på allvar? Man smutsar ned klyschorna och låter alla prata brittisk engelska. Det är förstås inte hela historien bakom tv-seriens succé. Men bokserien A Song of Ice and Fire, som Game of Thrones bygger på, vände upp och ned på fantasygenrens konventioner, och presenterade mer realistiska förutsättningar. Riddare i glimrande rustningar är lika godhjärtade som svinstiorna i Westeros är rena. Och råkar man ha (för ovanlighetens skull) goda intentioner (Eddard Stark, jag tittar på dig) kommer det förmodligen att gå åt pipsvängen. Begreppet “god” är nämligen oftast synonymt med “korkad” i Game of Thrones (återigen, Eddard, jag tittar på dig).
Säsong två då. Jag som slukade dessa böcker och minns dem nästan kusligt väl, har mina klara reservationer. Medan säsong ett höll sig förhållandevis nära boken har mycket ändrats i säsong två. Ur adaptionssynpunkt kan jag förstå det mesta. Vissa var riktigt coola ändringar och enbart till det bättre. Givetvis tänker jag på Tywin och Aryas många scener. De var välspelade och innehöll så mycket nerv att jag fick gåshud varenda gång de samtalade. Mycket, mycket bra.
Men vad jag verkligen inte gillade var hur lite Daenerys fick vara med och hur platt Jon Snows storyline blev. De blev bortskuffade och istället fick Robb Stark (eh, största puckot efter sin pappa?) plus tjej en massa bildtid. Tröttsamt! Nästan lika trist var allt omotiverat sex och nakna tjejer. Nog för att böckerna är till brädden fulla med krystade sexscener, det var ändå fler och värre i tv-serien. Jag tröstar mig med att Jon Snow och Daenerys får bli bad ass i säsong tre. Det går inte att undvika.
Nu klagar jag kanske en del i onödan. Ärligt talat är serien väldigt välspelad (Peter Dinklages Tyrion är ett exempel av många). Trots att jag inte tycker intrigen blev riktigt lika vass som i första säsongen är det fortfarande bra och spännande. “Blackwater Bay”, jag säger bara det.

true_blood_season_5_poster_contest_by_lyukp3-d4vjgox

  • True Blood säsong 5

Trots att True Blood lyckats spåra ur mer än lovligt mycket sedan seriens början 2008, är den i mitt tycke fortfarande väldigt underhållande. Efter fem års dedikerat tittande, har jag också fäst mig mycket vid seriens karaktärer. Det händer oproportionerligt mycket saker under kort tid i True Blood, en inre logik man måste acceptera för att kunna bli underhållen. Det är mycket blod, men framförallt mycket sex. Till skillnad från Game of Thrones används sex och naket mycket mer jämställt i True Blood. Men från att ha varit rent tantsnusk har sexet fått lämna plats för allt mer komplicerade intriger, fler karaktärer och mer övernaturligheter. Snart finns det ingen kvar som inte har åtminstone någon magisk förmåga/kan förvandla sig till djur/är vampyr/[insert annan övernaturlig kraft]. Fjärde säsongen var värst hittills på den fronten. Den femte säsongen lyckades göra serien något mer jordnära (no pun intended) igen, och det var mycket tack vare The Vampire Authority: den hemliga vampyrregeringen. Vampyrerna är trots allt det mest fängslande med serien. Både Eric och Bill har utvecklats parallellt, åt olika intressanta håll. Pam fortsätter att vara seriens coolaste och mest bamfiga karaktär. Och liksom Game of Thrones finns tillräckligt många karaktärer för att alla ska kunna ha någon att se upp till/identifiera sig med/vilja cosplaya som. Dessutom är Anna Paquin (Rogue i X-men-filmerna) med. Bara en sådan sak. Har ni inte sett True Blood, gör det. Den är rakt igenom läcker.

Doctor Who - Series 7

  • Doctor Who säsong 7

Självklart finns Doctor Who med bland mina tv-favoriter under 2012. Det är som en familjemedlem. Jag älskar serien i ur och skur, men jag förbehåller mig rätten att kritisera just för att jag bryr mig.
Sjunde säsongen av DW är för det första inte avslutad. Halva säsongen är kvar (och sänds nu i vår). Men jag gillar inte vart den är på väg. Jag är inte vidare nöjd med hur Steven Moffat skrivit DW sedan han tog över efter Russel T. Davies 2010 (han gör däremot ett jättebra jobb med Sherlock). Jag tycker att han tenderar att skriva sexistiskt. Han skriver kvinnor i typiska hora-madonna-roller, låter dem inte prata med varandra utan att prata om Doktorn (eller andra män), eller gör dem till modeller (varför gjorde han så mot Amy i säsong sex?). Därtill pågår ett konstant retconnande av vad som är vedertagna fakta i Who-universumet, liksom minimal kontinuitet med den gamla serien. Moffat har fortsatt på samma sätt i säsong sju, och hittills har det varit mycket effekter, oneliners och  ingen riktigt svärta. Jag känner inte heller att sjunde säsongen har någon storyarc, något som ändå brukar bli tydligt efter fem-sex avsnitt in i säsongen. Amy och Rorys final var förvisso rörande. Men jag blev desto mer tårögd av en youtube-video som visade en storyboard-scen som aldrig filmades (megaspoiler). Jag tycker att det säger en del. Moffat skjuter högt och missar ofta målet.
Jag är med andra ord inte glad på Doctor Who just nu, och saknar David Tennants tionde Doktor liksom Russel T. Davies extra mycket. Men jag älskar den här serien i alla fall. Och om Captain Jack kommer tillbaka till 50-årsjubliéet är allt förlåtet.

netflix

  • Netflix

Att lagligt se på film och tv-serier blev 2012:s stora nättrend, i form av streamingtjänster. Bäst hittills är Netflix.
Jag var inte något fan när den lanserades i oktober. Filmutbudet var undermåligt och innehöll mestadels mediokra 90-talsrullar med antingen Steven Seagal eller Jean-Claude Van Damme. Det var enbart seriekatalogen som visade upp någon som helst potential – det fanns åtminstone Doctor Who, Sherlock och några till intressanta brittiska serier.
Men jag har fortsatt använda tjänsten och utbudet har blivit bättre, i synnerhet har fler tv-serier lagts till. Nu sitter jag och nyfiket bläddrar igenom serier jag har hört mycket bra om men aldrig haft chansen att se. Framförallt creddiga och/eller välgjorda nördserier. De är kanske inte lika aktuella som mina ovanstående serietips, men jag rekommenderar verkligen att se exempelvis Misfits, Torchwood, Firefly och Buffy the Vampire Slayer om man missat dem. Riktigt färska serier kan man dock inte se via Netflix, och de lagliga alternativen för det är tyvärr fortfarande få. Men man kan se Doctor Who från Eccleston till Smith, och det är guld värt.

KJELLINS COMICS-TIPS – The road so far …

Kjellins vackra ögon

Det har med tiden blivit lite av en standard att jag i varje episod passar på att tipsa om en comic som jag tycker är riktigt jäkla bra. Inte varje gång, ibland har det helt enkelt inte fått plats, som till exempel när vi snackade GOTY, då var fokus fullt och helt på det så klart.

Men ett par stycken har det nu hunnit bli – och här snackar vi lite mindre uppenbara guldkorn som jag velat uppmärksamma, utöver de klassiska serier som jag tror alla känner till att jag läser (t ex om alla Marvel-hjältar som Spider-Man, X-Men, Daredevil, Hulk osv). Så här har du en lista över de comics jag snackat om än så länge:


Saga1coverByFionaStaplesSAGA: Redan i EP03 tipsade jag om detta mästerverk publierat av Image som även hamnade på min NOTY-lista för 2012. Författaren Brian K. Vaughan och tecknaren Fiona Staples har skapat en historia som är lika episk och storslagen som Star Wars och Sagan om Ringen (med inslag av Shakespeare-drama, typ Romeo & Julia) men samtidigt så annorlunda och nyskapande att det är svårt att jämföra med något annat. Det är otroligt spännande att följa paret Marko och Alana, två vilsna själar från varsin ras och sida i ett galaktiskt krig och deras kamp om att undkomma båda sidor med sin nyfödda dotter Hazel. Läs! NU!


SuperiorSUPERIOR: Vill du läsa något som känns som en Hollywood-film i pappersform är det bara att plocka upp vad som helst av Mark Millar. Faktum är att många av hans verk redan filmatiserats, vissa bra (Kick-Ass), andra mindre bra tolkade (Wanted – serien är dock kanon). Serien jag tipsade om i EP04 är illustrerad av Leinil Francis Yu och är historien om Simon, en bräcklig, MS-sjuk, rörelsehindrad pojke som en dag vaknar upp som sin stora idol – den fiktiva superhjälten Superior, med hans kropp, superkrafer och allt! En charmig berättelse som är ett kärleksbrev till Superman och lite av en innovativ variant på Tom Hanks-rullen Big.


powersPOWERS: Möt Christian Walker och Deena Pilgrim, de är agenter som utreder brott med koppling till superkrafter. Hur coolt låter inte det? En serie som blandar den klassiska superhjältegenren med crime noir och prodedurdeckare, tänk CSI men med superhjältar – och skurkar. Denna serie som jag tipsade om i EP05 är skapad av Brian Michael Bendis tillsammans med tecknaren Michael Avon Oeming som publicerades först av Image och numera av Marvels underetikett för kreatörsägda serier, Icon. Just nu är även en TV-serie baserad på tidningen under utveckling hos FX med bland annat Jason Patric i en av rollerna.


runawaysRUNAWAYS: En grupp tonåringar som träffas årligen på grund av deras föräldrars gemensamma åtaganden upptäcker att deras päron är… ondskefulla superskurkar! De bestämmer sig för att rymma hemifrån och försöker komma till rätta med sina öden och egna krafter i skuggan av sina föräldrars arv. Snacka om tonårsrevolt! Serien publicerades av Marvel under åren 2003-2009, skapades av Brian K. Vaughan och togs så småningom över en sväng av självaste Joss Whedon! I EP06 snackade jag om detta välskrivna tonårsdrama som inte pågår för tillfället, men karaktärerna dyker upp lite då och då i andra Marvel-tidningar.


invincible_INVINCIBLE: Visst, Robert Kirkman är förmodligen mest känd som mannen bakom The Walking Dead som utöver sin comics-form även blivit en superpopulär TV-serie. Men han har även skapat denna egensinniga variant på den klassiska superhjältesagan, publicerad av Image som jag nämnde i EP09 om Mark Grayson, en tonårskille som ärver sina superkrafter av sin far (en utomjording med alter egot Omni-Man) som lovar att beskydda jorden samtidigt som han försöker hantera sitt ursprung och den dagliga dramatiken som en tonårskille kan stöta på. En perfekt introduktion till superhjältegenren som nyligen firade 100 utkomna nummer.


y_the_last_manY: THE LAST MAN: I EP10 tipsade jag om denna serie av Brian K. Vaughan och Pia Guerra som gavs ut av Vertigo och kom i 60 nummer som finns i 10 samlingsvolymer. Historien som berättas följer Yorick Brown, en ganska omärkvärdig kille och hans apa Ampersand. De är de enda kvarvarande däggdjuren med y-kromosom (dvs manliga varelser) som finns kvar på jorden. För plötsligt en dag dog alla män simultant överallt i en händelse som senare refereras till som “the plague”. Mysteriet kring vad som orsakat detta, samt de situationer som Yorick hamnar i när han försöker ta sig fram i en värld där han nu är den sista levande mannen är en historia som rekommenderas starkt!


Där har du en liten sammanställning på de comics som jag tagit upp och tipsat om så här långt! Fler kommer det självklart att bli. Så sätt igång och läs – och kommentera gärna med dina intryck, tankar, tips etc.

//Peter

EP12 – Den med J.J. Abrams Star Wars, Ni No Kuni, The Dark Knight Returns, Keith och Trekkie-löf

20130131-110836.jpg

Tack för ditt tålamod! Vi råkade igår ut för en glappande liten sladd som valde att lägga på ett halvmysigt brummande på inspelningen som vi var tvungna att brusreducera bort i efterhand. Vi har nu pratat allvar med tidigare nämnda kabel och alla är överens om att det inte får gå till på det här sättet i framtiden. Förhoppningsvis så kommer du heller inte märka någon större skillnad på ljudkvalitén heller.

Med det sagt så är det dags för veckans show!
Vi börjar med att gå igenom våra och dina reaktioner på nyheten om att J.J. Abrams är mannen som ska ge nytt liv åt Star Wars.

I speldelen brinner Hedlund av på EDF 2017 till PS Vita och Berglöf och Bengtsson börjar lukta säl när de pratar om Ni No Kuni.

Den här veckan slår vi till viss del även ihop Comics-delen med film- och TV-serie-delen när Kjellin och Hedlund tar sig an Frank Millers The Dark Knight Returns och ger sina åsikter om både originalverket och de nya animerade filmerna!
Du får också matiga fakta i Jonas-segmentet “Var du ska starta idag, för att bli en Trekkie imorgon” och vi avslutar med en potentiell nerdgasm när Peter ger oss all fakta om X-MEN: Days of our life’s … Eller Day Of Future’s Past.

KEITH!

Trevlig lyssning!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

VNDiH? – Vad Nördar Du i Helgen? (v.4)

Dags för helg igen och vi ska nörda ner oss i massor av saker!
Kjellin och Hedlund ska se och läsa The Dark Knight Returns Part 1 & 2 för att kunna jämföra i podcasten på torsdag.
Berglöf och Bengtsson ska spela skallen av sig för att ge dig en recension av Ni No Kuni i EP12.

Dessutom ska det spelas PS Vita, tittas på TV och film och Hedlund ska försöka få bukt på sin nya laptop.

MEN! Som vanligt är frågan:

Vad nördar DU i helgen?

EP11 – Den med bronies, dubbning, DMC: Devil May Cry, Superior Spiderman, Fringe och Anneli Heed

NÖRD:IGT EP11

Torsdag! Det betyder att Sverige nördigaste kvartett har satt sig bakom mikrofonerna igen. Den här veckan ville vi verkligen lära oss något nytt, vi ville förstå vad bronies är för något. För, seriöst, vi reagerade nog precis lika fördomsfullt som alla andra när vi hörde uttrycket första gången. Bronies visar sig vara precis helt vanliga nördar.
Vi fick hjälp att reda ut allt av goa lyssnare som skrivit till oss samt komikern och röstskådespelaren Anneli Heed som bland annat givit röst till ponnyn Spitfire i den svenska dubbningen av My Little Pony: Friendship Is Magic. Vi passade även på att fråga Nintendo-nörden Anneli om dubbning och röstskådespeleri och om varför hon får åka till tyska ponykonvent och prata om Soarin’s äppelpaj.

I speldelen här veckan recenserar Hedlund och Bengtsson DMC: Devil May Cry och Berglöf har genomlidit Anarchy Regins.

I comics-delen berättar Kjellin om sin nya syn på Superior Spiderman och tipsar dig om att se Fringe.

Dessutom glider vi in på ämnet på “tåg och frimärken” efter att ha fått årets hittills bästa lyssnarmail, så Hedlund är toppnöjd med veckans show.

GLÖM EJ:
Fortsätt gärna diskussionen om bronykulturen som vi ber om i avsnittet. Vi är själva inte fans av showen (än) så vi vill gärna höra DIN synvinkel på ämnet. Kommentera!

Trevlig lyssning!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes