RECENSION: Disney’s Djungelboken (Blu-Ray)

Vanne DupoVi alla har nog någon gång under vår uppväxt suttit kurade ihop med familjen framför tv:n och glott på en Disney-film… eller i mitt fall, 5 cm från tv:n med samma Disney-rulle på repeat tills det att pappa skrek på en att “Snälla! Kan du åtminstone se på något annat?!”

Jag har fått glädjen att recensera en Disney-klassiker på blu-ray, Djungelboken, som släpptes för första gången 1967. Trots att filmen snart är 50 år gammal och novellsamlingen som Djungelboken är baserad på är över 100 år, kan man inte undgå att le när introscenen spelas och Bagheeras berättarröst (av Gösta Prüzelius) träder fram. För mig är det en fröjd att få återigen bekanta mig med en film som jag som barn repeat:ade till pappas förbannelse. Jag har oftast alltid haft härligt barnsliga minnen till Disney-filmer och detsamma gäller då även denna. Djungelbokens story har knappast gått förbi obemärkt men om den mot all förmodan har gjort det för just dig så ska jag spoila den lite för den som inte vet eller minns. 😉

Utspelar sig djupt i Indiens djungel där en svart panther vid namn Bagheera hittar en liten pojke som ligger övergiven i en korg. Bagheera beslutar sig för att rädda pojken och tar honom till en vargfamilj som precis fått sig en kull. Barnet får stanna hos vargfamiljen och får namnet Mowgli, 10 år senare av fridfullt djungelliv blir det avbrutet av djungelns mest fruktade djur och fiende, tigern Shere Khan. Med rädslan för att Mowgli faller offer för Shere Khan har hans familj och vänner beslutat sig för att det blir bäst för Mowgli om han växte upp i en människoby. Där börjar äventyret och Mowgli får träffa på alla möjliga karaktärer och situationer.

Filmen är som man minns den, härlig och lika inbjudande till att sjunga med trots obefintliga kunskaper till sång. Det finns något charmigt med de gamla Disney-filmerna där animationen flyter fritt och inte är oförlåtande som dagens animerade filmer. Skillnaderna från nu och då är att man slipper blåsa i kassetten för att få den att fungera samt att i denna utgåva får man med lite extramaterial. I extramaterialet får man ett alternativt slut, en tur genom Disneys “animal kingdom”, bonus från dvd-utgåvan, intervjuer med barnen till Walt Disney’s närmsta kollegor osv.

Djungelboken är som sagt en Disney-klassiker och alltid värd en plats i hyllan hemma för den som gillar Disney. Det är för mig inte formatet som filmen kommer i som är det väsentliga, utan det är innehållet och denna innehåller en liten 7-årig asiat som sjunger med Baloo och Kung Louie 5 cm ifrån tv:n 🙂

– Vanne Dupo \(^o^)/

Recension: Naruto Shippuden Ultimate Ninja Storm 3

Naruto Shippuden Ultimate Ninja Storm 3

Jag har spelat det nya Naruto-spelet den senaste veckan och det är ingen lätt sak att försöka sammanfatta vad Naruto handlar om. Jag själv har läst mangan och sett animen sedan över 10 år tillbaka. Jag minns att jag fick tips om animen från en kompis under tiden som jag gick i gymnasiet, men jag gör ett försök att göra en mycket kort sammanfattning om vad Naruto är för något.

kyuubi
Demonräven, Kyuubi, attackerar Konaha

Naruto är en ninja som har en demon inom sig som kallas för “Nine-tailed demon fox”. Den här demonen har påverkat Naruto väldigt mycket, då alla i byn Konoha, var mer eller mindre rädda för Naruto. Byborna trodde helt enkelt att Naruto var själva demonen som hade attackerat Konoha en gång i tiden. Detta medförde att Naruto kände sig utanför och ensam, men för att få uppmärksamhet ställde han till med alla möjliga hyss och bus.

Naruto lyckats till slut hitta en vän genom rivalen Sasuke och med målet att bli Hokage, byns ledare, så blir Naruto starkare och bättre.

naruto_vs_pain
Naruto vs Pain

Spelets story tar vid efter att Naruto besegrat Pain och det nu hägrar ett krig i ninja-världen. Det är värt att nämna att spelet inte följer exakt hur mangan och animen utspelar sig. Utan här bjuds det på en mer alternativ syn på det fjärde stora ninjakriget. Några delar i storyn är riktigt kraftfulla och känslosama, som var nära att få mig att fälla några tårar. Och då har jag ändå redan läst och sett allt i mangan/animen som går att se hittills. Naruto är en pågående manga/anime och det är långt kvar innan allt är slut.

Jag har spelat rätt många Naruto-spel hittills. Jag importerade Naruto: Clash of Ninja 2 från Japan till min Gamecube och kontrollerna i det spelet var rätt enkelt. En knapp för att blockera, en för att attackera och göra kombinationer, en för att använda specialattacker (chakra-attacker) och en för att slänga iväg kastvapen mot motståndaren.

Den här typen av kontroll har levt sig kvar i alla andra Naruto-spel, åtminstone de jag har kört och den får mig att tänka på kontrollen i Super Smash Bros. Melee, men att den saknar djupet som ändå finns i Smash Bros.

Ett nytt system introduceras i Ultimate Ninja Storm 3, som inte har varit med i spelserien tidigare. Där du, efter varje strid, samlar poäng till två olika kategorier, Legend och Hero. Genom att öka i rank i dessa kategorier får du tillgång till att använda fler föremål/vapen/powerups som du sköter via styrkorset.

Då och då i story-läget kan du välja svårighetsgrad på nästa strid, antingen Legend (svårare) eller Hero (lättare). Jag valde alltid att köra på Legend och det var aldrig speciellt svårt. Jag använde dessutom aldrig någon powerup under spelets gång, så Hero/Legend-systemet tillförde inte mig något.

Naruto vs Killer Bee
Naruto vs Killer Bee

Jag är lite imponerad över att spelet ser, näst intill, exakt ut som animen, men jag saknar musiken från animen. Spelet lider tyvärr av fruktansvärt många quick-time-events. Särskilt under minnesvärda strider från animen, där det kan bli en jäkligt cool filmsekvens, men du missar halva sekvensen på grund av att du ska knappa in diverse knappar, snurra på styrspaken eller hamra sönder B-knappen. Jag är så less på quick-time-events!

Något som jag gillar skarpt med spelet är att varenda röstskådespelare är med, och om jag har förstått allt rätt ska även de engelska motparterna vara med i spelet. Jag har däremot aldrig sett Naruto på engelska och kan inte tänka mig att köra ett Naruto-spel om det inte är på japanska.

Jag tror nästan att varenda karaktär som varit med i mangan/animen är spelbar i spelet. Det är ju ändå 80 stycken med i spelet!

karaktärer


Naruto-online

När du har kört igenom story-läget kan du samla massor med saker, bland annat titlar och kort, genom att genomföra olika sidouppdrag. Jag måste erkänna att jag spelade inte något mer efter story-läget, som är cirka 10 timmar långt. Eller så kan du testa det obalanserade multiplayer-läget. Jag väljer dock andra fightingspel med ett balanserat multiplayer-läge före Ultimate Ninja Storm 3.

På det stora hela håller Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3 en hög klass och är ett spel som ger mycket “fan service”.

EP18 – Den om SimCity-debaclet, Tomb Raider, God Of War: Ascension, Pride of Baghdad, OZ – The Great and Powerful, Willow på bluray och Emperor Palpatine i en livmoder.

Nördigt EP18Debacle är ett bra ord. Det är kanske ett av de bättre orden i samband med lanseringen av SimCity år 2013. Och det är där vi börjar veckans show, för nu är det torsdag igen!

Recensionen av SimCity skjuter vi på till nästa vecka för det är värdelöst att recensera ett spel som inte fungerar ens på en grundläggande nivå. Däremot, i Speldelen, så har vi lirat både Kratos senaste arga äventyr och Lara Crofts potentiella pånyttfödelse. Det luktar SÄL om den senare.

I Comicshörnan tipsar Kjellin om Lejonkungen i Irak – Pride Of Baghdad. Serien kan komma att addera en helt ny typ av comic till din samling, en typ av grafisk novell som inte liknar något du läst tidigare. Vackert tecknat och hyperintressant set up.

I TV-seriedelen skapar Bengtsson och Hedlund en liten Cumberbitch-hörna och i Filmdelen så är det The Berglöf Show med stora recensioner av OZ – The Great and Powerful samt blu-ray-utgåvan av Willow (rosa fluffglasögon på).

Vi vill passa på att tacka igen för all den feedback vi fick från er lyssnare i jakten på vad kärnan i [NÖRD:IGT] är för Dig! I den första pausen i veckans show hör du ljudet från den första versionen av vår presentation vi ska använda mot potentiella samarbetspartners och du är mer än välkommen att komma med tankar kring den igen om det är något som saknas eller någon känsla eller något citat som fattas! Tack igen!

Trevlig lyssning!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

RECENSION: Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate (3DS)

Castlevania: Lords of Shadow - Mirror of Fate

Jag har fått spela det nya Castlevania-spelet till Nintendo 3DS, som är en direkt uppföljare till Castlevania: Lords of Shadow. Spelet ska utspela sig 25 år efter händelserna i Lords of Shadow och handlingen i spelet är mer eller mindre om hämnd! 

Simon Belmont, en av de fyra olika karaktärerna, vill hämnas den hemska död hans föräldrar, Trevor och Sypha Belmont, fick lida utav Draculas armé. Han tar sin händiga piska och rör sig mot Draculas slott, där han möter på motstånd i form av spöken, skelett och andra döda ting och varelser. Simon lyckas till slut med att möta Dracula och får lära sig den fasansfulla sanning som har drabbats hans familj!

Mirror of Fate är utvecklat av de spanska MercurySteam och är ett slags 2D/3D plattformsspel. Kontrollen är relativt enkel i spelet. Du kan attackera med piskan antingen genom snabba och svagare slag (x-knappen) eller långsammare, men hårdare slag (y-knappen). Det finns ett gäng olika kombinationer av slag du kan göra, som fick mig att tänka spel som Bayonetta, God of War och Devil May Cry. Där genom olika combos så flyger fienderna upp i luften och det går att mata på med massor slag och få fienderna att dö illa kvickt. L-knappen används för att blockera slag eller hoppa undan från smärta. Beroende på vilken karaktär som du spelar som kan du använda olika magier och vapen.
UtrustningSimon Belmont har till exempel den klassiska kastyxan och flaskor med heligt vatten som han kan slänga iväg på  monster. Du styr karaktären med styrspaken, medan styrkorset används för att välja vapen och magier.

 

 

SkillsNär du dräper fiender får du erfarenhetspoäng som gör att du kan lära dig fler attacker och kombinationer. Jag själv använde aldrig riktigt dessa nya attacker, utan försökte bara komma förbi fiender så fort som möjligt då fienderna var tråkiga och tog lång tid att slakta, med eller utan häftiga attacker.

Förutom att piska sönder allt och alla, så kommer du stöta på en hel del plattformande. Du kommer få klättra upp för väggar, använda piskan för att svinga mellan ljuskronor och lösa en del pussel. Samt leta efter uppgraderingar som ger mer liv, magi och ammunition. Då och då stöter du på andra äventyrare som har försökt sig på att dräpa Dracula, men som misslyckades, däremot lyckades de alla skriva ett meddelande innan de dog. Jag hittade ett meddelande som fick mig att tänka på ett par rörmokare. 

Påskägg i Mirror of Fate

Något du ska göra dig beredd på när du spelar Mirror of Fate är att dö, kanske inte lika mycket som i Dark Souls dock. Jag skulle velat haft statistik på hur många gånger jag dog under de sju timmar det tog att klara ut spelet. Jag dog verkligen av allt möjligt. Allt ifrån att ha hoppat i fel riktning, bossar som slaktar mig eller fiender som har otroligt mycket liv och de slår ihjäl mig innan jag har gjort tillräckligt med skada på dem. Spelet sparar automatiskt ofta och du får börja på samma ställe där du dog, gäller även när du möter en boss.

Något som jag störde mig under spelets gång var de långa laddningstiderna med att gå från ett rum till ett annat. De är i klass med laddningstiderna på Skyrim. Jag vet inte om det beror på att jag har laddat hem spelet från Nintendo E-shop och inte haft spelet på en vanlig kassett. Onödigt långa laddningstider hur som helst!

Den stora frågan jag kan tänka mig fans till Castlevania-serien ställer sig är:

 “Är spelet lika bra som Symphony of the night eller andra ‘Metroidvania’-spel?”

Castlevania Symphony of the Night

Nja, inte direkt är mitt svar på den frågan. Mirror of Fate försöker sig på att vara ett “metroidvania”, men lyckats inte med det hela vägen. Visst, det finns en del utforskande för att hitta uppgraderingar som ger mer hälsa, ammunition och magi, men jag saknar möjligheten till att hitta vapen, ringar, utrustning som gör min karaktär starkare och bättre. Mirror of Fate är dessutom mycket linjärt, du vet hela tiden vart du ska och vad du ska göra. Följ bara den röda pricken så kommer det att ordna sig.

Spelet är ett helt okej plattformsäventyr, men som har några störande moment som gjorde mig irriterad. Det är dessutom rätt kort. Det tog mig cirka sju timmar att spela igenom allt och då hade jag samlat på mig 81% av alla hemligheter. Musiken i spelet är bra, men jag saknar de fantastiska låtarna som finns i tidigare Castlevania-spel. Spelet är ett av de snyggare spelen till 3DS, men det är lite väl trista och mörka miljöer emellanåt, fast det är nog rätt svårt att komma undan sådana miljöer när det gäller att jaga vampyrer i ett stort slott. Jag rekommenderar spelet till de som är intresserad av handlingen i Lords of Shadow, då Mirror of Fate förklarar en del saker som förmodligen kommer vara med i Lords of Shadow 2, som kommer till hösten. 

//Admin-Henric

EP17 – Den med Metal Gear Rising: Revengance, Crysis 3, Star Blazers, Takio, Hitchcock, dudebros och munkar.

20130307-000626.jpg

Sockerchock! Vi vet inte själva om det märks att Hedlund stod för munkar och koffeinbomber idag men vi blir inte förvånade om du kan höra ekot av just årets sockerchock!

EP 17 av podcasten [NÖRD:IGT] är här och vi börjar med att diskutera det Du ville att vi skulle diskutera.

I Speldelen blir det fullt upp med Metal Gear Rising: Revengance, Crysis 3 och Mass Effect 3-DLC.

I Comicsdelen vurmar Kjellin för Takio, en serie som kanske ser till att dina barn tömmer ditt comicskonto.

I TV-seriedelen nördar Hedlund ner sig i en animeserie från 1973 (!): Star Blazers/Space Battleship Yamato.

Och i Filmdelen kritiserar vi extramaterialet till Skyfall och lobbar lite grann för Hitchcock.

Sugen på över 3 timmar av underhållande idioti och nördighet? You got it!

Trevlig lyssning!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

Spelen Som Ingen Spelar: Desert Bus

Admin-HenricAdmin-Henric kommer emellanåt att skriva inlägg om spel som han tror ingen spelar. Det kan vara spel från förr i världen eller moderna spel som borde uppmärksammas lite mer. Första inlägget kommer från hans gamla blogg, “Spelen som ingen spelar”. 

Jag har åkt buss rätt mycket i mitt liv, mest har det blivit bussen till skolan när jag var yngre. Bussen åkte mot skolan 07:00 varje morgon, ibland tidigare och ibland senare, vilket berodde på vilken chaufför som körde. Jag har däremot aldrig kört en buss, jag måste säga att jag är imponerad av busschaufförer. De kör bussen varje dag, samma turer om och om igen. Det skulle inte jag klara av.

pennteller

Penn & Teller’s Smoke and Mirrors är ett outgivet spel till Sega CD. Spelet innehåller ett gäng minispel och ett äventyr- och plattformsspel med komikerparet Penn och Teller i huvudrollen. Minispelet Desert Bus finns med i Penn & Teller’s Smoke and Mirrors och det är Desert Bus jag har testat!

desertbus

I Desert Bus tar du dig an rollen som en busschaufför som kör sträckan från Tucson, Arizona till Las Vegas. Du har inga passagerare med dig. Det är bara du och en lång väg med ingen utsikt alls, bara öken så långt ögat kan nå. Att köra denna bus till Las Vegas tar åtta timmar. När du kommer fram till Las Vegas får du en poäng och en förfrågan att köra tillbaks till Tucson. Du måste bestämma dig inom ett par sekunder, annars är spelet slut.

desertbus

I många av dagens spel går det att fuska på ett eller annat sätt, för att göra spelet lättare. Ett bra fusk i Desert Bus vore att tejpa fast knappen för att gasa, då vägen till Las Vegas är bara en lång raksträcka. Det kommer dock inte fungera så bra. Bussen svänger hela tiden lite åt höger och om du åker av vägen måste du bli bogserad tillbaks till Tucson.

Filmen ovan visar en del gameplay från spelet. Fruktansvärt spännande spel!

Om du känner att vara en busschaufför vore spännande, men vill inte lägga ner tid och pengar på att skaffa busskörkort, testa Desert Bus. Ett mycket realistiskt spel. Vill du testa nu direkt? Klicka på länken nedan och du kan testa en java-version av spelet.

http://desertbus-game.org/

Nu finns spelet även som app till olika enheter, för iOS och för Android.

Nu hoppas jag bara att det kommer ett “Space Shuttle Game”. Flyg till månen tur och retur, i realtid. Det spelet skulle kunna bli en riktig höjdare.

//Admin-Henric

SEAL OF APPROVAL: House Of Cards

SoA - House Of CardsDen fullständiga recensionen hittar du i EP15 av [NÖRD:IGT]

FOTNOT: Seal of approval är ett märke vi sätter på saker som vi verkligen tycker om. Om du ser något med denna sälsymbol på så vet du att vi i Nördigt rekommenderar det av hela våra geekhjärtan. Hedlund, Bengtsson, Berglöf och Kjellin förbehåller sig rätten att sätta denna symbol på precis vad vi vill. Inklusive getter i sportiga solglasögon.

EP15 – Den med Rum 404, Aliens: Colonial Marines, House of Cards, Morning Glories, A Good Day To Die Hard och countryrecensionen av ETS2.

20130221-100420.jpg

Innan du börjar lyssna denna vecka så vill vi bara påminna dig om att denna episod spelades in onsdagen INNAN Sony annonserade Playstation 4.

Med det sagt så blev det torsdag efter klockan 10.00 igen! Och nu har du snart EP 15 i din hand/fot/telefon/dator/skinkmacka.

Diskussionen denna vecka handlar om Rum 404 och är väldigt intressant, mycket tack vare alla lyssnare som vill slänga in saker i rummet för evigt.

I Speldelen handlar det om Hitman HD Collection, Aliens: Colonial Marines och Hedlunds lite annorlunda recension av/reaktion på Euro Truck Simulator 2.

I Comicsdelen får du höra en förvirrad men intresserad Kjellin prata om Morning Glories.

I TV-seriedelen pratar vi om House of Cards med Kevin Spacey och om huruvida Netflix är något på spåren kring formatet.

Och i FIlmdelen får du äntligen njuta av recensionen av A Good Day To Die Hard. Eller, vi kanske ska skriva “njuta”. Vi är inte riktigt säkra.

Och någonstans mitt i detta göttiga delas det ut en SEAL OF APPROVAL!

Trevlig lyssning!

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes

EP14 – Den med Alla hjärtans-nörderi, Dead Space 3, Buffy, Scibblenauts Unlimited, Strangers In Paradise och städerskan.

20130214-002755.jpg

Vår vita, bullriga åsiktsmaskin Berglöf hade glömt bort att han skulle till fjällen. Det resulterade i att vi helt plötsligt stod på minus en nörd. Åtgärd? Ta in två andra!

Den här veckan gästas vi av Mats “Bokhyllan” Nylund (som du hörde i EP10) och Vanne Dupo, en überkreativ nörd som även är ihop med Kjellin.

Och denna konstellation av par passar perfekt eftersom det idag är Alla Hjärtans Dag och vi tänkte prata om kärlek och nörderi.
Måste ens partner vara nörd för att det ska funka? Vad kan man hitta på för nördiga saker ihop den 14 februari? Vad är det mest romantiska nörderiet Du varit med om? Diskussion och massor av lyssnarhistorier utlovas!

I Speldelen recenserar Bengtsson det uppskjutna Scribblenauts Unlimited till Wii U och Hedlund har ett halvtaskigt ligg med Dead Space 3.

I Comicsdelen kommer både Kjellin och Bengtsson äntligen med sina reaktioner på sina bytlånade serier Strangers In Paradise och Y: The Last Man.

I Filmdelen pratar Dupo och Kjellin om Morgan Spurlocks Comic-con Episode IV: A Fan’s New Hope.

Och i TV-seriedelen pratar Tove och Mats sig varma om Buffy och Kjellin och Dupo undrar vad fan det tittat på efter att ha sett piloten till Zero Hour.

EP13 – Den om förhoppningarna på PS4, The Cave, Wreck It-Ralph, Dredd och Toves födelsedag!

20130207-000223.jpg

Funkar det så funkar det! Om du tar med dig en enda sak från EP13 av podcasten så är det dessa visdomsord från Kjellin.

Veckans avsnitt av [NÖRD:IGT] är speciellt av den enkla anledningen att vår kära Britt-Britta fyller år. Vi firar med bubbel och bullar samtidigt som vi ger oss in i nördigheten.

Diskussionen den här veckan handlar om Playstation 4. Vad kan vi förvänta oss av nästa generations konsol från Sony? Vad BÖR vi förvänta oss? Vad hoppas vi på? Naturligtvis kryddas diskussionen av massor med lyssnaråsikter.

I Speldelen recenserar Hedlund Serious Sam Double D XXL och Berglöf The Cave. Två vitt skilda upplevelser. Christian verkar bara få spela skit just nu …

I Comicsdelen kollar vi om Bengtsson eller Kjellin hunnit bekanta sig med den andres serietidningsfavoriter eller om The Excel-ark Of Doom åkt fram.

I Filmdelen recenserar Berglöf och indiern Röjar-Ralf i 3D och brunklicken och Kjellin snackar Dredd i 2D. Dessutom har vi slängt ett getöga på ett Oscarbidrag från Disney!

Och i TV-seriedelen peppar Hedlund och polacken inför del två av säsong tre av The Walking Dead! Vad kommer hända med Dixon-bröderna och är det tillräckligt för att motivera fortsatt tittande?

Allt detta får du blandat med urspårningar ut i den totala idiotin. Allt är som det ska vara.

Funkar det så funkar det.

HÄR kan du lyssna på avsnittet via I LIKE RADIO.

HÄR kan du ladda ner det som mp3.

HÄR hittar du avsnittet via RSS

Och HÄR i iTunes